Söndagssvammel

Våren är en trevlig tid för familjen Chansar mest då vi inkasserar 80-90 procent av årets utdelningar. Tyvärr så blir det rätt många inlägg om just detta och jag har inbillat mig att det inte är så roande läsning för alla andra förutom oss själva som av egoistiska skäl vill dokumentera våra utdelningar.

Därför är det lite extra kul att få kommentarer som från "Gnetaren" som tycker att det är motiverande och inspirerande att läsa den här typen av inlägg. Självklart så har jag även fått kommentarer som tycker det motsatta och tycker att det är lätt deprimerande att läsa hur mycket kapital som krävs för att få 300 000 kronor i avkastning.

Men nu behöver man inte ha så förbaskat mycket pengar för att komma igång med investeringarna - huvudsaken är att man tar sig i kragen och faktiskt börjar. Jag blir lite matt i pälsen när det diskuteras privatekonomi på jobbet där mina mycket välbetalda kollegor inte bryr sig alls med ursäkten att de inte kan något. Jag brukar kontra med att jag chansar mest och är man helt ointresserad så köp några investmentbolag så slipper man bry sig nämnvärt - bara man kommer igång.

Herr och Fru Chansar mest har under många år varit aktiva på aktiemarknaden men i början av år 2007 så hade vi möjlighet att bli helt skuldfria förutsatt att vi avyttrade vårt aktiekapital på ett par hundra tusen kronor. Då skuldfrihet hade varit ett hägrande mål under flera år av snålande och sparande (läs snålande à la Chansar mest och inte snålbloggsnivå) så var det inget snack och vi avyttrade hela innehavet och blev skuldfria.

Att vi så vältajmat avyttrade hela innehavet år 2007 har ingenting med skicklighet att göra utan vi hade bara en tokröta som sålde innan raset 2008....

I slutet av 2008 så ansåg vi att börskorrigeringen var rätt absurd och alla svenska bolag på Large Cap knappast skulle gå i konkurs även om det stod precis så i pressen. Och det där med att vara skuldfri var ju efter en tid inte så ju inte så spännande trots allt.

I slutet av 2008 så satte vi in hela vårt sparkapital på 300 000 kronor, belånade försiktigt vår bostad med 600 000 kronor som vi på ett par år kunde amortera bort om det fullkomligt gick åt helsike, och köpte en bombmatta med företrädesvis aktier på svenska Large Cap. Visst vi träffade kanske inte någon botten med majoriteten av aktieköpen men rätt snart hade de ökat rejält i värde och vi valde att belåna vår depå med ytterligare 400 000 kronor.

Sedan dess har vi under de här 8-9 åren tillfört ett kapital genom sparande på ca 2 500 000 kronor vilket genomsnittligt motsvarar ungefär 25 000 kronor i månaden. Bostadslånet har vi ännu inte reglerat utan tvärt om utökat för att delfinansiera vårt franska boende och vår aktiedepå har varit nollad vid ett flertal tillfällen och uppgår i nuläget till minus ca 45 000 kronor.

Vår portfölj är idag värd drygt 7 400 000 kronor och det utan någon större kunskap av aktiemarknaden. Visst, förutom ett par lindriga dippar så har vi i snart 10 år haft en fantastisk börsutveckling och naturligtvis så kan det gå fort åt andra hållet men på lite längre sikt så är det alltid uppåt som gäller. Även om jag njuter av att posta våra utdelningsrapporter så kan jag och andra sidan konstatera att vår portföljutveckling kanske inte är helt spännande och vi är ned 850 000 kronor det senaste året.

Vad jag vill säga med där här något svamliga inlägget är att det inte krävs någon större skicklighet för att få en ok avkastning om man är långsiktig och inte heller krävs det något större startkapital. Det enda som krävs är att man får tummen ur och agerar!