så börjar han amortera...
Jag är väl medveten om att jag är rätt ensam i min aversion till att amortera på bostadslånen. Självklart är det ett riskfritt "sparande" och jag skulle absolut prioritera amortering över aktieinvesteringar om ränteläget såg annorlunda ut mot vad det gör just nu.
Familjen Chansar mest har medvetet försökt undvika krav på månatliga amorteringar och resonerat som så att om räntan drar uppåt så kan vi välja att amortera - men då är det på våra villkor och belopp och periodicitet anpassar vi eftersom.
Men nu är det delvis kört med det resonemanget....
Amorteringskraven på utländska bolån är i allmänhet betydligt hårdare än i Sverige både avseende lånebelopp och amorteringstid. Familjen Chansar mest som valt att inte skaffa några barn har inget större intresse av att vara helt skuldfria när vi väl lämnar in. Visst, vi kommer naturligtvis snuva Allmänna arvsfonden genom testamente men varför ska vi ha en massa tillgångar i form av ett icke skuldfritt boende när vi dör?
Tyvärr så kan jag konstatera att det är precis så de resonerar i Sydeuropa - du ska i princip vara skuldfri när du går i pension och glöm att du kan ta några nya lån efter 65. Naturligtvis finns det undantag men principen är densamma och det kan vara en bra påminnelse till de personer som på ålderns höst tänker köpa ett belånat boende utomlands - det är inte helt självklart att man har möjlighet att lånefinansiera sitt boende som pensionär via ett utländskt bolåneinstitut.
Återkommande läsare på bloggen vet att vi redan gjort vårt insteg på bostadsmarknaden i Frankrike. Vi har köpt en mycket cool lägenhet i centrala Nice - ett boende som är oerhört praktiskt när vi lever och verkar i Sverige men knappast ett boende vi önskar när vi permanent flytt landet. I vanlig ordning när det kommer till familjen Chansar mest så hade vi inte något tillgängligt kapital så vi lånade glatt upp hela beloppet och finansierade kalaset med att höja belåningen på vår befintliga bostad i Sverige (allmänt kallad spargrisen i Stockholm) och resterande del (runt 50 procent) med lån i Frankrike.
Vi har varit medvetna om att vi efter fem års amorteringsfrihet skulle vara tvingade till att börja amortera men både herr och fru Chansar mest har väl försökt att förtränga den typen av olustigheter och därför kom föregående veckas mail som en trist påminnelse (the names have been changed to protect the innocent).
"Dear Chansar mest
I hope all is well with you
I am preparing the annual review paperwork for your French mortgage loan (which we do for all mortgage loans every year). I see that as we are approaching the end of the 5 year amortisation-free period, quarterly capital repayments of 1.312,50 € are due to commence 31 DEC 2015
I thought you would appreciate this reminder in advance
Regards / Cordialement
Greedy banker"
Vad innebär det här då i praktiken?
Vi har förnärvarande €175 000 i lån i vår franska bank. Med nuvarande ränta på 1.43 procent så betalar vi sisådär 16 500 kronor i ränta efter räntebidrag (jäpp, man får göra ränteavdrag även på utländska lån, visst är det sjukt?). Med en kvartalsamortering på €1 313 så kommer vi att tvingas att amortera ungefär 50 000 kronor om året vilket innebär en årlig sänkt räntekostnad med fantastiska 800 kronor efter ränteavdrag (nu är det egentligen rätt hopplöst att räkna på det här då både valuta och ränta fluktuerar).
Om jag nu sluppit att amortera och i stället hade shoppat aktier för motsvarande belopp i t.ex. Swedbank så hade vi fått drygt 2 000 kronor efter full beskattning
Skillnaden blir endast 1 200 kronor per år vilket i sammanhanget är felräkningspengar men likt förbaskat känns det olustigt då jag inte själv har möjlighet att styra hur vi vill göra.
Vår målsättning som knappast är unik är att skaffa oss förutsättningar till att lämna yrkeslivet och leva på våra passiva inkomster. Syftet med bloggen är att på sikt kunna diskutera vad som egentligen krävs och vilka risker det finns med att sluta yrkesarbeta långt innan pensionsåldern uppnås.
29 nov. 2015
27 nov. 2015
Gott och blandat
Under torsdagen så hade NCC sin kapitalmarknadsdag och vi fick veta detaljerna kring särnoteringen av bostadsutvecklingsbolaget NCC Housing som delas ut till aktieägarna under 2016.
En konsekvens av särnoteringen är att 5,3 miljarder, av 8 miljarder i eget kapital, ska föras över till NCC Housing och då skulle soliditeten bli för låg vid en kontantutdelning för 2015.
Beskedet var rätt ovälkommet då många av oss som äger NCC då den tidigare varit en stabil utdelare och konsensus låg på 12,6 kronor i utdelning per aktie för 2015 som nu blir noll. Trots att finanschefen anser att marknaden, under hennes 20 år på NCC, aldrig varit så "bra" som den är nu så visade marknaden sitt ogillande och aktien handlades kraftigt ned efter beskedet.
För egen del så utgör NCC:s utdelning dryga 4 procent av årets totala utdelningar så det är ett kännbart avbräck för familjen Chansar mest. Jag anser även att en särnotering av NCC Housing medför att det nya aktieinnehavet är mer riskfyllt då försäljning av bostäder som bekant är en rätt konjunkturkänslig business.
Om vi ska ligga kvar eller avyttra innehavet är en svår fråga då jag i grunden gillar NCC men att ha 270 000 kronor bundet i en aktie som inte ger någon utdelning känns sådär då vi redan har motsvarande belopp i Citigroup som inte direkt har någon fantastisk utdelning...
Traditionellt sett så deltar jag rätt sällan vid börsintroduktioner då jag ofta tycker att det är ett lotteri och vill gärna att marknaden ska få tid och prissätta aktien innan jag handlar i den. Men den här gången så är det faktiskt två bolag som ska noteras och som jag sneglat på under en längre tid.
Attendo är ett bolag är ett av Nordens största privata vårdgivare med 18 000 anställda. Äldrevård utgör 59 procent av omsättningen och resterande del består av hälsovård och övrig vård.
Även om jag inte är helt road över att vårdbolag är börsnoterade och kan drabbas av kvartalshetsen så går det inte att komma ifrån att marknaden ser ganska bra ut ur ett demografiskt perspektiv då vi som bekant bara blir äldre.
Ett flertal affärstidningar har räknat på caset och kommit fram till en värdering på P/E 11-13 vilket är attraktivt jämfört med konkurrenterna.
Teckningskursen är på 50 kronor och familjen Chansar mest slog till och tecknade sig för två tusen aktier. På måndag vet vi hur många vi fick tilldelade och förhoppningarna är inte allt för högt ställda då intresset har varit mycket högt inför noteringen.
Den andra noteringen är Scandic men intresset svalnade rätt snabbt när villkoren blev offentliggjorda. Scandic har ett teckningskursintervall mellan 66 och 81 kronor och det ger knappast något seriöst intryck.
En annan orsak till mitt ointresse är att Scandic sätts på börsen med en skuldsättning på 4 miljarder och eventuella aktieägare kommer att få leva med låga utdelningar eller hämmad tillväxt under flera år framöver.
När riskkapitalbolag, som i det här fallet är EQT och Accent, ligger bakom en notering så får jag alltid en olustkänsla i magen och misstänker att riskkapitalisterna försöker krama ur det sista ur sin investering. Och just EQT har jag inget större förtroende för efter debaclet med Candyking och Bactiguard så jag håller mig utanför och hoppas att jag i stället får en hyfsad tilldelning i Attendo.
Svolder delade i veckan ut 2,50 kronor per aktie, en höjning med fantastiska 0,25 kronor från föregående år.
Jag kan konstatera att vi har långt kvar till fornstora dagar då Svolder faktiskt var en riktigt bra utdelningsaktie.
Nåja, vårt innehav på 1 500 aktier gav oss 3 750 kronor i bruttoutdelning och totalt för året så har vi fått 271 483 kronor i utdelning.
En konsekvens av särnoteringen är att 5,3 miljarder, av 8 miljarder i eget kapital, ska föras över till NCC Housing och då skulle soliditeten bli för låg vid en kontantutdelning för 2015.
Beskedet var rätt ovälkommet då många av oss som äger NCC då den tidigare varit en stabil utdelare och konsensus låg på 12,6 kronor i utdelning per aktie för 2015 som nu blir noll. Trots att finanschefen anser att marknaden, under hennes 20 år på NCC, aldrig varit så "bra" som den är nu så visade marknaden sitt ogillande och aktien handlades kraftigt ned efter beskedet.
För egen del så utgör NCC:s utdelning dryga 4 procent av årets totala utdelningar så det är ett kännbart avbräck för familjen Chansar mest. Jag anser även att en särnotering av NCC Housing medför att det nya aktieinnehavet är mer riskfyllt då försäljning av bostäder som bekant är en rätt konjunkturkänslig business.
Om vi ska ligga kvar eller avyttra innehavet är en svår fråga då jag i grunden gillar NCC men att ha 270 000 kronor bundet i en aktie som inte ger någon utdelning känns sådär då vi redan har motsvarande belopp i Citigroup som inte direkt har någon fantastisk utdelning...
Traditionellt sett så deltar jag rätt sällan vid börsintroduktioner då jag ofta tycker att det är ett lotteri och vill gärna att marknaden ska få tid och prissätta aktien innan jag handlar i den. Men den här gången så är det faktiskt två bolag som ska noteras och som jag sneglat på under en längre tid.
Attendo är ett bolag är ett av Nordens största privata vårdgivare med 18 000 anställda. Äldrevård utgör 59 procent av omsättningen och resterande del består av hälsovård och övrig vård.
Även om jag inte är helt road över att vårdbolag är börsnoterade och kan drabbas av kvartalshetsen så går det inte att komma ifrån att marknaden ser ganska bra ut ur ett demografiskt perspektiv då vi som bekant bara blir äldre.
Ett flertal affärstidningar har räknat på caset och kommit fram till en värdering på P/E 11-13 vilket är attraktivt jämfört med konkurrenterna.
Teckningskursen är på 50 kronor och familjen Chansar mest slog till och tecknade sig för två tusen aktier. På måndag vet vi hur många vi fick tilldelade och förhoppningarna är inte allt för högt ställda då intresset har varit mycket högt inför noteringen.
Den andra noteringen är Scandic men intresset svalnade rätt snabbt när villkoren blev offentliggjorda. Scandic har ett teckningskursintervall mellan 66 och 81 kronor och det ger knappast något seriöst intryck.
En annan orsak till mitt ointresse är att Scandic sätts på börsen med en skuldsättning på 4 miljarder och eventuella aktieägare kommer att få leva med låga utdelningar eller hämmad tillväxt under flera år framöver.
När riskkapitalbolag, som i det här fallet är EQT och Accent, ligger bakom en notering så får jag alltid en olustkänsla i magen och misstänker att riskkapitalisterna försöker krama ur det sista ur sin investering. Och just EQT har jag inget större förtroende för efter debaclet med Candyking och Bactiguard så jag håller mig utanför och hoppas att jag i stället får en hyfsad tilldelning i Attendo.
Jag kan konstatera att vi har långt kvar till fornstora dagar då Svolder faktiskt var en riktigt bra utdelningsaktie.
Nåja, vårt innehav på 1 500 aktier gav oss 3 750 kronor i bruttoutdelning och totalt för året så har vi fått 271 483 kronor i utdelning.
25 nov. 2015
Köpt Handelsbanken
Strax innan stängning igår så köpte jag 500 aktier i Handelsbanken. Köpet var kanske inte helt genomtänkt då jag anser att vi i nuläget har en för stor andel svenska aktier i portföljen och Handelsbanken utgör redan ca 12 procent av det totala innehavet.
Men "geopolitiska" händelser, dvs. att Turkiet under gårdagen sköt ned en rysk Su-24 som kränkt turkiskt luftrum, medförde att Europas börser handlades ned rätt ordentligt och Handelsbanken specifikt handlades ned med dryga tre procent och då kunde jag helt enkelt inte hålla mig ifrån köpknappen.
Retoriken från Putin efter nedskjutningen är hårdare än väntat så det kommer att bli intressant att följa händelseförloppet de kommande dagarna.
Proffstyckarna, de s.k. analytikerna, är rätt svala till Handelsbanken för tillfället och majoriteten har sälj på aktien med riktkurser ned till 106 kronor.
Men Fredrik den store, alltså den där Lundberg, ignorerar även han analytikerns rekommendationer och köpte under den 11-12 november ytterligare 900 000 aktier och totalt uppgår hans privata innehav till 9 950 000 SHB A-aktier.
Nu är vårt innehav i SHB något mer blygsamt och våra 500 aktier inhandlades till kursen 114,40 och totalt uppgår innehavet i SHB till 8000 A-aktier.
Retoriken från Putin efter nedskjutningen är hårdare än väntat så det kommer att bli intressant att följa händelseförloppet de kommande dagarna.
Proffstyckarna, de s.k. analytikerna, är rätt svala till Handelsbanken för tillfället och majoriteten har sälj på aktien med riktkurser ned till 106 kronor.
Men Fredrik den store, alltså den där Lundberg, ignorerar även han analytikerns rekommendationer och köpte under den 11-12 november ytterligare 900 000 aktier och totalt uppgår hans privata innehav till 9 950 000 SHB A-aktier.
Nu är vårt innehav i SHB något mer blygsamt och våra 500 aktier inhandlades till kursen 114,40 och totalt uppgår innehavet i SHB till 8000 A-aktier.
22 nov. 2015
Handelsbankens kreditkort
Herr och fru Chansar mest är som bekant inte speciellt ekonomiska av oss när det kommer till vardagskonsumtion. Vi spenderar gärna pengar på mat och dryck för att göra vardagen lite trevligare och vi köper i princip allt vi anser oss behöva.
Tyvärr har vi en lika avslappnad inställning till övriga vardagsomkostnader som till exempel el-avtal och diverse försäkringar. Bortsett från räntan på bostadslånen så är vi väldigt passiva när det kommer till övriga utgifter och vi bryr oss rätt sällan när det kommer smyghöjningar på hemförsäkringen eller liknande - det är helt enkelt inte värt tiden och engagemanget för att sänka de årliga omkostnaderna med några hundralappar...
Den enda gången vi gör något åt situationen är om vi av någon anledning blir förbannade och det blir fru Chansar mest ibland och hon brukar var tredje, eller var femte, år göra en räd och förhandla ingångna avtal - själv är jag för lat och bryr mig rätt sällan fram tills nu!
För en tid sedan så meddelade Handelsbanken att de kommer att höja årsavgiften på sina Allkort med 44 procent, från 250 kronor till 360 kronor. Något som ger 50 miljoner i ökad vinst för banken och även om SHB är ett av mina största innehav i portföljen så tänker jag knappast bidra till den ökade vinsten.
360 kronor i årsavgift är rätt magstarkt för ett kreditkort med rätt usla förmåner. Återkommande läsare tycker naturligtvis att jag skjuter mygg med kanoner då jag glatt betalar 6 000 kronor i årsavgift till AMEX men jag tycker faktiskt att det är värt det vilket jag försökt förklara i det här inlägget.
Det kort jag normalt utnyttjar i vardagen är mitt AMEX. Även om kortet fungerar på långt fler ställen än sitt rykte, ovetenskapligt så uppskattar jag det till 80 procent vid alla inköpstillfällen, så är det nödvändigt att ha ett annat Visa eller Mastercard som backup. Fram tills för en månad sedan så har jag haft SHB men nu bytt till Norwegians kostnadsfria kreditkort.
Förmånerna är kanske inte så fantastiska men för oss som relativt frekvent flyger med Norwegian så är det ändå ett helt ok extrakort att ha i plånboken.
Den månatliga besparingen uppgår till trettio kronor vilket jag både kan ha och mista men jag är i alla fall något mindre förbannad...
Tyvärr har vi en lika avslappnad inställning till övriga vardagsomkostnader som till exempel el-avtal och diverse försäkringar. Bortsett från räntan på bostadslånen så är vi väldigt passiva när det kommer till övriga utgifter och vi bryr oss rätt sällan när det kommer smyghöjningar på hemförsäkringen eller liknande - det är helt enkelt inte värt tiden och engagemanget för att sänka de årliga omkostnaderna med några hundralappar...
Den enda gången vi gör något åt situationen är om vi av någon anledning blir förbannade och det blir fru Chansar mest ibland och hon brukar var tredje, eller var femte, år göra en räd och förhandla ingångna avtal - själv är jag för lat och bryr mig rätt sällan fram tills nu!
För en tid sedan så meddelade Handelsbanken att de kommer att höja årsavgiften på sina Allkort med 44 procent, från 250 kronor till 360 kronor. Något som ger 50 miljoner i ökad vinst för banken och även om SHB är ett av mina största innehav i portföljen så tänker jag knappast bidra till den ökade vinsten.
360 kronor i årsavgift är rätt magstarkt för ett kreditkort med rätt usla förmåner. Återkommande läsare tycker naturligtvis att jag skjuter mygg med kanoner då jag glatt betalar 6 000 kronor i årsavgift till AMEX men jag tycker faktiskt att det är värt det vilket jag försökt förklara i det här inlägget.
Det kort jag normalt utnyttjar i vardagen är mitt AMEX. Även om kortet fungerar på långt fler ställen än sitt rykte, ovetenskapligt så uppskattar jag det till 80 procent vid alla inköpstillfällen, så är det nödvändigt att ha ett annat Visa eller Mastercard som backup. Fram tills för en månad sedan så har jag haft SHB men nu bytt till Norwegians kostnadsfria kreditkort.
Förmånerna är kanske inte så fantastiska men för oss som relativt frekvent flyger med Norwegian så är det ändå ett helt ok extrakort att ha i plånboken.
Den månatliga besparingen uppgår till trettio kronor vilket jag både kan ha och mista men jag är i alla fall något mindre förbannad...
18 nov. 2015
Utdelning Procter & Gamble
Igår så trillade en kvartalsutdelning från Procter & Gamble in på depån.
Även om det inte är några större belopp så är det alltid uppskattat med lite skvättar framåt höstkanten då vi till största delen har ett innehav av svenska aktier som företrädesvis delar ut under våren.
Vi fick utdelning för 250 av våra 300 aktier då x-dagen var den 21 oktober och de senaste 50 aktierna inhandlades så sent som i förra veckan.
Våra 250 aktier delade ut 5,78 kronor per aktie och totalt så erhöll vi 1 444 kronor i bruttoutdelning. Inga jättebelopp men alla bäckar små...
Totalt har vi för året erhållit 270 733 kronor i utdelningar och några tusenlappar till väntas in innan årsskiftet.
Även om det inte är några större belopp så är det alltid uppskattat med lite skvättar framåt höstkanten då vi till största delen har ett innehav av svenska aktier som företrädesvis delar ut under våren.
Vi fick utdelning för 250 av våra 300 aktier då x-dagen var den 21 oktober och de senaste 50 aktierna inhandlades så sent som i förra veckan.
Våra 250 aktier delade ut 5,78 kronor per aktie och totalt så erhöll vi 1 444 kronor i bruttoutdelning. Inga jättebelopp men alla bäckar små...
Totalt har vi för året erhållit 270 733 kronor i utdelningar och några tusenlappar till väntas in innan årsskiftet.
15 nov. 2015
Paris
Som helgrutin så brukar jag roa mig någon timme med att läsa igenom ett stort antal välskrivna och underhållande ekonomibloggar. Det har nästan blivit en ritual där jag med ett glas vin sitter djupt försjunken med en bärbar i knät och svarar enstavigt när fru Chansar mest försöker kommunicera med mig.
Det blev inte så mycket av den rutinen i helgen utan jag har ägnat helgen att följa mediernas rapportering om terrorattentatet i Paris. 129 döda och antalet kommer tyvärr att stiga då det är 350 skadade och för 99 av dem så är tillståndet kritiskt.
Attentatet i Paris är det värsta som inträffat inom EU efter bombdåden i Madrid 2004 där 198 personer miste livet. Enligt medieuppgifter så har terrororganisationen IS tagit på sig ansvaret och tyvärr så är jag rätt övertygad om att det här bara är en början och vi kommer att i närtid drabbas av ytterligare attentat.
Det finns inget så fegt och vidrigt som terror som riktar sig mot civila och oskyldiga människor. När jag läser om vittnesmålen från Bataclan där attentatsmännen ställer sig längst bak i lokalen och under en lång period skjuter in i folkmassan gör mig direkt illamående.
Som väntat så har näthatet exploderat på diverse bloggar, forum och tvivelaktiga webbsiter. Det är naturligtvis muslimernas fel och de ska nu skuldbeläggas och helst utrotas. Till alla näthatare så kan jag informera om att det finns ungefär 1,5 miljarder muslimer i världen och om de skulle vilja ha ihjäl övriga religiösa grupperingar så hade vi varit döda vid det här laget.
De sex terrordåden inträffade i det tionde arrondissementet - ett område där nästan 20 procent av invånarna är födda utom EU-området. I Syrien och Irak så råder det jämställdhet - IS skär glatt av halsen på invånarna och diskriminerar inte ur något etniskt eller religiöst perspektiv och då majoriteten av invånarna är muslimer så är det sannolikt de som i 95 procent av fallen mördas av jihadisterna.
Den enda trösten i den här katastrofen är att det, ur ett IS-perspektiv, kanske inte är helt slugt att välja Frankrike som terrormål. Fransmännen är ett stolt folk och är mer förbannade än rädda - trots uppmaningar att hålla sig inomhus så samlades mänger av Parisbor under fredagsnatten för att visa att de inte kommer att låta sig skrämmas. Även den normalt sett bleka presidenten François Hollande visade på handlingskraft och retoriken var rätt tydlig - nu jävlar får det vara nog!
Är det början på slutet för IS? Även om vi sannolikt får leva med fortsatta terrorattentat så tror jag i alla fall att det är början på slutet för deras kalifat.
Enligt alla experter är IS en ganska medioker krigsorganisation och deras framgångar beror på att moralen hos den Irakiska armen var usel och i Mosul, Iraks näst största stad, så flydde armen trots att de var otroligt överlägsna både numerärt och avseende beväpning. I Syrien råder det inbördeskrig och där har IS vunnit ett antal lätta segrar då landet är i upplösningstillstånd.
Under de senaste året har det inte varit helt lustigt att vara IS-anhängare. Koalitionens flyganfall i kombination med kurdernas framryckning har medfört att IS i princip förlorar varje konflikt de nu ger sig in i. Kurderna, YPG/YPJ i Syrien och Peshmergas i Irak, är ett illa utrustat lätt infanteri men de är taktiskt skickliga och har en oerhört hög moral. Men även kurderna har sina begränsningar, de har tagit stora landområden och hela gränsen mot Turkiet, från Al-Malikiyah till Kobane, men det finns en gräns hur långt söderut de kan rycka fram då kurderna inte är så välkomna i de södra delarna av Syrien.
Experterna är eniga - det räcker inte med flyganfall utan det är nödvändigt med marktrupper för att utrota IS och det är något koalitionen konsekvent vägrat - "no boots on the ground" är USA:s officiella hållning. Men efter den senaste tidens handlingar så kanske det blir ändring på det och då IS uppenbarligen inte är särskilt taktiska.
För snart två veckor sedan så sprängde IS en bomb på ett ryskt plan mellan Sharm el-Sheikh och St Petersburg där 224 personer omkom. Rysslands närvaro i Syrien har främst inriktat sina flyganfall mot FSA, den fria syriska armén, som är en gerillaorganisation i Syrien som utgör en av parterna i det pågående syriska inbördeskriget och strider mot al-Assad-regimen. Nästan alla ryska flyganfall har riktats mot FSA och väldigt få mot IS enligt principen att primärt inte förgöra din fiendes fiende. Men efter sprängningen av Metrojet Flight 9268 31 oktober så får vi hoppas att Putin ger sig på IS i större utsträckning än tidigare.
Att sedan ge sig på Frankrike med fega terrordåd är knappast speciellt begåvat om man är IS-vurmare. President Hollande benämner dådet som en utländsk krigshandling och det är knappast en slump då övriga NATO-länder kommer att behöva stödja Frankrike i sina insatser mot IS. Frankrike har även ytterligare trumfkort att ta till - även om IS-krigarna i allmänhet är rätt oskickliga och fått sin "utbildning" via CounterStrike så nyttjar de frekvent VBIED, bilbomber, och frivilliga självmordsbombare finns det gott om bland IS-krigarna. VBIED är en av orsakerna till att koalitionen så ogärna vill tillsätta marktrupper - sprängda soldater gör sig sällan speciellt bra på bild när media rapporterar. Men Frankrike har ytterligare en armé att sätta in, Främlingslegionen, en armé som består av utländska frivilliga och eventuella förluster kommer sannolikt inte uppmärksammas medialt som stupade i den reguljära armén.
Är det här början på slutet för IS?
Det blev inte så mycket av den rutinen i helgen utan jag har ägnat helgen att följa mediernas rapportering om terrorattentatet i Paris. 129 döda och antalet kommer tyvärr att stiga då det är 350 skadade och för 99 av dem så är tillståndet kritiskt.
Attentatet i Paris är det värsta som inträffat inom EU efter bombdåden i Madrid 2004 där 198 personer miste livet. Enligt medieuppgifter så har terrororganisationen IS tagit på sig ansvaret och tyvärr så är jag rätt övertygad om att det här bara är en början och vi kommer att i närtid drabbas av ytterligare attentat.
Det finns inget så fegt och vidrigt som terror som riktar sig mot civila och oskyldiga människor. När jag läser om vittnesmålen från Bataclan där attentatsmännen ställer sig längst bak i lokalen och under en lång period skjuter in i folkmassan gör mig direkt illamående.
Som väntat så har näthatet exploderat på diverse bloggar, forum och tvivelaktiga webbsiter. Det är naturligtvis muslimernas fel och de ska nu skuldbeläggas och helst utrotas. Till alla näthatare så kan jag informera om att det finns ungefär 1,5 miljarder muslimer i världen och om de skulle vilja ha ihjäl övriga religiösa grupperingar så hade vi varit döda vid det här laget.
De sex terrordåden inträffade i det tionde arrondissementet - ett område där nästan 20 procent av invånarna är födda utom EU-området. I Syrien och Irak så råder det jämställdhet - IS skär glatt av halsen på invånarna och diskriminerar inte ur något etniskt eller religiöst perspektiv och då majoriteten av invånarna är muslimer så är det sannolikt de som i 95 procent av fallen mördas av jihadisterna.
Den enda trösten i den här katastrofen är att det, ur ett IS-perspektiv, kanske inte är helt slugt att välja Frankrike som terrormål. Fransmännen är ett stolt folk och är mer förbannade än rädda - trots uppmaningar att hålla sig inomhus så samlades mänger av Parisbor under fredagsnatten för att visa att de inte kommer att låta sig skrämmas. Även den normalt sett bleka presidenten François Hollande visade på handlingskraft och retoriken var rätt tydlig - nu jävlar får det vara nog!
Är det början på slutet för IS? Även om vi sannolikt får leva med fortsatta terrorattentat så tror jag i alla fall att det är början på slutet för deras kalifat.
Enligt alla experter är IS en ganska medioker krigsorganisation och deras framgångar beror på att moralen hos den Irakiska armen var usel och i Mosul, Iraks näst största stad, så flydde armen trots att de var otroligt överlägsna både numerärt och avseende beväpning. I Syrien råder det inbördeskrig och där har IS vunnit ett antal lätta segrar då landet är i upplösningstillstånd.
Under de senaste året har det inte varit helt lustigt att vara IS-anhängare. Koalitionens flyganfall i kombination med kurdernas framryckning har medfört att IS i princip förlorar varje konflikt de nu ger sig in i. Kurderna, YPG/YPJ i Syrien och Peshmergas i Irak, är ett illa utrustat lätt infanteri men de är taktiskt skickliga och har en oerhört hög moral. Men även kurderna har sina begränsningar, de har tagit stora landområden och hela gränsen mot Turkiet, från Al-Malikiyah till Kobane, men det finns en gräns hur långt söderut de kan rycka fram då kurderna inte är så välkomna i de södra delarna av Syrien.
Experterna är eniga - det räcker inte med flyganfall utan det är nödvändigt med marktrupper för att utrota IS och det är något koalitionen konsekvent vägrat - "no boots on the ground" är USA:s officiella hållning. Men efter den senaste tidens handlingar så kanske det blir ändring på det och då IS uppenbarligen inte är särskilt taktiska.
För snart två veckor sedan så sprängde IS en bomb på ett ryskt plan mellan Sharm el-Sheikh och St Petersburg där 224 personer omkom. Rysslands närvaro i Syrien har främst inriktat sina flyganfall mot FSA, den fria syriska armén, som är en gerillaorganisation i Syrien som utgör en av parterna i det pågående syriska inbördeskriget och strider mot al-Assad-regimen. Nästan alla ryska flyganfall har riktats mot FSA och väldigt få mot IS enligt principen att primärt inte förgöra din fiendes fiende. Men efter sprängningen av Metrojet Flight 9268 31 oktober så får vi hoppas att Putin ger sig på IS i större utsträckning än tidigare.
Att sedan ge sig på Frankrike med fega terrordåd är knappast speciellt begåvat om man är IS-vurmare. President Hollande benämner dådet som en utländsk krigshandling och det är knappast en slump då övriga NATO-länder kommer att behöva stödja Frankrike i sina insatser mot IS. Frankrike har även ytterligare trumfkort att ta till - även om IS-krigarna i allmänhet är rätt oskickliga och fått sin "utbildning" via CounterStrike så nyttjar de frekvent VBIED, bilbomber, och frivilliga självmordsbombare finns det gott om bland IS-krigarna. VBIED är en av orsakerna till att koalitionen så ogärna vill tillsätta marktrupper - sprängda soldater gör sig sällan speciellt bra på bild när media rapporterar. Men Frankrike har ytterligare en armé att sätta in, Främlingslegionen, en armé som består av utländska frivilliga och eventuella förluster kommer sannolikt inte uppmärksammas medialt som stupade i den reguljära armén.
Är det här början på slutet för IS?
13 nov. 2015
Veckan som gått
Veckan började onekligen rätt bra då Trelleborg handlades upp med 10 procent under måndagen efter att ha förvärvat tjeckiska ČGS Holding som pysslar med lantbruks- och specialdäck samt specialutvecklade polymerlösningar.
Köpeskillingen uppgår till cirka 10,9 miljarder kronor och ČGS hade en omsättning på omkring 5,6 miljarder kronor med en rörelsemarginal på 16 procent.
Veckan fortsatte rätt bra och under tisdagen så smällde årets bonusbetalning in på kontot. I år blev det rätt bra med deg och 200 000 kronor sattes in och korrigerade depåbelåningen.
Och sedan fortsatte veckan och de där surt förvärvade slantarna försvann på tre dagar. Jag kommer nog aldrig att acceptera att hårt inarbetande och hårt beskattade inkomster kan försvinna på nolltid när man spekulerar på börsen - men jag gnäller inte, nästa vecka kan det gå åt andra hållet.
Det där med att ligga obelånad i nuvarande ränteläge är som bekant inget för mig och jag köpte precis 50 Procter & Gamble för $74,00 och totalt har vi nu 300 aktier i bolaget.
Köpeskillingen uppgår till cirka 10,9 miljarder kronor och ČGS hade en omsättning på omkring 5,6 miljarder kronor med en rörelsemarginal på 16 procent.
Trots att jag har Googlat som en galning så har jag inte hittat speciellt mycket om ČGS Holding men analytikerna uppskattar uppenbarligen förvärvet och Trelleborg fick höjda riktkurser från de välbetalda proffsgissarna.
Veckan fortsatte rätt bra och under tisdagen så smällde årets bonusbetalning in på kontot. I år blev det rätt bra med deg och 200 000 kronor sattes in och korrigerade depåbelåningen.
Och sedan fortsatte veckan och de där surt förvärvade slantarna försvann på tre dagar. Jag kommer nog aldrig att acceptera att hårt inarbetande och hårt beskattade inkomster kan försvinna på nolltid när man spekulerar på börsen - men jag gnäller inte, nästa vecka kan det gå åt andra hållet.
Det där med att ligga obelånad i nuvarande ränteläge är som bekant inget för mig och jag köpte precis 50 Procter & Gamble för $74,00 och totalt har vi nu 300 aktier i bolaget.
8 nov. 2015
Sverige är fantastiskt
Rätt ofta så gör jag mig lite lustig över våra folkvalda politikers kompetens, eller rättare sagt, den märkbara avsaknaden av den.
Nu senast är det flyktingströmmen till Sverige som dominerar debatten och Sveriges sannolikt mest inkompetenta minister Åsa Romson lyckas idag kläcka ur sig "Europa som helhet klarar definitivt av detta om man kan samarbeta bättre och säkerställa att fler i Europa kan erbjuda möjligheter för asylsökande att etablera sig, säger hon till Sveriges Radio"
Förvisso, men problemet är att det inte är EU:s bekymmer utan att svenska politiker aktivt har satt oss i den här situationen och nu så får vi snällt acceptera läget. Expressens ledarskribent, Anna Dahlberg, skrev igår en begåvad krönika i ämnet.
Men nu ska jag inte avhandla svensk flyktingpolitik av den enkla orsaken att det helt enkelt inte går. Även sansade och neutrala inlägg kommer att generera mängder av irrelevanta kommentarer och jag har ingen större lust med att tillbringa dagarna med att behöva moderera kommentarsfältet.
Som tur är så råder det ingen brist på ämnen att avhandla när det gäller politikernas eller myndigheternas inkompetens och ett av dem är cirkusen kring tvångsamortering, ränteavdrag och nu senast FI:s förslag om skuldkvotstak.
Amorteringskrav
Amorteringskravet kommer omfatta nya bolån som överstiger en belåningsgrad på 50 %.
Bolån som överstiger 70 % av bostadens värde kommer ha ett amorteringskrav som motsvarar 2 % per år av den totala belåningen. När belåningen är 70 % eller lägre av bostadens värde kommer amorteringskravet utgöra 1 % per år av den totala belåningen tills dess att belåningen har kommit ner till 50 % av bostadens värde. Bolån som motsvarar eller understiger 50 % av bostadens värde vid den senaste värderingen behöver inte amorteras.
FI:s förslag har gått på pumpen två gånger i kammarrätten i Jönköping då den strider mot grundlagen och även Advokatsamfundet, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet och förvaltningsrätten i Stockholm är kritiska till förslaget i varierande grad.
Men vår kära finansmarknadsminister Per Bolund (MP), utbildad biolog (!) och politisk broiler i övrigt, ger sig inte och står fast vit skärpta krav och påpekar att alla remissvar var minsann inte negativa.
Ränteavdrag
I Sverige görs avdragen från räntan, mot skatteinbetalningar med 30% av beloppet. När räntekostnaden överstiger 100.000 kronor får endast 21% av räntan dras av på den del av beloppet som överstiger 100.000 kr. År 2012 omfattade ränteavdragen cirka 32 miljarder kronor då svenskarna hade sammanlagda ränteutgifter på cirka 108 miljarder kronor.
Ok, det var fakta och trots det så vägrar svenska politiker att ta i frågan och ens diskutera en successiv nedtrappning av ränteavdraget. Och jag kan inte ens svinga åt Maggan Andersson som nästan lirar i samma division som Åsa Romson - även övriga politiker duckar i frågan.
Och det är rätt tragiskt att de som hårdast driver frågan om en nedmontering av ränteavdraget är Miljöpartiet (de där skäggiga typerna på Pustegränd, Södermalm) och kommunisterna (i vardagligt tal Vänsterpartiet) - vilket jävla sällskap jag hamnat i då jag själv anser att ränteavdragets utformning är vansinnigt.
Alla skriker om bostadsbubbla och krav på tvångsamortering men ingen vill ens lyfta frågan om vårt fantastiska ränteavdrag? Sannolikt beror det på att orsaken till att ränteavdraget infördes var delvis för att motverka den höga kapitalbeskattningen på 30 procent och att sänka den i motsvarande grad skulle säkert vara ett politiskt självmord i högskattelandet Sverige. Men att behålla ränteavdraget ter sig ännu mer vansinnigt då FI:s nästa förvirrade förslag är att införa ett skuldkvotstak.
Skuldkvotstak
Det går som bekant inget vidare för FI:s förslag till amorteringskrav och då vill kompensera för detta och kommer med nästa sluga idé - skuldkvotstak!
Finansinspektionens har i dagarna framfört ett förslag om ett skuldkvotstak på 600 procent av den disponibla årsinkomsten.
SvD har konstaterat att det motsvarar ett lån på 1,3 miljoner kronor och för en ung ensamstående motsvarar det en 14,4 kvadratmeter stor våning i centrala Stockholm.
Med tanke på FI:s senaste giv så kan man snabbt konstatera att Finansinspektionens senaste GD Erik Thedéens är lika förvirrad som företrädaren...
Även jag anser att bostadssituationen i Stockholm är rätt absurd.
Det är inte mer än drygt ett år sedan fru Chansar mest tvingade iväg mig på en lägenhetsvisning på Södermalm. Det var en förhandsvisning på hyfsat stor 3:a men den var rätt sliten och lägenheten var belägen i norra Europas fulaste hus som är beläget i korsningen Folkungagatan - Götgatan (för snart 15 år sedan bodde en arbetskollega där och jag skickade ett vykort till honom från Thailand, adressen var Namn och "den fula jävla orangea tågvagnen på Söder" - vykortet kom fram...), lägenheten var utsatt till 4,6 miljoner kronor men snart efter visningen började Sms:en drälla in och snart var budgivningen uppe i 5,5, miljoner och vi drog oss ur.
Lägenheten kan idag med lätthet säljas för betydligt mer men jag är faktiskt inte bitter - jag ville inte helt enkelt investera i så mycket pengar i en skitlägenhet även om läget är fantastiskt. Men vissa är uppenbarligt villiga till att göra det och ska då någon extern part reglera förutsättningarna för det?
Om jag nu, sunt eller osunt, väljer att köpa en svindyr lägenhet i centrala Stockholm så är det, förutsatt att jag inte betalar kontant (yeah right.), en uppgörelse mellan kredittagare och kreditgivare (banken). Om det nu går riktigt åt helvete och bostadsmarknaden sjunker och man tvingas till att sälja med en markant förlust så är det ingen annan än kredittagaren som kan lastas över en dålig affär. Vi har sett mänger av exempel på taskiga bostadsaffärer under tidigt nittiotal och det är naturligtvis jäkligt trist för vederbörande men samtliga personer har gjort ett aktivt val.
Det finns mängder av attraktiva och välbetalda jobb i Stockholm. Självklart så skulle det vara trevligt att ha gångavstånd till jobbet eller i alla fall en 10-minuters resa med tunnelbana. Vill jag ha det så kostar det på men jag har alltid alternativet att bosätta mig i Rimbo eller Mariefred - förvisso innebär det en längre restid till arbetet men boendekostnaden är betydligt lägre.
Det jag vill komma fram till är att ingen behöver bo i centrala Stockholm men det är onekligen ohyggligt bekvämt. Om man nu väljer att köpa ett högt belånat boende, som är bekvämt men inte nödvändigt enligt tidigare resonemang då är det ett ställningstagande som kredittagare för i samråd med kreditgivaren - Stat och diverse myndigheter ska inte lägga sig i någons skuldsättningsgrad om jag frivilligt väljer att skuldsätta mig trots en betydande risk - riskbedömningen görs av kreditgivaren och inte av Staten.
Vad är nästa steg? Myndighetsbedömning om investeringar med belåning är för riskfyllda eller ej?
Usch - efter att under åren ha arbetat med politiska organisationer så kan jag konstatera att aktieanalytiker i sammanhanget är ett pålitligt släkte - vi smiter från landet så snart ekonomin tillåter
Nu senast är det flyktingströmmen till Sverige som dominerar debatten och Sveriges sannolikt mest inkompetenta minister Åsa Romson lyckas idag kläcka ur sig "Europa som helhet klarar definitivt av detta om man kan samarbeta bättre och säkerställa att fler i Europa kan erbjuda möjligheter för asylsökande att etablera sig, säger hon till Sveriges Radio"
Förvisso, men problemet är att det inte är EU:s bekymmer utan att svenska politiker aktivt har satt oss i den här situationen och nu så får vi snällt acceptera läget. Expressens ledarskribent, Anna Dahlberg, skrev igår en begåvad krönika i ämnet.
Men nu ska jag inte avhandla svensk flyktingpolitik av den enkla orsaken att det helt enkelt inte går. Även sansade och neutrala inlägg kommer att generera mängder av irrelevanta kommentarer och jag har ingen större lust med att tillbringa dagarna med att behöva moderera kommentarsfältet.
Som tur är så råder det ingen brist på ämnen att avhandla när det gäller politikernas eller myndigheternas inkompetens och ett av dem är cirkusen kring tvångsamortering, ränteavdrag och nu senast FI:s förslag om skuldkvotstak.
Amorteringskrav
Amorteringskravet kommer omfatta nya bolån som överstiger en belåningsgrad på 50 %.
Bolån som överstiger 70 % av bostadens värde kommer ha ett amorteringskrav som motsvarar 2 % per år av den totala belåningen. När belåningen är 70 % eller lägre av bostadens värde kommer amorteringskravet utgöra 1 % per år av den totala belåningen tills dess att belåningen har kommit ner till 50 % av bostadens värde. Bolån som motsvarar eller understiger 50 % av bostadens värde vid den senaste värderingen behöver inte amorteras.
FI:s förslag har gått på pumpen två gånger i kammarrätten i Jönköping då den strider mot grundlagen och även Advokatsamfundet, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet och förvaltningsrätten i Stockholm är kritiska till förslaget i varierande grad.
Men vår kära finansmarknadsminister Per Bolund (MP), utbildad biolog (!) och politisk broiler i övrigt, ger sig inte och står fast vit skärpta krav och påpekar att alla remissvar var minsann inte negativa.
Ränteavdrag
I Sverige görs avdragen från räntan, mot skatteinbetalningar med 30% av beloppet. När räntekostnaden överstiger 100.000 kronor får endast 21% av räntan dras av på den del av beloppet som överstiger 100.000 kr. År 2012 omfattade ränteavdragen cirka 32 miljarder kronor då svenskarna hade sammanlagda ränteutgifter på cirka 108 miljarder kronor.
Ok, det var fakta och trots det så vägrar svenska politiker att ta i frågan och ens diskutera en successiv nedtrappning av ränteavdraget. Och jag kan inte ens svinga åt Maggan Andersson som nästan lirar i samma division som Åsa Romson - även övriga politiker duckar i frågan.
Och det är rätt tragiskt att de som hårdast driver frågan om en nedmontering av ränteavdraget är Miljöpartiet (de där skäggiga typerna på Pustegränd, Södermalm) och kommunisterna (i vardagligt tal Vänsterpartiet) - vilket jävla sällskap jag hamnat i då jag själv anser att ränteavdragets utformning är vansinnigt.
Alla skriker om bostadsbubbla och krav på tvångsamortering men ingen vill ens lyfta frågan om vårt fantastiska ränteavdrag? Sannolikt beror det på att orsaken till att ränteavdraget infördes var delvis för att motverka den höga kapitalbeskattningen på 30 procent och att sänka den i motsvarande grad skulle säkert vara ett politiskt självmord i högskattelandet Sverige. Men att behålla ränteavdraget ter sig ännu mer vansinnigt då FI:s nästa förvirrade förslag är att införa ett skuldkvotstak.
Skuldkvotstak
Det går som bekant inget vidare för FI:s förslag till amorteringskrav och då vill kompensera för detta och kommer med nästa sluga idé - skuldkvotstak!
Finansinspektionens har i dagarna framfört ett förslag om ett skuldkvotstak på 600 procent av den disponibla årsinkomsten.
SvD har konstaterat att det motsvarar ett lån på 1,3 miljoner kronor och för en ung ensamstående motsvarar det en 14,4 kvadratmeter stor våning i centrala Stockholm.
Med tanke på FI:s senaste giv så kan man snabbt konstatera att Finansinspektionens senaste GD Erik Thedéens är lika förvirrad som företrädaren...
Även jag anser att bostadssituationen i Stockholm är rätt absurd.
Det är inte mer än drygt ett år sedan fru Chansar mest tvingade iväg mig på en lägenhetsvisning på Södermalm. Det var en förhandsvisning på hyfsat stor 3:a men den var rätt sliten och lägenheten var belägen i norra Europas fulaste hus som är beläget i korsningen Folkungagatan - Götgatan (för snart 15 år sedan bodde en arbetskollega där och jag skickade ett vykort till honom från Thailand, adressen var Namn och "den fula jävla orangea tågvagnen på Söder" - vykortet kom fram...), lägenheten var utsatt till 4,6 miljoner kronor men snart efter visningen började Sms:en drälla in och snart var budgivningen uppe i 5,5, miljoner och vi drog oss ur.
Lägenheten kan idag med lätthet säljas för betydligt mer men jag är faktiskt inte bitter - jag ville inte helt enkelt investera i så mycket pengar i en skitlägenhet även om läget är fantastiskt. Men vissa är uppenbarligt villiga till att göra det och ska då någon extern part reglera förutsättningarna för det?
Om jag nu, sunt eller osunt, väljer att köpa en svindyr lägenhet i centrala Stockholm så är det, förutsatt att jag inte betalar kontant (yeah right.), en uppgörelse mellan kredittagare och kreditgivare (banken). Om det nu går riktigt åt helvete och bostadsmarknaden sjunker och man tvingas till att sälja med en markant förlust så är det ingen annan än kredittagaren som kan lastas över en dålig affär. Vi har sett mänger av exempel på taskiga bostadsaffärer under tidigt nittiotal och det är naturligtvis jäkligt trist för vederbörande men samtliga personer har gjort ett aktivt val.
Det finns mängder av attraktiva och välbetalda jobb i Stockholm. Självklart så skulle det vara trevligt att ha gångavstånd till jobbet eller i alla fall en 10-minuters resa med tunnelbana. Vill jag ha det så kostar det på men jag har alltid alternativet att bosätta mig i Rimbo eller Mariefred - förvisso innebär det en längre restid till arbetet men boendekostnaden är betydligt lägre.
Det jag vill komma fram till är att ingen behöver bo i centrala Stockholm men det är onekligen ohyggligt bekvämt. Om man nu väljer att köpa ett högt belånat boende, som är bekvämt men inte nödvändigt enligt tidigare resonemang då är det ett ställningstagande som kredittagare för i samråd med kreditgivaren - Stat och diverse myndigheter ska inte lägga sig i någons skuldsättningsgrad om jag frivilligt väljer att skuldsätta mig trots en betydande risk - riskbedömningen görs av kreditgivaren och inte av Staten.
Vad är nästa steg? Myndighetsbedömning om investeringar med belåning är för riskfyllda eller ej?
Usch - efter att under åren ha arbetat med politiska organisationer så kan jag konstatera att aktieanalytiker i sammanhanget är ett pålitligt släkte - vi smiter från landet så snart ekonomin tillåter
6 nov. 2015
Var ska man bo när man blir stor?
Då har vi snart tillbringat ytterligare en vecka i Nice. Många undrar förstås hur begåvat det är att offra surt insparade semesterdagar och åka till Nice första veckan i november...
Men det har faktiskt varit helt ok, visst det regnade i tisdags men utöver det så har det varit runt 20-22 grader och solen har legat på ordentligt. Det är rätt trevligt att vara nere i lågsäsong - det är "relativt" lite folk (tänk er en normal dag på Drottninggatan i Stockholm) och det är inga problem alls att få bord på just de restauranger du siktat in dig på.
Och sedan är det rätt lustigt att se infödingarna i skinn- eller täckjackor när en annan sitter i shorts och t-shirt och njuter av den behagliga värmen med en stadig drink i näven.
Men ok då - vi var väl inte helt sugna att åka ned denna gång då vi vill spara semesterdagar till annat men vi hade inte så mycket val. För några veckor sedan drog ett fruktansvärt regnoväder över Nice med omnejd och det i kombo med en rejäl tromb så blev det så illa att ett flertal personer faktiskt miste livet här nere.
Vi var rätt spända på hur eländigt det skulle se ut nu några veckor senare men det var inte några större skador på fastigheten. På terrassen var det lite mer kaotiskt men förutom döda "smågrönsaker" så var det bara ett större olivträd som drunknat och det får man stå ut med i sammanhanget. Övrig vegetation har klarat sig hjälpligt då vi sannolikt har Rivierans dyraste citron- och mandarinträd med tanke på alla pengar vi lagt ned på självvattnande krukor, insektsmedel, gödning etc. etc. och faktiskt etc. igen...
Men utöver damage control så finns det faktiskt en annan orsak som gör det motiverat att åka ned när klimatet kanske inte är lika fantastiskt som det brukar vara. Vi, och många andra, drömmer om att checka ut relativt tidigt från arbetslivet och söka sig till sydligare breddgrader där klimatet inte är fullt lika eländigt under vinterhalvåret som det är i stora delar i Sverige.
Och visst, det går inte att förneka att tillvaron är betydligt trevligare här nere och att man faktiskt kan stå ut hela året utan att hata bort 4-5 månader om året. Nice där vi delvis bor just nu är fantastiskt. Det är promenadavstånd till flygplatsen (dock en lång och tråkig sådan), krypavstånd till havet och inom en halvtimme är du i Italien, Monaco, Antibes eller Cannes om du känner för det.
Men skulle vi vilja bo här permanent? Jag tror faktiskt inte det. Ett par år skulle vi säkert "stå ut" men sedan skulle vi nog vilja ha vårt lilla hus med en liten pool, braskamin och ett land att odla i - inte för att vi för något ögonblick tror att vi skulle kunna bli självförsörjande men det skulle vara rätt trevligt att ha något vettigt att pyssla med.
Vart hittar man då det där lagom prissatta drömstället? Knappast längs kusten i Côte d'Azur då det skulle kosta skjortan. Men det finns faktiskt goda möjligheter att hitta ett vettigt prissatt boende om man drar sig någon mil bort från kusten och närmaste flygplats. Efter den här resan kan vi nog konstatera att det är Frankrike som gäller trots att det är ett betydligt dyrare alternativ än Portugal och Spanien - kanske beror det på snobberi men oavsett vad så gillar vi tillvaron här...
Men det har faktiskt varit helt ok, visst det regnade i tisdags men utöver det så har det varit runt 20-22 grader och solen har legat på ordentligt. Det är rätt trevligt att vara nere i lågsäsong - det är "relativt" lite folk (tänk er en normal dag på Drottninggatan i Stockholm) och det är inga problem alls att få bord på just de restauranger du siktat in dig på.
Och sedan är det rätt lustigt att se infödingarna i skinn- eller täckjackor när en annan sitter i shorts och t-shirt och njuter av den behagliga värmen med en stadig drink i näven.
Men ok då - vi var väl inte helt sugna att åka ned denna gång då vi vill spara semesterdagar till annat men vi hade inte så mycket val. För några veckor sedan drog ett fruktansvärt regnoväder över Nice med omnejd och det i kombo med en rejäl tromb så blev det så illa att ett flertal personer faktiskt miste livet här nere.
Vi var rätt spända på hur eländigt det skulle se ut nu några veckor senare men det var inte några större skador på fastigheten. På terrassen var det lite mer kaotiskt men förutom döda "smågrönsaker" så var det bara ett större olivträd som drunknat och det får man stå ut med i sammanhanget. Övrig vegetation har klarat sig hjälpligt då vi sannolikt har Rivierans dyraste citron- och mandarinträd med tanke på alla pengar vi lagt ned på självvattnande krukor, insektsmedel, gödning etc. etc. och faktiskt etc. igen...
Men utöver damage control så finns det faktiskt en annan orsak som gör det motiverat att åka ned när klimatet kanske inte är lika fantastiskt som det brukar vara. Vi, och många andra, drömmer om att checka ut relativt tidigt från arbetslivet och söka sig till sydligare breddgrader där klimatet inte är fullt lika eländigt under vinterhalvåret som det är i stora delar i Sverige.
Och visst, det går inte att förneka att tillvaron är betydligt trevligare här nere och att man faktiskt kan stå ut hela året utan att hata bort 4-5 månader om året. Nice där vi delvis bor just nu är fantastiskt. Det är promenadavstånd till flygplatsen (dock en lång och tråkig sådan), krypavstånd till havet och inom en halvtimme är du i Italien, Monaco, Antibes eller Cannes om du känner för det.
Men skulle vi vilja bo här permanent? Jag tror faktiskt inte det. Ett par år skulle vi säkert "stå ut" men sedan skulle vi nog vilja ha vårt lilla hus med en liten pool, braskamin och ett land att odla i - inte för att vi för något ögonblick tror att vi skulle kunna bli självförsörjande men det skulle vara rätt trevligt att ha något vettigt att pyssla med.
Vart hittar man då det där lagom prissatta drömstället? Knappast längs kusten i Côte d'Azur då det skulle kosta skjortan. Men det finns faktiskt goda möjligheter att hitta ett vettigt prissatt boende om man drar sig någon mil bort från kusten och närmaste flygplats. Efter den här resan kan vi nog konstatera att det är Frankrike som gäller trots att det är ett betydligt dyrare alternativ än Portugal och Spanien - kanske beror det på snobberi men oavsett vad så gillar vi tillvaron här...
1 nov. 2015
Månadsrapport oktober
Månadsrapport oktober
Depåvärde - 7 492 505 (+7,5 %)
Bruttoutdelning – 6 000 kr
Det har varit en duktigt volatil månad för familjen Chansar mest och under flertalet handelsdagar så har depåvärdet fluktuerat med ett par hundra tusen kronor - frågan är om man någonsin kommer att vara oberörd med den typen av kraftiga svängningar. Trots att rapportsäsongen inledde uselt med rapporter från Wal-Mart och SKF så repade sig depåvärdet och vi ligger drygt en halv miljon högre nu än vid förra månadsskiftet - det går onekligen fort i hockey.
Vi ligger fortfarande med belåning som för närvarande uppgår till 195 582 kronor vilket motsvarar 2,6 procent av depåvärdet. Jag vet redan nu att jag kommer att få en liten bonusutdelning som ungefär är på motsvarande belopp men jag är inte säker på om jag tänker reglera belåningen eller investera i fler aktier. Jag är ganska bekväm med att ligga mellan 0-5 procent i belåning under rådande konjunktur och beloppen är självamorterande på lite sikt då vi knappast kommer att få några betydande räntehöjningar i närtid.
Portföljförändringar
Under månaden så har det shoppats lite fler Wal-Mart. Efter den usla rapporten så inhandlades ytterligare 100 aktier till beloppet $61.06 per aktie och totalt uppgår innehavet i Wal-Mart till 350 aktier. I vanlig ordning så var det inte något vältajmat inköp och aktien handlas betydligt billigare idag.
Utdelningar
NCC tröstade i höstmörkret och höstutdelningen uppgick till 6 kronor per aktie och då innehavet uppgår till 1 000 aktier så erhöll vi 6 000 kronor i bruttoutdelning.
Totalt har vi för året erhållit 266 289 kronor i bruttoutdelning.
Sparande
Vi trodde länge att vi skulle få ett relativt ok sparande under september men till slut mäktade vi inte med mer än 15 000 kronor som flyttades till depåkontot.
Den främsta orsaken till det modesta sparandet var en oförutsedd utgift i Nice som behövde regleras. Som jag tidigare har nämnt så är det inte helt billigt med dubbla boenden och under de fem år vi ägt vår lägenhet så har den i snitt kostat oss 10 000 kronor i månaden.
I år så har vi endast tillbringat 6 veckor i Nice och rent krasst så motsvarar det nästan 3 000 kronor per dag och för de pengarna kan man ju bo rätt anständigt på hotell.
Jag tröstar mig dock med att den största delen av våra frankrikeutgifter är investeringar i lägenheten och jag är rätt trygg med att vi kommer att få tillbaka pengarna när vi väljer att flytta vidare.
Och även om det är dyrt så går det inte att förneka att det är rätt härligt att den 1 november sitta på terrassen i solen när det är 22 grader varmt. Visst, dagen har spenderats med att frosta av frysen och tukta citrusträd men det kan man leva med om man tar täta pauser med kallt rosévin.
Depåvärde - 7 492 505 (+7,5 %)
Bruttoutdelning – 6 000 kr
Det har varit en duktigt volatil månad för familjen Chansar mest och under flertalet handelsdagar så har depåvärdet fluktuerat med ett par hundra tusen kronor - frågan är om man någonsin kommer att vara oberörd med den typen av kraftiga svängningar. Trots att rapportsäsongen inledde uselt med rapporter från Wal-Mart och SKF så repade sig depåvärdet och vi ligger drygt en halv miljon högre nu än vid förra månadsskiftet - det går onekligen fort i hockey.
Vi ligger fortfarande med belåning som för närvarande uppgår till 195 582 kronor vilket motsvarar 2,6 procent av depåvärdet. Jag vet redan nu att jag kommer att få en liten bonusutdelning som ungefär är på motsvarande belopp men jag är inte säker på om jag tänker reglera belåningen eller investera i fler aktier. Jag är ganska bekväm med att ligga mellan 0-5 procent i belåning under rådande konjunktur och beloppen är självamorterande på lite sikt då vi knappast kommer att få några betydande räntehöjningar i närtid.
Portföljförändringar
Under månaden så har det shoppats lite fler Wal-Mart. Efter den usla rapporten så inhandlades ytterligare 100 aktier till beloppet $61.06 per aktie och totalt uppgår innehavet i Wal-Mart till 350 aktier. I vanlig ordning så var det inte något vältajmat inköp och aktien handlas betydligt billigare idag.
Utdelningar
NCC tröstade i höstmörkret och höstutdelningen uppgick till 6 kronor per aktie och då innehavet uppgår till 1 000 aktier så erhöll vi 6 000 kronor i bruttoutdelning.
Totalt har vi för året erhållit 266 289 kronor i bruttoutdelning.
Sparande
Vi trodde länge att vi skulle få ett relativt ok sparande under september men till slut mäktade vi inte med mer än 15 000 kronor som flyttades till depåkontot.
Den främsta orsaken till det modesta sparandet var en oförutsedd utgift i Nice som behövde regleras. Som jag tidigare har nämnt så är det inte helt billigt med dubbla boenden och under de fem år vi ägt vår lägenhet så har den i snitt kostat oss 10 000 kronor i månaden.
I år så har vi endast tillbringat 6 veckor i Nice och rent krasst så motsvarar det nästan 3 000 kronor per dag och för de pengarna kan man ju bo rätt anständigt på hotell.
Jag tröstar mig dock med att den största delen av våra frankrikeutgifter är investeringar i lägenheten och jag är rätt trygg med att vi kommer att få tillbaka pengarna när vi väljer att flytta vidare.
Och även om det är dyrt så går det inte att förneka att det är rätt härligt att den 1 november sitta på terrassen i solen när det är 22 grader varmt. Visst, dagen har spenderats med att frosta av frysen och tukta citrusträd men det kan man leva med om man tar täta pauser med kallt rosévin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)