Nu senast är det flyktingströmmen till Sverige som dominerar debatten och Sveriges sannolikt mest inkompetenta minister Åsa Romson lyckas idag kläcka ur sig "Europa som helhet klarar definitivt av detta om man kan samarbeta bättre och säkerställa att fler i Europa kan erbjuda möjligheter för asylsökande att etablera sig, säger hon till Sveriges Radio"
Förvisso, men problemet är att det inte är EU:s bekymmer utan att svenska politiker aktivt har satt oss i den här situationen och nu så får vi snällt acceptera läget. Expressens ledarskribent, Anna Dahlberg, skrev igår en begåvad krönika i ämnet.
Men nu ska jag inte avhandla svensk flyktingpolitik av den enkla orsaken att det helt enkelt inte går. Även sansade och neutrala inlägg kommer att generera mängder av irrelevanta kommentarer och jag har ingen större lust med att tillbringa dagarna med att behöva moderera kommentarsfältet.
Som tur är så råder det ingen brist på ämnen att avhandla när det gäller politikernas eller myndigheternas inkompetens och ett av dem är cirkusen kring tvångsamortering, ränteavdrag och nu senast FI:s förslag om skuldkvotstak.
Amorteringskrav
Amorteringskravet kommer omfatta nya bolån som överstiger en belåningsgrad på 50 %.
Bolån som överstiger 70 % av bostadens värde kommer ha ett amorteringskrav som motsvarar 2 % per år av den totala belåningen. När belåningen är 70 % eller lägre av bostadens värde kommer amorteringskravet utgöra 1 % per år av den totala belåningen tills dess att belåningen har kommit ner till 50 % av bostadens värde. Bolån som motsvarar eller understiger 50 % av bostadens värde vid den senaste värderingen behöver inte amorteras.
FI:s förslag har gått på pumpen två gånger i kammarrätten i Jönköping då den strider mot grundlagen och även Advokatsamfundet, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet och förvaltningsrätten i Stockholm är kritiska till förslaget i varierande grad.
Men vår kära finansmarknadsminister Per Bolund (MP), utbildad biolog (!) och politisk broiler i övrigt, ger sig inte och står fast vit skärpta krav och påpekar att alla remissvar var minsann inte negativa.
Ränteavdrag
I Sverige görs avdragen från räntan, mot skatteinbetalningar med 30% av beloppet. När räntekostnaden överstiger 100.000 kronor får endast 21% av räntan dras av på den del av beloppet som överstiger 100.000 kr. År 2012 omfattade ränteavdragen cirka 32 miljarder kronor då svenskarna hade sammanlagda ränteutgifter på cirka 108 miljarder kronor.
Ok, det var fakta och trots det så vägrar svenska politiker att ta i frågan och ens diskutera en successiv nedtrappning av ränteavdraget. Och jag kan inte ens svinga åt Maggan Andersson som nästan lirar i samma division som Åsa Romson - även övriga politiker duckar i frågan.
Och det är rätt tragiskt att de som hårdast driver frågan om en nedmontering av ränteavdraget är Miljöpartiet (de där skäggiga typerna på Pustegränd, Södermalm) och kommunisterna (i vardagligt tal Vänsterpartiet) - vilket jävla sällskap jag hamnat i då jag själv anser att ränteavdragets utformning är vansinnigt.
Alla skriker om bostadsbubbla och krav på tvångsamortering men ingen vill ens lyfta frågan om vårt fantastiska ränteavdrag? Sannolikt beror det på att orsaken till att ränteavdraget infördes var delvis för att motverka den höga kapitalbeskattningen på 30 procent och att sänka den i motsvarande grad skulle säkert vara ett politiskt självmord i högskattelandet Sverige. Men att behålla ränteavdraget ter sig ännu mer vansinnigt då FI:s nästa förvirrade förslag är att införa ett skuldkvotstak.
Skuldkvotstak
Det går som bekant inget vidare för FI:s förslag till amorteringskrav och då vill kompensera för detta och kommer med nästa sluga idé - skuldkvotstak!
Finansinspektionens har i dagarna framfört ett förslag om ett skuldkvotstak på 600 procent av den disponibla årsinkomsten.
SvD har konstaterat att det motsvarar ett lån på 1,3 miljoner kronor och för en ung ensamstående motsvarar det en 14,4 kvadratmeter stor våning i centrala Stockholm.
Med tanke på FI:s senaste giv så kan man snabbt konstatera att Finansinspektionens senaste GD Erik Thedéens är lika förvirrad som företrädaren...
Även jag anser att bostadssituationen i Stockholm är rätt absurd.
Det är inte mer än drygt ett år sedan fru Chansar mest tvingade iväg mig på en lägenhetsvisning på Södermalm. Det var en förhandsvisning på hyfsat stor 3:a men den var rätt sliten och lägenheten var belägen i norra Europas fulaste hus som är beläget i korsningen Folkungagatan - Götgatan (för snart 15 år sedan bodde en arbetskollega där och jag skickade ett vykort till honom från Thailand, adressen var Namn och "den fula jävla orangea tågvagnen på Söder" - vykortet kom fram...), lägenheten var utsatt till 4,6 miljoner kronor men snart efter visningen började Sms:en drälla in och snart var budgivningen uppe i 5,5, miljoner och vi drog oss ur.
Lägenheten kan idag med lätthet säljas för betydligt mer men jag är faktiskt inte bitter - jag ville inte helt enkelt investera i så mycket pengar i en skitlägenhet även om läget är fantastiskt. Men vissa är uppenbarligt villiga till att göra det och ska då någon extern part reglera förutsättningarna för det?
Om jag nu, sunt eller osunt, väljer att köpa en svindyr lägenhet i centrala Stockholm så är det, förutsatt att jag inte betalar kontant (yeah right.), en uppgörelse mellan kredittagare och kreditgivare (banken). Om det nu går riktigt åt helvete och bostadsmarknaden sjunker och man tvingas till att sälja med en markant förlust så är det ingen annan än kredittagaren som kan lastas över en dålig affär. Vi har sett mänger av exempel på taskiga bostadsaffärer under tidigt nittiotal och det är naturligtvis jäkligt trist för vederbörande men samtliga personer har gjort ett aktivt val.
Det finns mängder av attraktiva och välbetalda jobb i Stockholm. Självklart så skulle det vara trevligt att ha gångavstånd till jobbet eller i alla fall en 10-minuters resa med tunnelbana. Vill jag ha det så kostar det på men jag har alltid alternativet att bosätta mig i Rimbo eller Mariefred - förvisso innebär det en längre restid till arbetet men boendekostnaden är betydligt lägre.
Det jag vill komma fram till är att ingen behöver bo i centrala Stockholm men det är onekligen ohyggligt bekvämt. Om man nu väljer att köpa ett högt belånat boende, som är bekvämt men inte nödvändigt enligt tidigare resonemang då är det ett ställningstagande som kredittagare för i samråd med kreditgivaren - Stat och diverse myndigheter ska inte lägga sig i någons skuldsättningsgrad om jag frivilligt väljer att skuldsätta mig trots en betydande risk - riskbedömningen görs av kreditgivaren och inte av Staten.
Vad är nästa steg? Myndighetsbedömning om investeringar med belåning är för riskfyllda eller ej?
Usch - efter att under åren ha arbetat med politiska organisationer så kan jag konstatera att aktieanalytiker i sammanhanget är ett pålitligt släkte - vi smiter från landet så snart ekonomin tillåter
Huset du refererar till ligger i korsningen Folkungatan - Östgötagatan. Fördelarna är att de har en bra ekonomi i föreningen (väldigt bra om man jämför med de flesta andar föreningar i Sverige), de har både ICA-affär och Systembolaget som lokalhyresgäster för att nämna några. Det innebär låga månadsavgifter och "gratis grejor" dvs föreningen betalar så lägenhetsinnehavarna inte behöver, se årsredovisningen. Innergården är rätt fin, de har lagt en hel del på den.
SvaraRaderaMen resten är mindre skoj. Varför bo i vid en trafikerad väg när du kan välja något bättre bara något kvarter bort?
Det finns (ännu) bättre föreningar, i bättre lägen, och med bättre/trevligare lägenheter. Om man nu prompt måste skuldsätta sig i form av bostadsaffärer, vilket väl var ämnet för ditt inlägg
Hej,
RaderaHelt riktigt - vi pratar om samma byggnad som omgärdas av Götgatan-Folkungagatan-Östgötagatan och Kocksgatan. Föreningens ekonomi är precis som du nämner väldigt god då affärsverksamheterna bidrar till en stor del av kostnaderna.
Läget går det inte heller att klaga på då det är krypavstånd till T-bana. Jag kanske inte delar din uppfattning om att innergården är så fantastisk men det spelar ingen roll. Jag kommer aldrig att förstå hur någon är villig att betala rådande priser för att köpa en lägenhet i just det huset.
Tack för kommentar!
Mvh//Cm
Skönt inlägg :)
SvaraRaderaAll statlig intervention i det här kan bara sluta på ett sätt - katastrof.
Ränteavdraget kommer man förmodligen inte att röra, då höjer man ju automatiskt lånekostnaden med 50 % rakt av, det är politiskt självmord för alla utom dina "ofrivilliga anti-ränteavdragskompisar" på vänsterflanken ;-) Ingen röstbrunstig s- eller m-väljare kommer våga röra detta (det kan ju betyda färre väljare).
Dessutom skulle skulle en sådan höjning bara minska svenskarnas konsumtion, vilket förmodligen skulle vara förödande.
Sedan var det detta med amorteringskravet. Hade några kollegor som sålde i innerstan när detta var på gång senast, de fick väl uppskattningsvis 10-15 % mer enbart på grund av att köparna ville få till sina lån innan amorteringskravet skulle börja gälla - man kan väl gissa hur glada dessa köpare blev när det gick upp för dem att kravet inte skulle börja gälla som planerat...
Skuldkvotstaket har jag inte läst om hittills, men den idén är ju så korkad så jag inte ens tänker kommentera vad jag tycker om detta.
Faktum är att våra politruker kan sitta och dividera om detta bästa de vill, det kommer leda absolut ingenstans. Det enda som de möjligen uppnår är att de gör att det blir ännu svårare för de som inte redan är inne i systemet. Och/eller att de bidrar till att minska konsumtionen vilket är ungefär lika illa eller ännu värre för svensk ekonomi.
De som redan gått in på marknaden för några år sedan eller tidigare kommer ju inte påverkas alls så länge de flyttar med sig värdeökningen i den bostad man lämnar.
Kanske skulle man istället ta tag i det underliggande problemet, nämligen bostadsbristen. Och nej, jag har inte mycket att ge för t ex Cornucopias resonemang att det finns "gott om bostäder" längre ut i landet. Man får idag åka en bra bit utanför tunnelbanesystemet för att hitta något som kan ses "prisvärt".
Men den här frågan har kommer ju Kaplan att fixa, han håller säkert bara på att formulera slutbetänkandet från sin studieresa i Indien - där har de tydligen bra lösningar på hur man löser bostadsbristen ;-)
Ha en skön söndag!
Hej Aktiedepån!
RaderaInstämmer till fullo - all form av statlig intervention är av ondo!
Även om jag personligen gynnas av ränteavdraget så kan jag inte moraliskt försvara det. Och precis som du nämner så kommer det att vara politiskt svårt att genomföra en nedtrappning av avdraget men nu har faktiskt normalt sansade partier som folkpartiet öppnat upp för en eventuell nedmontering så det ska vara spännande att se vad vi får tillbaka istället då jag förutsätter att Fp inte vill höja skatten..
Instämmer helt med dig att dagens käbblande knappast kommer lösa bostadsproblematiken och den enda långsikiga lösningen är att bygga fler och effektivare bostäder och det även om inte alla stockholmare kan se det där förbaskade kyrktornen eller vad de nu finns för ursäkt till att bygga på höjden.
Hehe - jag märker att du är lika imponerad som jag över Mehmet :-) Men vem vet, han kanske hittar någon begåvad lösning i slummen runt Chennai (tidigare Madras) - hade han velat spara på skattebetalarnas pengar så kunder han ha ringt mig - jag har varit där och vet hur det ser ut.
Annars Kaplan en fätt driftig och tydlig kille - vad sägs om det här?
"Min målsättning är att säkerställa ett långsiktigt hållbart byggande och utveckla vår roll som världsledande it-nation. Genom handlingskraft, dialog och samarbete är jag övertygad om att vi tillsammans kan bygga Sverige starkare."
Stort tack för kommentar och trevlig kväll :-)
//Cm
Hej!
SvaraRaderaDet är skönt att se att det inte bara är jag som raljerar över våra politiker. Eftersom du inte kunde hålla dig helt ifrån flyktingpolitiken kan jag också kommentera kort. Debattklimatet är som du säger allt annat än hälsosamt och jag sitter mest förundrad över hur vi har hamnat där vi är. Det känns helt osannolikt och om mitt förtroende för våra politiker var ganska lågt tidigare så är det nu nästintill obefintligt...
Att successivt trappa ner ränteavdraget är den rätta vägen att gå. Det inser nog många av våra politiker också men att ta svåra beslut tillhör inte deras starka sidor. Med ett sådant beslut skulle det naturligtvis följa en hel del kritik.
--ZZ
"Det är skönt att se att det inte bara är jag som raljerar över våra politiker"
RaderaTycker annars att politikerföraktet präglar dagens sociala media. Vill absolut inte försvara MP, verkligen inte, men det finns inget fräscht över att spy över politiker i allmänhet. Sådan populism leder inte till något som helst gott, för samhället eller Sverige. Du bidrar sannerligen inte till ett bättre debattklimat.
Och ja, ränteavdraget bör successivt trappas ner. Inget att vänta på.
Håller naturligtvis med dig. Framförallt på sociala medier så verkar många tycka det är helt ok att uttrycka sig hur som helst. I den bemärkelsen så tycker jag det här blogginlägget och tillhörande kommentarer håller en rimlig nivå. Politiker måste naturligtvis kunna kritiseras för de saker de gör (och inte gör).
RaderaMitt raljerande går mest ut över min fru som är helt ointresserad av politik...
--ZZ
Tack för kommentarer!
RaderaPersonligen så anser jag att nuvarande regering och opposition förtjänar all kritik de får. Jag tror inte att Sverige har haft en så stor koncentration av inkompetenta politiker under de senaste hundra åren.
Tyvärr så räcker det med ett fåtal av dem för att ställa till med irreparabla skador.
Mvh//CmTack för kommentarer!
Personligen så anser jag att nuvarande regering och opposition förtjänar all kritik de får. Jag tror inte att Sverige har haft en så stor koncentration av inkompetenta politiker under de senaste hundra åren.
Tyvärr så räcker det med ett fåtal av dem för att ställa till med irreparabla skador.
Mvh//Cm
Jag är inte insatt i juridik men jag lever i den naiva tror att jag har grundlagsskydd att fritt ingå avtal.
SvaraRaderaStaten ska ge faan i och fingra min rätt att sluta avtal.
Ska dom göra något så är det att stärka min rätt i avtalsbildandet mot gentemot juridisk person, inte begränsa eller försvaga den.
Dom har satt upp krav på insättningsgaranti sen en tid tillbaka, varför inte införa någon typ av utlåningsgaranti? Det är ännu mer "Risky Business" för den private låntagaren att låna pengar av en "bank" än att låna ut dom till den samme.
Jag är även inne på att det borde vara förbjudet på att koppla personligt ansvar till kredit när den samtidigt är uppsatt mot pant men jag har långt i från landat i detta än.
Statsmakten är inte bara bankrutt den verkar också vara i hög grad vara desillusionerad, vet den vad uppgifterna är?
Jag tvivlar på det, hur känner ni?
/AS
Skön kommenter AS!
SvaraRaderaInstämmer med dig :-)
Mvh//Cm