Guide Michelin

När man surfar runt bland ekonomibloggarna är det rätt sällan man blir speciellt upplyft om man är något av en foodie då fokus ligger ofta på att äta så billigt som möjligt.

Själv så undviker jag lågprisbutikerna Lidl, Netto och Willys då jag anser att både utbud och i vissa fall kvalitén inte uppnår den standard jag önskar. Att sedan många snålbloggare på fullt allvar anser att en matkostnad på 20 kronor per person och dag är rimligt kan ibland göra mig lite förvånad.

Men alla gör vi våra val i livet och jag resonerar lite annorlunda och tycker att det är rätt trevligt att ibland lägga ned lite pengar på att äta och dricka gott. Vad man anser vara prisvärt är som bekant en högst individuell bedömning och själv kan jag tycka att prisläget på de svenska finkrogarna ligger för högt om man kompletterar måltiden med ett vinpaket.

Efter att ha sett Chef's Table på Netflix så blev jag lite sugen på att besöka Magnus Nilssons Fäviken trots att jag är rätt skeptisk till alla former av inälvsmat - förutom foie gras då förstås. Men efter att ha besökt deras hemsida så kan jag snabbt konstatera att det här är inget för oss - 7 900 kronor för mat och vin för två personer och dessutom ytterligare 2 500 kronor för nödvändig övernattning då det ligger i skogen.

Den 24:e februari släpper Guide Michelin 2016 års upplaga av sin guide och enligt det åländska spelbolaget Paf så är det rätt troligt att vi i Sverige får fler stjärnkrogar än någonsin och kanske kan vi få vår första trestjärniga restaurang.

Under årens lopp så har jag tuggat i mig ett 35-tal stjärnor och oftast har det varit en rätt angenäm upplevelse. Tyvärr kan jag konstatera att pris/prestanda kanske inte är helt motiverat i Sverige men och andra sidan så är mitt Michelinkrogsätande ganska begränsat här hemma då jag endast besökt de numera nedlagda Edsbacka krog och Paul & Norbert.

Vad mitt besök på Edsbacka krog kostade har jag inte längre något minne då det var via företaget av men jag kommer ihåg att maten var en upplevelse. Jag betalade inte heller för egna pengar när herr och fru Chansar mest besökte Paul & Norbert men jag kommer väl ihåg prislappen. Jag var vid tillfället konsult åt Ericsson och hade ett riktigt skituppdrag där mina två anställda företrädare var sjukskrivna för utbrändhet och jag insåg att det bara var en tidsfråga för egen del. Uppdraget var riktigt bra betalt (1 400/kr i timmen år 2001) men efter åtta månader så fixade jag fram en lämplig kandidat för anställning och jag kunde göra en snygg sorti.

Min uppdragsgivare blev överlycklig och jag blev beordrad att äta en avsmakningsmeny på Paul & Norbert tillsammans med fru Chansar mest och sedan skriva ett utlägg för våra omkostnader. Maten på Paul & Norbert var fantastisk men vi hickade till när vi fick in vinlistan och bestämde oss raskt för att beställa in det näst billigaste vinet som de rekommenderade för att vi inte ville upplevas som några snåljåpar. Som tillbehör till ostronsoppan så serverades det svart kaviar och man kunde välja mellan rysk och iransk -  jag visste att iransk kaviar var finare så vi körde på det trots att det var 200 kronor dyrare per person. Men kom det in en liten burk med kaviar? - Nej, vi fick en tesked var...

Trots att vi slapp att betala själva så var det med rodnande kinder jag lämnade in min utläggsredovisning till min uppdragsgivare. Hon reagerade inte alls på beloppet men jag kunde konstatera att trots att vi hade haft en riktigt trevlig middag så var det knappast värt de 4 800 kronorna det kostade och det här var för 15 år sedan!

Men sedan dess så har jag besökt mängder av Michelinrestauranger och i många fall kan man komma undan med en relativt låg kostnad så länge man undviker Norden.

Men det är inte någon garanti att man blir nöjd på en Michelinkrog även om man bortser från kostnaderna. Jag tror inte att herr och fru Chansar mest har varit så missnöjda över en måltid som vi var efter ett besök på den tvåstjärniga krogen L'Eau Vive - fullkomligt urkasst trots att det inte var helt billigt.

Favoriterna bland de Michelinkrogarna jag har besökt är Lameloise i Chagny söder om Beaune, en trestjärnig som jag besökt vid två tillfällen och varit toknöjd. På andra plats kommer den enstjärniga Relais Louis XIII i Paris och på tredje plats rankar jag den tvåstjärniga Van Vermeer i Amsterdam.

Det är dyrt men det kan vara värt att unna sig lite treats ibland....