Det har snart gått två veckor sedan det senaste blogginlägget och det är nog den lägsta inläggsfrekvensen sedan jag började blogga för drygt två år sedan. Jag har fått några mail som frågat om jag slutat blogga men sån tur har ni inte - jag kommer att fortsatt förpesta er tillvaro.
Naturligtvis är det smickrande att vara saknad av några men antalet blogginlägg styrs till mångt och mycket av arbetssituationen som för närvarande är rätt tragisk...
Jag är inte arbetsskygg och gillar en tillvaro när det finns lite utmaningar och att det är lite småstökigt i största allmänhet men just nu är det rätt fjantigt.
Förutom långa och intensiva arbetsdagar så har jag för första gången blivit nekad en veckas ledighet vilket jag aldrig varit med om under 25 års yrkesarbetande. Visst, det har tidigare hänt att jag fått ställa in semestrar då det inte fungerat med uppdraget men det har alltid varit på mitt initiativ. Den här gången så anser jag att en veckas frånvaro varken gör från eller till men tji fick jag med ledighet.
Redan i maj bokade jag resan ner till Nice där jag hade tänkt att tillbringa en vecka och fixa med det nödvändigaste. Återkommande läsare vet att vi har ett boende i Nice och trots att jag förklarade att Nice kanske inte är så spännande längre och att jag inte hade några som helst problem med att distansarbeta 8 timmar per dag så blev det nekad ledighet trots att halva gänget jag arbetar med sitter offshore.
Efter diverse förhandlingar med uppdragsgivaren så fick jag på nåder vara ledig en torsdag och fredag vilket är en rätt klen tröst då jag initialt hade planerat att vara borta "en hel vecka"
De ursprungliga flygbiljetterna var riktiga smörresor - direktflyg och anständiga tider. Nu flyger jag med mellanlandningar och landar mitt i natten. Jag är en smula bitter och tycker att jag är för gammal för det här och svär över att jag inte kan ge uppdragsgivaren "the bird" då jag kan konstatera att "fuck off-kapitalet" ännu är för lågt...
Börsen då?
När det är intensivt på jobbet så får börsintresset stryka på foten. De senaste två veckorna så har jag bara loggat in efter stängningen i USA för att ha lite koll på läget. Att läsa mina begåvade bloggvänners inlägg eller affärspress i allmänhet har inte funnits på världskartan.
Jag brukar ha som helgrutin att smälla av en skärmdump av aktiedepån och publicera under fliken aktiedepå vilket jag precis har gjort och jag kan då konstatera att portföljvärdet är ungefär detsamma som för två veckor sedan.
Jag kan även konstatera att jag har har varit helt fel ute med min marknadstro att vi skulle få en lite större sättning på börsen under augusti-september. Jag hade hoppats på en större volatilitet men icke, det är endast små krusningar i portföljvärdet.
Vi ligger i princip alltid fullinvesterade och så även nu. För närvarande har vi ca 190 000 kronor i belåning vilket förvisso är en jäkla massa pengar men i sammanhanget är det trots allt endast 2.2 procent av portföljvärdet. Jag hade planerat att vara rätt aktiv under hösten och belåna upp till en miljon kronor då jag vet att det under hösten kommer att smälla in en rejäl bonusutbetalning men för tillfället är jag rätt avvaktande då det mesta fortfarande ser relativt dyrt ut. Förhoppningsvis så kommer presidentvalet att skapa lite oro på börsen och att fina köplägen kommer att öppna sig.
Kvartalsutdelningen från McDonald´s har trillat in på kontot och våra 300 aktier gav oss 2 283 kronor i bruttoutdelning. Jag har noterat att många av mina bloggkollegor anpassar portföljinnehavet så att de varje månad får ett gäng utdelningar men jag är nog inte tillräckligt begåvad att riktigt förstå poängen med det. Jag inser naturligtvis att ett jämnt inflöde av utdelningar möjliggör ett kontinuerliga återinvesteringar men för många av oss är det trots allt småpengar som trillar in. Har jag missat något väsentligt eller är det endast att det är rätt trevligt att det varje månad kommer in en liten slant på kontot?
