4 sep. 2015

Alan Kurdi blev tre år

Hans döda kropp hittades på stranden i Bodrum och de obehagliga bilderna har i dagarna dominerat svensk kvälls- och affärspress. Familjen Kurdi var kurder från gränsstaden Kobane i Syrien som försökte ta sig till tryggheten i Europa. Familjen finns inte länge då den enda i familjen Kurdi som överlevde var pappan Abdullah Kurdi efter att Alans femåriga bror och mamma omkommit när båten kapsejsade.

Under dagen har det debatterats huruvida det är etiskt korrekt att publicera de obehagliga bilderna på en drunknad treåring liggandes på stranden när vattnet rullar in.
Även om det finns många åsikter kring lämpligheten kring detta så måste man ta i beaktande att publiceringen berör och har medfört att insamlingarna till hjälporganisationerna når rekordnivåer som förhoppningsvis kommer att rädda livet på många fler barn.

Naturligtvis blir jag oerhört illa berörd när jag ser de publicerade bilderna på Alan och jag kan inte i mitt liv förstå att omvärlden inte agerat mer kraftfullt mot det folkmord som nu pågått i snart fyra år. Förutom inbördeskriget i Syrien mellan Assad-regimen och rebellerna så har ISIS fått husera fritt och gör sitt yttersta för att upprätta sitt kalifat. Koalitionens flyganfall är effektiva men det behövs marktrupper på plats som förhindrar ytterligare mord och våldtäkter på muslimer, yazidis och kristna. 

Men hur kommer det sig jag berör Alans tragiska öde när jag primärt fokuserar på ekonomiskt relaterade frågor?

Jo, nuvarande regering vill slopa skatteavdraget för gåvor och välgörenhet och hjälporganisationerna rasar naturligtvis över beslutet.

Jag tror inte att någon i sina sunda vätskor kan tycka att det är speciellt begåvat att ånyo skattebelägga bidrag till 90-organisationer och motsvarande men det är Maggan Anderssons begåvade drag till att dra in mer pengar till statskassan.

Låt svenska företag få samma förutsättningar som i många övriga länder och få möjlighet att skänka pengar vid humanitära katastrofer utan att staten ska roffa åt sig skatteintäkter på bidrag.

Då jag personligen anser att alla nuvarande riksdagspartier skimrar i olika nyanser av rött så blir jag förvånad och förbannad över bristen på solidaritet. 

12 kommentarer:

  1. Det sjuka är ju att det inte ens är några stora summor vi pratar om. Kommer jag ihåg rätt är det 6k/person/år som man får göra i avdrag. Är övertygad om att vi kan få in de pengarna som staten "sparar" från att t.ex. reducera dagissubventionerna.

    SvaraRadera
  2. Det sista man gör är att ta bort ränteavdraget för lån. Statens främsta prioritet är att belånad konsumtion fortsätter. Solidaritet och mänskliga frågor övergavs för länge sedan.

    SvaraRadera
  3. Det finns så mycket jag skulle kunna skriva här om hur det är när små barn ligger döda och flyter i standkanten vid våra semesterparadis. Men det skulle i grunden inte bli något annorlunda än det du skrivit.

    Möjligtvis så skulle jag vilja lyfta fram att vi ofta tappar bort det faktum att en gåva till någon i nöd är en win-win situation. Att hjälpa andra är en av de delar som ger mest mening i livet och är en väsentlig del när det gäller personlig lycka. Det är alltså inte bara de som behöver hjälp som man ska se till ur systemperspektiv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kloka ord som vanligt från Onkel Tom! Jag har inget att komma med. Allt har blivit sagt. :)

      Radera
  4. AKs far hade varit i Turkiet i 3 år och jobbade som frisör, men ville ha bidragen som Sverige ger bl.a gratis tandvård. Tyskland och Sveriges generositet är en enorm pull-faktor
    . Europas bidragssystem måste harmonisera s så att inte bara Tyskland och Sveriges tar emot.

    SvaraRadera
  5. Tack för kommentarer!

    Jag vill påpeka att mitt inlägg inte berör invandrings- och integrationspolitik utan endast det politiska beslutet att ta bort avdragsrätten för bidrag till hjälporganisationer.

    Inlägget skrevs i affekt och efter ett betydande intag av alkohol vilket är orsaken till mina politiska påhopp på sittande regering.

    Framöver så ska jag koppla en alkomätare till datorn för att undvika likande utsvävningar framöver.

    Mvh//Cm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen Cm!
      Jag vet inte om du minns mig, men jag gav dig en hel del smicker för ett tag sedan i inlägget om svensk sommar.

      Ha ha, svårt att inte dra på smilbanden över detta.
      För min del får du gärna låta bli att installera det där alkolåset, det behövs mer av inlägg av den typen. Nästa gång du druckit lite extra får du gärna prata lite om Åsa Romson tycker jag. :)

      Jag förstår att du gör ett förtydligande att inlägget inte berör invandringspolitik. Tyvärr är det väl en befogad rädsla att även förnuftiga inlägg i den debatten väcker känslostormar i Sverige och det vill man inte ha på en blogg som handlar om något annat. Ingen nyanserad debatt alls som man kan se utomlands.

      Angående börsens utveckling sedan april är jag lite ledsen över den. Jag är ju mentalt inställd på att börsfall kan komma när som helst och att man i teorin ska fortsätta investera bara. Nu sitter man på 1,4 miljoner istället för kanske 1,6-1,7. Är väl min oerfarenhet som spökar också kanske och man är lite orolig av vad som ska komma framöver. Men jag har inte haft någon strategi för att kunna tajma marknaden. Enda lösningen jag kan se är att förbereda sig på att belåna portföljen och köpa in sig vid ytterligare nedgångar.
      Om börsen faller 20 % till, kanske belåna sig 10 %.
      Om den faller 30 %, ytterligare 10 %.
      Skulle den falla 50 % eller mer, belåna sig kanske till minst 50 % eller mer. Vad tror du om den strategin? Jag har ändå bestämt mig att dessa pengar ska användas till ett långsiktigt sparande. Mitt månatliga sparande på 13-15000 kr skulle utan problem kunna täcka kostnaden för lånet även om räntan skulle öka betydligt från idag.
      Jag förstår inte vad de som är emot att belåna portföljen anser. Klart att börsen borde stå betydligt högre om tio år om man köper in sig ordentligt efter ett börsfall på 30-50% tänker jag. Och då borde avkastningen slå räntan många gånger om.


      Mvh Johan

      Radera
    2. Hej Johan!
      Självklart kommer jag ihåg dig och ditt trevliga inlägg :-)

      En flaska whiskey och sedan skriva om Åsa Romson skulle onekligen bli ganska intressant. Åsa är sannolikt den mest inkompetenta ministern i modern historia.

      Och tyvärr är det som du säger om invandringspolitiken. Det finns inte längre något utrymme att ens föra nyktra och sansade diskussioner i ämnet.

      Belåning och investeringar!
      Dina tankar ligger i linje med mina egna. Jag har en miljon i belåningsutrymme och jag tycker det är rätt lagom. Det är inte mer än att jag kan amortera tillbaka beloppet på ett par års sikt och det finns inte heller någon större risk att jag blir överbelånad.

      Min plan är att köpa för ca 250 000 kronor för varje 10% börsen faller. De senaste börsfallen har stannat upp kring 40% och då har jag möjlighet att köpa på mig hela vägen ned. Om det rasar mer än så får jag helt enkelt gilla läget. Nu är min strategi inte hugget i sten och om en enskild aktie rasar ordentligt så jag har inga bekymmer att köpa på mig även om ovanstående kriterier inte uppyllts.

      Oftast när jag ligger belånad så är jag rätt snabb på att försöka reglera belåningen vilket inte har varit speciellt klokt nu när jag har facit. Så länge räntan är låg så ska jag framöver låta belåningen vara oreglerad och investera i mer aktier. När räntan väl kryper uppåt så blir det fullt fokus på amorteringarna.

      Mvh/Cm

      Radera
  6. Det här med skatt på gåvor fattar jag inte alls!

    Ur ett samhällsperspektiv måste det ju vara mycket bättre att så lite som möjligt av donationerna försvinner pga administrationsavgifter i skatteprocessen. Pengarna är ju, i o m gåvan, redan en omfördelning. Vilket ju är syftet med skatten från första början.

    Så med skatten minskar alltså de tillgängliga medlem för att hjälpa.

    Hälsar Utdelningsseglaren

    SvaraRadera
  7. Min gissning är att det kan bero på skattetekniska skäl. Man vill helt enkelt inte att folk och företag ska kunna skatteplanera för mycket. Svårt att hålla koll på vart alla gåvor går. Möjligtvis om man kunde skattebefria vissa organisationer men då vet man ju vilket liv det blir på de som inte ingår i listan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men är inte 90-nummernas hjälporganisationer en rimlig nivå?
      Alla organisationer som har ett 90-konto står under regelbunden granskning av Svensk Insamlingskontroll så att inte administrations- och insamlingskostnaderna drar iväg.

      Mvh//Cm

      Radera