Citigroup

Då jag inte längre är någon ungdom så har jag till och från handlat med aktier under många många år.

Man kan ju tycka att med åren och den erfarenhet man skaffat sig så borde man med tiden blivit en mer slipad investerare men det är väl rätt tveksamt om det stämmer om jag ska vara riktigt ärlig. Visst, vårt innehav är väldigt annorlunda jämfört med 1999 och nuförtiden ratas IT och tjänstesektorn i stor utsträckning trots att jag själv är verksam inom den och har en relativ god insikt om vad som händer och sker. Under de senaste 5-10 åren så har siktet varit inställt på stora och stabila bolag - ju tråkigare desto bättre.

Under åren som investerare så har jag gjort mängder av urusla affärer. Med tiden har jag dock blivit något bättre och lärt mig att kapa dåliga affärer snabbare än vad jag gjort tidigare - no more TurnIT for me! 

Det där med "cut your losses short" började jag med efter att för snart 15 år sedan läst en artikel i tidningen Aktiespararen där Mats Qviberg hävdade att vi amatörer allt som oftast tar hem vinsterna för tidigt och tenderar att behålla förlusterna i en förhoppning att det snart kommer att vända upp igen. Enligt hans resonemang så brukar företag med en positiv utveckling fortsatt utvecklas positivt och företag med en negativ utveckling tenderar till att ha en fortsatt negativ utveckling.

Men så finns det även investeringar som faktiskt utvecklats positivt över åren men ack för dåligt och Citigroup är en av dem.

Vårt första insteg i Citigroup skedde redan hösten 2009, sisådär ett halvår efter att vi gick in i Swedbank på 22,40 kronor, och sedan gjorde jag misstaget och fördubblade vårt innehav så sent som sommaren 2014 enligt resonemanget att den där utdelningen på 1 cent måste rimligtvis snart höjas till fornstora dagar och såå illa går ju inte banken trots allt.

Jodå - utdelningen höjdes under 2015 med flera hundra procent och nu delar minsann Citigroup ut 5 cent per aktie vilket har inneburit att min investering på 300 000 kronor ger mig fantastiska 1 000 kronor om året i utdelning.

Citigroup levererade sin Q4-rapport den 15 januari och den såg ju inte helt illa ut. Intjäningsförmågan är den högsta sedan 2006, banken är välkapitaliserad och exponeringen mot energisektorn är relativt låg men likt förbaskat så störtdyker kursen och vi är i år ned ca 20 procent

.

 Men varför gnäller jag och ligger kvar med innehavet? Svårt att säga men den främsta orsaken är nog att jag trots allt är upp dryga 27 procent trots den otroligt usla utvecklingen under 2016. Men med tanke på den svaga utvecklingen och den fantastiskt dåliga utdelningen så kommer jag nog att skicka ut innehavet i närtid och köpa något som är mer stabilt och ger en bättre avkastning över tid. Kanske Castellum - det verkar vara ett rätt poppis val bland oss småsparare?