26 aug. 2016

SCA

I onsdags kom beskedet som många väntat på i flera år och det var att SCA äntligen ska delas upp i två separata bolag, ett verksamt inom skogsindustri och ett inom hygien.

SCA, eller det rätt trista namnet Svenska Cellulosa AB, började med tillverkning av hygienprodukter redan 1975 efter att Mölnlycke AB förvärvades. Av det bolag Ivar Kreuger bildade 1929 som fokuserade på pappersmassa, papper, sågade trävaror och pellets finns det inte mycket kvar.

Hygienverksamheten stod för 10 år sedan för 50 procent av verksamheten och idag uppgår den till ca 85 procent och trots det så har SCA dragits med en värdering som motsvarar ett skogsbolag. Många har under flera år förespråkat en delning men tidigare ordföranden Sverker Martin-Löf hade motsatt sig detta.


Nu så fick Sverker Martin-Löf under förra året respass från sina uppdrag efter att SVD avslöjat dirrarnas lyxliv där familjerna åker privatjet, åker på svindyra jaktresor och inte nog med det så så anlitade Sverker Martin-Löf sin son som rådgivare i miljardaffärer och fick rätt bra betalt för det.

Med Sverker ur bilden så var det väl bara en tidsfråga innan det skulle fattas beslut om en delning.

Förslaget att dela upp bolaget i två separata bolag, en verksam inom skogsindustri och en inom hygien kommer att presenteras under stämman 2017 och planen väntas kunna genomföras samma år.
Hygienbolaget, som står för omkring 85 procent av omsättningen, delas ut till aktieägarna och noteras på Stockholmsbörsen.

Beslutet var "rätt" välkommet och SCA var som mest upp 11-12 procent under onsdagen.

Men det kvarvarande skogsbolaget då? Trots att det endast utgör 15 procent av omsättningen så är det inget skitbolag som kommer att skvalpa kvar på börsen. SCA är Europas största privata ägare av skogsmark och förvaltar totalt omkring 2,6 miljoner hektar (inräknat impediment), vilket motsvarar drygt halva Nederländernas yta.

Extra spännande är att det spekuleras i en strukturaffär med skogsbolaget Holmen viket Fredrik Lundberg ivrigt förnekar.
Men inte fan skulle han kunna säga annat i nuläget?

Jag ligger kvar och är rätt nöjd över att ha en skvätt SCA i portföljen.

21 aug. 2016

Systembolaget

Jag kan konstatera att ungefär 50 procent av den svenska befolkningen är idioter och har uppenbarligen otur när de tänker. Det är faktiskt så illa att nästan häften av befolkningen tycker att det är bra med systembolagets detaljhandelsmonopol och då är det inte många politiker som bryr sig nämnvärt.

Att vi som EU-land 2016 fortfarande tillåts ha ett monopol som uppenbart innebär en diskriminering enligt EU-rätten övergår mitt förstånd men tydligen har det godkänts av "folkhälsoskäl".

Jag kan då konstatera att vi svenskar, tillsammans med norrmän och finnar, är mer svagbegåvade än våra Europeiska vänner då detaljhandelsmonopolet endast finns i 15 länder enligt World Health Organization och i vårt sällskap har vi länder som Malawi, Mongoliet och Franska Polynesien.

Det främsta argumentet för att idiotförklara den svenska befolkningen är för att minska alkoholskadorna och informera om alkoholens risker - något som vi medborgare, till skillnad mot resten av världen, inte klarar av att hantera själv.

Systembolagsvurma brukar framhäva att tack vare Systembolaget så erbjuds vi en fantastisk kvalité och ett brett utbud - ni är så ohyggligt lurade!

Kvalitet
Systembolaget borgar för en hög kvalitet och man kan minsann lita på att man får det man betalar för! Har du hört det där argumentet förut?

En stor del av Systembolagets viner är designade av systembolaget för svenska lågpriskunder och existerar inte utanför landets gränser. Ett exempel är leverantören Oenoforosgruppen som har marknadsandel på 10 procent av den svenska vinförsäljningen. Oenoforos importerar råvin som sedan blandas och smaksätts och sedan förpackas på bag-in-box eller flaska.

Ett exempel på Oenoforosgruppen "fantastiska" viner är det omåttligt populära Mauro.
En korrekt beskrivning av ursprungsland torde vara "Unilevers gamla fabriksområde i Simrishamn, ungefär mellan återvinningscentralen och bensinmackarna".

På Systembolagets hemsida kan vi läsa följande:


Om man köper ett vin för 69 spänn så får man förvisso skylla sig själv men Systembolagets information ovan är rätt felaktig. Det här vinet har skånska Takis Soldatos själv vevat ihop.

Utbud och tillgänglighet
Ett annat förvirrat argument som systembolasvurmarna brukar köra med är att Systembolaget har ett så fantastiskt utbud!

Jo vars, om man gillar Norrandsguld och Mauro så kanske man inte bryr sig så mycket.

Utbudet på Systembolaget är urkasst. För någon vecka diskuterade jag roséviner med en kollega och jag kom med massor av tips på anständiga roséviner. När vi sedan besökte systembolagets hemsida så kunde vi konstatera att de minsann hade hela fem viner från Bandol i sitt utbud - rätt uselt.

Återkommande läsare vet att vi är rätt frekvent nere i Nice och där dricker jag gärna Château Rasque oavsett kulört. Ett fantastisk vin som jag gärna skulle köpa några kartonger av men det är rätt körigt att få med sig det på flyget då det är vårt primära transportsätt när vi åker till Nice.

Åker vi med bil är det inget problem men om jag från Stockholm vill beställa hem några kartonger så kan jag konstatera att Systembolaget tar rätt bra betalt för sina fantastiska tjänster så det alternativet går fetbort...

De senaste veckorna har jag konstaterat att jag som boende i Stockholm ändå är rätt bortskämd med utbudet om man jämför med övriga landet. Det finns rätt många mat- och vinnördar i bloggkollektivet och det blir rätt mycket tips om matrecept och tillhörande viner. För någon dag sedan så tipsade jag om en fantastisk Gigondas till en av mina bloggvänner som bor ute i landet men när jag loggade in på det lokala Systembolaget så kunde jag konstatera att de hade noll Gigondas i butiken och Systembolaget marknadsför ändå 28 Gigondas.

Likadant var det för något år sedan då vi firade Nyår i Åhus. Jag vill absolut dricka "ludde" vid 12-slaget men naturligtvis så fanns det ingen Louis Roederer och jag argumenterade med Fru Cm om att åka in till Kristianstad. Jag slutade först när hon började blänga på mig och då insåg jag att andra kunder glatt flinade över den där förbannat dryga noll-åttan och jag tystnade rätt snabbt och gick med böjt huvud till kassan med min tilltryckta Pol Roger i näven..

Utbudet är urkasst men ute i landet är det rent horribelt...

Tillgänglighet då?
Vi bor i en förort till Stockholm och vi har rätt många Systembolag i vår närhet. Problemet är att på vardagar så har de öppet när vi är på våra arbeten och vill vi köpa någon form av alkohol så får vi snällt göra det på lördagar mellan 10.00 - 15.00.

Vi har förstört alldeles för många viner som vi lagrat hemmavid och numer så lagrar vi våra viner i en vinkällare inne i stan. Naturligtvis så har vi alltid ett "nödlager" hemma men om jag får för mig att klockan 15.01 en lördagseftermiddag att spontanbjuda mina vänner på en trevlig middag så är jag förpassad till att åka in till Grevgatan - en resa som ToR tar en timme med bil vilket känns rätt trist med tanke på att vi bor 5 minuters promenad från landets näst största Ica-Maxi-butik...

Men allvarligt nu mina vänner - hur är det ens möjligt att detaljhandelsmonopolet har fortsatt stöd bland medborgarna?

19 aug. 2016

Rätt ambivalent

Det har snart gått två år sedan jag skrev mitt första blogginlägg. Innan bloggandet så dokumenterade jag aldrig några transaktioner och jag orkar inte med att privat underhålla några fräsiga Excel-ark och när det var dags för K4 så var det bara att scrolla igenom transaktionsloggarna.

Men bloggandet är inte bara för att dokumentera transaktioner, tankar och idéer utan även för att dokumentera vår resa mot att sluta yrkesarbeta.

Och det är inte en slump att bloggandet startade i augusti för två år sedan. Då som nu var man tillbaka i arbetet och det är något som med åren blivit jobbigare att gå tillbaka till.

Egentligen är vi några riktiga gnällspikar då vi båda har arbeten där vi till stor del kan anpassa våra arbetstider och vi har rätt ok betalt för vad vi gör men trots det så lockar friheten mer.

Vi har som bekant planerat att permanent flytta till Frankrike så snart vi har ekonomi till att göra det. Frankrike är knappast det mest begåvade valet då skatterna är relativt höga och det är ett rätt dyrt land att leva i. Det där med "dyrt" är naturligtvis relativt och förutom att klimatet lockar så kommer det att vara billigare för oss att leva i Frankrike än i Sverige.



Att vi kommer flytta söderut är för oss en självklarhet så snart vi får möjlighet. Vi vill inte leva resten av vårt liv med att hata bort 5 månader om året för att det är kallt, mörkt, regnigt och jävligt i största allmänhet.

Problemet är att det krävs ett rejält kapital för att köpa det boende vi önskar och dessutom ha pengar över till det vardagliga. Vårt hus behöver inte vara speciellt stort men en öppen spis och pool är absolut ett måste nere i södra Europa där somrarna är varma och vintrarna kan vara lite råa. Sedan så vill vi gärna ha en trädgård att sysselsätta oss med och dessutom måste huset vara beläget så att det är gångavstånd till en by med lite restauranger, caféer och affärer.

Typ, ett objekt som alla andra vill ha och då drar priserna iväg rätt rejält...

I Portugal är det betydligt billigare att leva än i Frankrike. Vi har gjort 4-5 rekognoseringsresor till Portugal de senaste åren och betat av hela landet från norr till söder. Vi gillar Portugal - portugiserna är fantastiskt välkomnande och trevliga, det är billigt och inte en käft förutsätter att du pratar portugisiska. Det enda problemet är att vi inte tycker att Portugal har varit speciellt spännande.

Förra söndagen hatades bort på grund av måndagens jobbångest och jag frågade fru Cm om Portugal trots allt inte var ett alternativ - vi skulle säkert kunna kapa ett par år av knegande om vi valde Portugal framför Frankrike. När jag kom hem i måndagskväll så hade naturligtvis fru Cm nappat på mitt yrande och presenterade några alternativa boenden längs Algarvekusten.

Av upphovsrättsskäl klistrar jag inte in några bilder men klicka på den här länken - för €375 000 får man rätt mycket för stålarna.

Nu har vi ingen möjlighet att i närtid åka ned till Algarve men det blir garanterat en ny rekresa till Portugal i vinter.

Ekonomi då?
För tillfället ägnar jag börsen rätt lite tid men jag noterade i alla fall att innehaven:

Ica levererade är bra rapport och vd Per Strömberg skriver i rapporten "I Sverige var tillväxten i vår butiksförsäljning fortsatt bra och vi växte enligt preliminära marknadsdata dubbelt så mycket som marknaden i kvartalet"

Även Wal-Mart levererade en rapport som översteg förväntningarna och höjer prognosen för vinsten per aktie räkenskapsåret 2016/2017 till 4,15-4,35 dollar per aktie.

Utdelningsmässigt är det rätt trista tider för familjen Chansar mests aktieportfölj men Procter & Gambles kvartalsutdelning letade sig in i portföljen och för året har vi nu fått in 290 322 kronor i bruttoutdelningar.

13 aug. 2016

ATH

Som helgrutin så brukar jag ta en ny skärmdump över aktiedepån och lägga upp den under fliken "Aktiedepå" här ovan. Jag har noterat att många bloggares portföljer ligger på ATH och så även vår.

Skärmdumparna jag publicerar visar marknadsvärdet över portföljen men drar jag bort belåningen på ca 228 000 kronor så landar depåvärdet 7 906 621 kronor och det skulle vara rätt kul att få en stängning över åtta miljoner innan det vänder nedåt igen.

Den där gränsen på åtta miljoner har irriterat mig rätt länge och redan i april 2015 var vi nära då det toppade ut runt 7,8 miljoner. Trots att vi tillfört en hel del kapital och återinvesterat alla utdelningar så är det först nu, 15 månader senare, vi är på motsvarande nivåer.

Orsaken till det förklaras med att vi har haft en rätt kass depåutveckling 2015-2016.



En av de främsta orsakerna till den trista utvecklingen är att våra tre största innehav H&M, SHB och Swedbank som tillsammans utgör dryga 35 procent av portföljen, inte haft någon fantastisk utveckling de senaste två åren och då blir det ju så här.

Handelsbanken A

H&M B

Swedbank A

Någon vidare mjukstart efter semestern blev det inte och det är full fart på jobbet vilket innebär att jag knappt hunnit med börsen eller läsa mina bloggkollegors begåvade inlägg. Några inlägg har jag dock hunnit med att läsa.

Bloggen Grazing Lady är en av mina favoritbloggar och jag har följt honom från start och han är nog en av orsakerna till att jag kastade mig in i bloggträsket för snart två år sedan. Förutom att har skriver bra så är det alltid full action och han shoppar vältajmat aktier i mängder.

Häromdagen så postade han inlägget Slutar vid årsskiftet och då avser han inte att sluta blogga utan att sluta med dumsnålandet som härskar lite överallt bland ekonomibloggarna.

Jag hade först tänkt att hälsa honom välkommen till "The Dark Side" men efter att ha läst inlägget så planerar han att efter årsskiftet endast spara 30 000 kronor i månaden och då blev det inte så mycket "Dark Side" över det hela - möjligtvis ljusgrått. Har ni bommat bloggen så ägna någon timme med att läsa igenom alla inlägg - mycket underhållande.

Information overload
Jag lider normalt sett av information overload i min vardag. Under arbetsveckorna sitter jag i princip i möten åtta timmar per dag och utöver det så får jag drygt 100 mail per dag och telefonen ringer rätt frekvent.

Av den orsaken har jag haft en rätt fientlig inställning till Facebook och framförallt Twitter - jag pallar inte med att ta åt mig mer information om dagarna.

Förra helgen bröt jag mitt löfte om att aldrig skaffa mig ett Twitterkonto. Återkommande läsare vet att jag är duktigt engagerad i bloggkollegan Sofokles kamp med att få sin bok Marius publicerad och då Sofokles löpande twittrar ut progressen så kände jag mig tvungen till att skaffa mig ett konto.

Jag har ingen aning om hur det fungerar men på något sätt lyckades jag till och med skriva ett tweet:

"Chansar Mest ‏@Chansarmest1
Och hur funkar det här då?
Vänligen ha överseende, jag är fortfarande böjbarn här på Twitter."

Böjbarn? Jag lyckades inte ens stava rätt i mitt första tweet...
Fru Cm har dock lovat att hjälpa mig att stänga av den där stavningskontrollen i telefonen om jag nu kommer att skriva något framöver.

6 aug. 2016

Risk/Reward

Jag firade svärfars födelsedag häromdagen vilket var riktigt trevligt. Vi firar sällan födelsedagar men fyller man jämt så är det bara att gilla läget även om jag blir gråtfärdig över hur dyrt det är med anständiga hotell i Sverige. Närmare tvåtusen spänn och ett par drinkar på det så är det 2 500 på nolltid.

Mot förmodan så har fru Cm stått ut med mig i snart 25 år så jag känner mina svärföräldrar rätt bra vid det här laget. Det är rätt avslappnade tillställningar och när alla andra gäster åkt hem så kommer den där whiskyflaskan fram och under tidiga morgnar blir det ännu mer alkohol som man definitivt inte behöver just då. Det där med "varannan vatten" är vi rörande överens om att det bara är trams.

Även om vi aldrig pratar pengar i direkta termer så har vi ändå en rätt bra uppfattning om varandras ekonomi. Svärföräldrarna är medvetna om att vi knappast svälter men svärfar var länge orolig över att vi shoppat ett boende i Frankrike - "ojojoj, vad vet ni om den franska bostadsmarknaden?". Av någon anledning så är det inte lika illa med alla sportbilar vi ägt genom åren men och andra sidan brukar han ju låna dem...


Svärföräldrarna är snart båda pensionärer och de kommer att få en fantastisk pension. Båda har varit framstående personer inom sitt yrke och de kommer under de närmaste 10 åren få en pension som motsvarar vad vi tjänar som yrkesarbetande och vi är inte direkt underbetalda enligt mitt tycke.

Tidigt i fredags morse, efter ett betydande intag av alkohol, så gled diskussionen in på aktier och investeringar i allmänhet. Svärfar nämnde att de hade en dryg miljon över på ett räntekonto efter en lägenhetsförsäljning och frågade mig om råd hur han skulle placera pengarna. För 20 år sedan hade jag glatt tipsat om enskilda aktier men med tiden så har jag lärt mig att det är bäst att hålla käften - jag vill inte vara orsaken till taskiga investeringar.

Jag har tidigare varit rätt skeptiskt till min svärfars aktieinvesteringar. Det är definitivt högrisk då han i allmänhet går in i råvaror eller i små förhoppningsbolag. Nu har det i allmänhet gått riktigt bra med hans placeringar men jag skulle aldrig våga göra något liknande.

Det blev en jäkligt lång ingress men det var för att påvisa att vi ur ett investeringsperspektiv skiljer oss rätt rejält. Svärföräldrarna har sitt på det torra med ohyggligt väl tilltagna pensioner och de sitter tryggt med obelånade fastigheter. Att spekulera i råvaror och volatila småbolagsaktier är helt ok för dem - går det åt helvete så är det naturligtvis surt men det påverkar inte deras vardagsekonomi i någon större utsträckning.

För egen del är vi till viss del i samma läge. Om vi skärper till oss en smula så skulle vi ha ett rätt imponerande överskott så länge vi yrkesarbetar men vi prioriterar det "goda livet" framför investeringar bara för att vi kan...

Och det är väl den tryggheten som ligger till grund för vår egen investeringsfilosofi.

En av mina absoluta favoritbloggare Gottodix bemötte för en tid sedan ett läsarinlägg som avsåg risk och pengamaskiner. Rätt många placerare och rådgivare utgår från Benjamin Grahams strategi att ha 50 procent aktiefonder, 30 procent hedgefonder och 20 procent räntefonder. Det är helt säkert en sund strategi för dem som vill förvalta sitt kapital men för oss övriga som vill kunna lämna arbetsmarknaden långt innan pensionsåldern så behöver man nog exponera sig för en större risk om man inte har en fantastisk månadsinkomst från sitt yrkesarbetande.

De där få procenten som en ren aktieportfölj i genomsnitt överavkastar blir rätt viktig över tid. Självklart så är jag medveten om att historisk avkastning inte är någon garanti över hur framtiden kommer att utveckla sig över tid men tittar vi på utvecklingen under de senaste 50 åren så känns det som om historiska rörelser tenderar till att upprepa sig.

Jag är väl medveten om att det kommer att komma börskorrigeringar som på kort tid kommer att kunna halvera vårt portföljvärde. Likväl är jag medveten om att det kommer att korrigeras inom 1-2 år och att tiden för korrigeringarna kortas med tiden. Jag får ibland kommentarer om "hur vi vågar" att alltid ligga fullt exponerad mot aktiemarknaden med tanke på vad som händer i världen. Visst, naturligtvis så finns risken att allt går åt helvete men jag är inte speciellt orolig.

För att minimera risk så investerar vi i allmänhet i stora och trötta bolag, en strategi som inte har varit helt fantastisk de senaste två åren men likväl så har vi fått en positiv avkastning. Nu för tiden så har vi har sällan några börsraketer i portföljen men och andra siden så slipper vi generellt sätt riktiga bojsänken.

En renodlad aktieportfölj kan vara ordentligt defensiv och förhållandevis vara lågrisk. Ska ni vill bygga kapital, och inte bara förvalta kapitalet, så är aktier det enda vettiga alternativet om placeringshorisonten överstiger fem år...