När fan blir gammal

så börjar han amortera...

Jag är väl medveten om att jag är rätt ensam i min aversion till att amortera på bostadslånen. Självklart är det ett riskfritt "sparande" och jag skulle absolut prioritera amortering över aktieinvesteringar om ränteläget såg annorlunda ut mot vad det gör just nu.

Familjen Chansar mest har medvetet försökt undvika krav på månatliga amorteringar och resonerat som så att om räntan drar uppåt så kan vi välja att amortera - men då är det på våra villkor och belopp och periodicitet anpassar vi eftersom.

Men nu är det delvis kört med det resonemanget....

Amorteringskraven på utländska bolån är i allmänhet betydligt hårdare än i Sverige både avseende lånebelopp och amorteringstid. Familjen Chansar mest som valt att inte skaffa några barn har inget större intresse av att vara helt skuldfria när vi väl lämnar in. Visst, vi kommer naturligtvis snuva Allmänna arvsfonden genom testamente men varför ska vi ha en massa tillgångar i form av ett icke skuldfritt boende när vi dör?

Tyvärr så kan jag konstatera att det är precis så de resonerar i Sydeuropa - du ska i princip vara skuldfri när du går i pension och glöm att du kan ta några nya lån efter 65. Naturligtvis finns det undantag men principen är densamma och det kan vara en bra påminnelse till de personer som på ålderns höst tänker köpa ett belånat boende utomlands - det är inte helt självklart att man har möjlighet att lånefinansiera sitt boende som pensionär via ett utländskt bolåneinstitut.

Återkommande läsare på bloggen vet att vi redan gjort vårt insteg på bostadsmarknaden i Frankrike. Vi har köpt en mycket cool lägenhet i centrala Nice - ett boende som är oerhört praktiskt när vi lever och verkar i Sverige men knappast ett boende vi önskar när vi permanent flytt landet. I vanlig ordning när det kommer till familjen Chansar mest så hade vi inte något tillgängligt kapital så vi lånade glatt upp hela beloppet och finansierade kalaset med att höja belåningen på vår befintliga bostad i Sverige (allmänt kallad spargrisen i Stockholm) och resterande del (runt 50 procent) med lån i Frankrike.

Vi har varit medvetna om att vi efter fem års amorteringsfrihet skulle vara tvingade till att börja amortera men både herr och fru Chansar mest har väl försökt att förtränga den typen av olustigheter och därför kom föregående veckas mail som en trist påminnelse (the names have been changed to protect the innocent).

"Dear Chansar mest

I hope all is well with you 

I am preparing the annual review paperwork for your French mortgage loan (which we do for all mortgage loans every year).  I see that as we are approaching the end of the 5 year amortisation-free period, quarterly capital repayments of 1.312,50 € are due to commence 31 DEC 2015 

I thought you would appreciate this reminder in advance

Regards / Cordialement 

Greedy banker" 

Vad innebär det här då i praktiken?

Vi har förnärvarande €175 000 i lån i vår franska bank. Med nuvarande ränta på 1.43 procent så betalar vi sisådär 16 500 kronor i ränta efter räntebidrag (jäpp, man får göra ränteavdrag även på utländska lån, visst är det sjukt?). Med en kvartalsamortering på €1 313 så kommer vi att tvingas att amortera ungefär 50 000 kronor om året vilket innebär en årlig sänkt räntekostnad med fantastiska 800 kronor efter ränteavdrag (nu är det egentligen rätt hopplöst att räkna på det här då både valuta och ränta fluktuerar).

Om jag nu sluppit att amortera och i stället hade shoppat aktier för motsvarande belopp i t.ex. Swedbank så hade vi fått drygt 2 000 kronor efter full beskattning

Skillnaden blir endast 1 200 kronor per år vilket i sammanhanget är felräkningspengar men likt förbaskat känns det olustigt då jag inte själv har möjlighet att styra hur vi vill göra.