26 dec. 2015

Delad eller gemensam ekonomi?

För någon vecka sedan så var jag ute på krogen med gamla vänner och käkade och drack gott. I takt med att alkoholintaget ökade så blev det en hel del intressanta och spännande diskussioner och allt från politik till ekonomi avhandlades fram till småtimmarna när vi vinglade hem.

Förutom aktiestrategier som jag avhandlat i inlägget After work så diskuterades det ekonomi i allmänhet och det framkom att hälften av oss som närvarade hade separat ekonomi och detta trots att alla övriga som närvarade är gifta sedan länge och har dessutom barn tillsammans.


Själv blev jag rätt paff över att så många tycker att det är helt naturligt att ha en delad ekonomi trots att man bor ihop och har barn. Jag blev så fascinerad att jag var tvungen att Googla en smula och hittade till slut en undersökning som Nordea gjorde för ett par år sedan.

Av undersökningen framgår det att drygt hälften har gemensam ekonomi, som även inkluderar personliga behov och utgifter. Det är dock viss skillnad på gifta och samboende. Bland gifta par har sjuttio procent helt gemensam ekonomi, men bara 38 procent av de som bor ihop som sambo. Av undersökningen framgår det även att 44 procent är ofta eller ibland oense om pengar och 13 procent tycker att partnern gör av med mer pengar än de har råd med.

Bland mina vänner så tror jag inte det är speciellt stora inkomstskillnader inom förhållandet utom i utom i några enstaka fall och då gör det väl kanske ingen större skillnad om man har en delad ekonomi. I ett av de senare fallen så hörde jag att mannen i förhållandet (som sannolikt har tre gånger så hög inkomst än sin partner) gick och shoppade en båt för ett par miljoner men frugan hade inte råd att åka på tjejträff i Paris - hur kan man leva i ett sådant förhållande när man är gifta, bor tillsammans och dessutom har barn ihop?



Vi är alla olika men jag kan inte i mitt liv förstå hur man inte har en gemensam ekonomi när man lever tillsammans. När herr och fru Chansar mest flyttade ihop och köpte en gemensam bostad för drygt 20 år sedan så var det självklart att vi skulle ha en gemensam ekonomi trots att jag vid det tillfället var en utfattig student och fru Chansar mest stod för alla omkostnader. Med tiden så fick herr Chansar mest helt ok jobb och har tidvis tjänat riktigt bra med pengar och fru Chansar mest skojar ibland om att jag trots allt har varit en ok investering även om jag nu mest är trött, fet och lat..

Under alla år vi levt tillsammans så har vi nog inte bråkat mer än ett tiotal gånger och jag kan jag inte minnas att vi någon gång bråkat över vår gemensamma ekonomi trots att ingen av oss är speciellt sparsamma.

Bloggvänner - ni har väl inte delad ekonomi om ni nu har det så får ni gärna berätta för mig med det förträffliga med det...

33 kommentarer:

  1. Detta är så olika. I mitt fall så har vi delad ekonomi men detta beror ju huvudsakligen på att vi enbart är sambos även om vi har en son ihop. Jag tjänar närmre det dubbla än vad hon gör så därför har vi gjort så att jag procentuellt utifrån löneskillnaderna betalar mer av de fasta kostnaderna vi har för att göra det så rättvist som möjligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En fundering, utnyttjar du ert boende eller andra gemensamma saker procentuellt mer än din partner? ;-) Bara för att man råkar tjäna lite mer så är det inte självklart att man skall straffas och betala mer av gemensamma kostnader.

      Självklart förstår jag att det ibland måste vara så att någon som har bättre förutsättningar måste bära en tyngre ekonomisk börda. Vi försöker alltid att ha utgångspunkten att man betalar för det man utnyttjar, d v s lika på boende och andra gemensamma kostnader. Då kan ingen komma i efterhand och argumentera för att man skulle ha mer rätt åt något och så vidare.

      Radera
    2. Självklart nyttjar vi boendet lika men det känns fel att dela dessa kostnader på hälften. Vet att andra dock delar på hälften och är bägge parter nöjda med detta så fine.

      Radera
  2. Jag och tjejen lever som sambos och har bott ihop i 1,5år och har en son tillsammans. Vi har haft gemensam ekonomi sen vi flyttade ihop,ingen procentuellt räkning utan allt in i samma kassa.
    Vi har gjort så bland annat för att båda var och är föräldralediga.

    SvaraRadera
  3. Vi har haft gemensam ekonomi sen vi bildade familj för över 16 år sedan, inget gräl kring ekonomi hittills...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har haft delad ekonomi ekonomi i tio år med samma partner. Fungerar skitbra, gemensamma kostnader delar vi på, övrigt kapital sparar/spenderar man efter eget tycke. Aldrig något tjafs där den andra behöver känna att den "lever på den andres bekostnad".

      Radera
    2. Utgår från att ni är väldigt lika/har samma sparmål? Om hela det gemensamma kontot är tomt den 20:e. Skulle du ha samma uppfattning då? /Frågandes

      Radera
  4. Beror lite på hur man tolkar gemensam/delad ekomoni. Har hört allt ifrån hur ett par delade på notan efter en fika på stan till ett annat par där ena parten löste ut den andres lån på några 100 KKR bara efter några månader tillsammans :-/

    Personligen är jag för delad ekomoni. Gemensamma utgifter delas (om ena parten tjänar mer står man för större del av kalaset) men resten är eget kapital, fritt att göra vad man vill med. Skulle det ev komma nått barn i framtiden kanske man tänker om.

    SvaraRadera
  5. Hej! Håller med om att det är galet att dela på ekonomin. Jag tycker att det säger en del om förhållandet och personligheten på den som tjänar mest. Självklart ska man ha gemensam ekonomi om man bor tillsammans och har barn. Och apropå att den som tjänar mest ska betala mer procentuellt så kan man tycka att man i så fall lika gärna kan dela ekonomin helt hållet. Det låter fruktansvärt att den ena ska köpa båt och den andra ska leva "fattigt"...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så du tror inte att hon får åka med båten gratis då på sommaren?

      Radera
    2. Å ditt svar citat "säger en del om personligheten på den som tjänar mest" säger en del om din personlighet... Typisk socialistisk syn på samhället, 1) de som anstränger sig skall straffas och betala för andra (som i övrigt är fullt friska och har exakt samma möjligheter) och 2) saknar helt förståelse för att alla relationer, liksom alla människor, är olika och har olika mål, genom att vräka ur sig citat "självklart skall man ha gemensam ekonomi" ungefär som att alla tänker och ser exakt samma på sin existens.

      Radera
  6. Hmm. Delad ekonomi låter ju bra... Men om någon part (gift eller sambo) erhåller ett arv och det i testamentet uttryckligen står att arvet skall vara enskild egendom, hur ser ni då på det? Skall arvet också delas? Eller om det finns äktenskapsförord?
    Ibland tycker jag att svenskar har en mycket omodern och t.o.m. naiv syn på dessa viktiga frågor. En kvinna som har omyndiga barn bör vara extra försiktig med tanke på hur liten pension hon vanligtvis kommer att få och hur illa ute hon kan vara vid en eventuell skilsmässa.
    Nej, vardagens kostnader bär man gemensamt efter bärkraft men det gäller inte kapital och kapitaltillgångar. Är man däremot fortfarande gift eller sambo med samma person upp i 60-årsåldern kan man se annorlunda på kapitalbiten./Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har alltså gift dig för pengar? Typ jag behåller mitt kapital så får min partner stå för mina driftskostnader!?

      Det är väl helt ointressant varifrån pengarna kommer, det är väl snarare så att den som har kapital har bättre möjligheter att "bära" gemensamma kostnader än den som bara har en vanlig förvärsinkomst?

      Så om din partner tjänar dubbelt så mycket som dig tycker du det är rimligt att denne betalar dubbelt så mycket av de gemensamma kostnaderna samtidigt som du sitter på ett välplacerat kapital på 10 miljoner?

      Om din partner går med på det så är frågan om han/hon antingen är väldigt snäll eller väldigt korkad ekonomiskt? ;-)

      Lycka till med förhållandet!

      Radera
    2. Du får nog läsa en gång till vad jag skriver. /Gunilla

      Radera
    3. Gunilla är inne på helt rätt spår.

      Att ha gemensam ekonomi kan vara fullständigt självklart om man har ungefär samma ekonomiska utgångsläge när man träffas. Om det däremot är stora skillnader i hur mycket man har med sig in i boet är det självklart att man ser till att ha delad ekonomi. Allt annat vore osedvanligt korkat. Det lärde min mor mig och det lär jag min dotter.

      Att man sedan ska vara generös i ett förhållande är en helt annan sak.

      Radera
    4. Det jag invände mot i signaturen Gunillas inlägg var att jag inte tycker det är självklart att man kan utgå ifrån enbart förvärvsinkomst när man definierat "bärkraft".

      Om din dotter sitter på ett välplacerat kapital som drar in ett par hundratusen om året i utdelningar men samtidigt via sin förvärvsinkomst bara tjänar 10 procent av vad sin förvärvsarbetande partner gör, som dessutom kanske har nära noll i kapital...

      ...tycker du då det är rättvist att hennes partner står för 90 procent av de gemensamma kostnaderna, när hon kanske samtidigt valt att tjäna mindre just eftersom hon har passiva inkomster (vilket man faktiskt har när man sitter på ett stort kapital)?

      Radera
    5. I begreppet 'bärkraft' innefattas naturligtvis avkastning av kapitalet. Vad som dock inte bör innefattas i begreppet 'bärkraft' är själva kapitalet!/Gunilla

      Radera
    6. Du måste fortsätta att hålla isär kapital och inkomst, precis som Gunilla skrev. Vet inte om du väljer att missförstå eller om jag är otydlig.
      Det är jätteskillnad på avkastning på kapital och inkomst av tjänst. Om personen i ditt exempel väljer att köpa Champagne för hela avkastningen och sedan låter sin sambo stå för alla kostnader är det givetvis inget vidare. Men om personen istället återinvesterar kapitalet är det en helt annan sak. Det går fort att glra slut på ett sparkapital.

      Radera
    7. Det kanske är jag som är otydlig. Ser fortfarande inte varför man skall hålla på och göra sådan svart-vit skillnad på i vilken form pengarna kommer in. Pengar in är pengar in, punkt.

      Det finns gott om exempel på när det blir fullkomligt tokigt när man börjar dividera om hur man drar in pengar.

      Om jag är delägare i ett företag och där merparten av mina inkomster kommer från utdelningar. Lägger man dessutom till mina utdelningar från mitt ordinarie kapital samt ränteinkomster blir min förvärvsinkomst ganska liten.

      Jätterättvist gentemot min partner att då endast bidra med bärkraft till det gemensamma baserat på min förvärvsinkomst.

      Att det går fort att göra slut på sparkapital stämmer inte heller. Så länge man bara gör av med delar av avkastningen fortsätter kapitalet att öka.

      Det finns även väl underbyggd statistik som innebär att om man tar ut fyra procent av aktuellt värde varje år kommer man ändå att ha mer kapital än vid start efter en 10-20-årsperiod.

      Jag vet inte, men tror det är typiskt svenskt att bara utgå ifrån sina förvärvsinkomster. Kanske beror det på att merparten av alla svenskar inte har något sparkapital, eller väldigt litet sparkapital.

      Ur det perspektivet anser inte jag heller att eventuell avkastning från ett mindre sparkapital, relativt förvärvsinkomsten, skall tas med i beräkningarna.

      Om jag hade en partner som enbart levde förräntningen av sitt kapital samtidigt som jag förvärvsarbetade skulle jag aldrig få för mig att stå för dennes kostnader. Det är ju helt befängt.

      Precis på samma sätt som utgångspunkten för att få socialbidrag eller annat samhällsstöd bygger på att man uttömt alla sina tillgångar.

      Radera
  7. Som jag ser det så är delad ekonomi det smidigaste sättet. Att behöva dela upp notan på restaurangen eller "jag köpte mjölken sist" är bara konstigt. Gifter man sig/är sambo så är man tillsammans för att man tror på det. Tyvärr är vi i Sverige lite dåliga på det och många ser på förhållande som "tills vidare". Man ser en risk att det kan rasa och då vill man inte dela med sig av sitt eget.
    Jag är lyckligt gift med barn och ser mitt förhållande/äktenskap som livet ut. Det är väl därför man gifter sig/blir sambo och skaffar barn väl?? Iom det så ska man ta hand om varandra och allt som kommer in är familjens. (Blev ett långt inlägg och jag inser att jag kanske har en mer sydeuropeisk syn på familj)

    SvaraRadera
  8. Vi har halvdelad ekonomi. Jag tjänar c.a 22k efter skatt och hon 19k e.fkatt. Jag för över 10k till ett gemensamt utgiftskonto och hon 5k. Jag hade gärna haft 100% delad ekonomi, men hon är av den naturen att hon förbrukar allt som finns på sitt konto varje månad, trots att hon t.ex fått 15k i födelsedagspresent samt ständiga uppmaningar om att spara 10% av lön efter skatt.

    Om man försöker ta upp behovet av att spara/förändra utgifter så börjat hon gråta pga tidigare erfarenheter där hon fått ta fulla ansvaret för killar som haft sämre koll än henne själv. Det är inte helt lätt då. Är det inte CSN som är betungande så är det alla försäkringar och djurmat etc.

    Så, näe, inte förrän båda förstått poängen med att spara så vågar jag inte. Har man gemensam syn på att spara, så, ja. Har man det inte, nej.

    Hon är vänster, jag är höger. Tyvärr är hon så pass vänster att hon inte insett att andra på vänsterkanten bara påstår sig sakna pengar, trots att de har stort sparande (dvs: arv räknas ju inte eller sådant föräldrarna sparat till mig, jag kan minsann fortfarande kalla mig fattig arbetare!?), min erfarenhet, hyckleri.

    Man får göra det bästa av situationen helt enkelt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. 19k+22k-15k Alltså 26k för er att ha kul för varje månad.
      Ni borde kunna sätta över minst 10k varje månad till ett sparkonto och 5k till resekonto och fortfarande leva ett bra liv. Och fatta vad ni skulle kunna göra för 60k i resepengar varje år.

      Ni lever ett riktigt bra liv!

      Radera
    2. Förstår vad du menar. Om bägge värdesatte pengarna lika mycket så hade det varit en annan sak!

      Radera
  9. Om det är stor skillnader i lön och den som har lägst lön har en väldigt låg lön så kan det finnas behov av en gemensam ekonomi?

    Egentligen tycker jag det handlar om värderingar och hur man ser att pengarna ska spenderas. Finns det en match där så kanske gemensam ekonomi fungerar bra?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt enig. Men ett rimligt antagande är nog att så ej är fallet för alla. Särskilt med beaktande av att löneskillnader och skillnader i sparbeteende är vanligt förekommande och likaså delad ekonomi. Hälften var eller hälften kvar - det är frågan / Lawyer

      Radera
  10. Dessa former av delad/gemensam ekonomi blir ju en mardröm i praktiken. Om det nu ska delas lika, hur ska den som tjänar mer kompensera sin partner för den stora skillnaden som tjänstepension medför? Föra över varje månad, man har ju inte anställt sin partner. Låta det lösa sig när pensionen väl betalas ut, varför ska man då föra över pengar varje månad?

    Klart en inte ska svälta och den andra leva lyx. Lär ju gå åt helvette om en äter blodpudding (av ekonomiska skäl) medan den andra käkar ekologiskt hängmörat kött från hallen.

    Ni som delar på allt, kan det vara så att ni är väldigt lika i övrigt? Eftersom oposites attracts, blir det ju väldigt olika om en person får jobba stenhårt för att tjäna lite mer. De extra timmarna är ju ett val (fritid kontra pengar). Själv skulle jag gärna jobba mindre och tjäna mindre om min respektive därmed plockade upp halva notan. Funkar denna delade ekonomin om den som tjänar mer vill ta ett sabbatsår?

    Jag har inte haft pengar som en faktor för mitt giftermål. Hon är inte särskilt rik, normalbegåvad, ganska medioker lön. Spelar ingen roll. Men jag tänker inte slita hårt för att sedan dela på pengarna varpå hon köper skor för 2k paret. Eftersom det är bortkastade pengar i mina ögon vill jag inte finansiera det. För sin lön får hon köpa vad hon vill.

    Ang båten som vännen köpte. Har han sparat en längre tid medan frugan slösat bort alla sina pengar varje månad? Då anser jag det vara helt rätt. Men en resa till Paris kan han ju ge henne i födelsedagspresent. Men det kanske var resa nr 5 det året...

    SvaraRadera
  11. Att lita på att ens partner ska försörja en, vilket det handlar om när varje vuxen inte kan bära hälften kan bli väldigt jobbigt när en plötsligt försvinner...
    Kanske bättre att bo och äta lite billigare så att båda har råd att bära sin del

    SvaraRadera
  12. Känns som vi glömt det här med blandekonomi?

    Jag och min partner är allt annat än ekonomiskt jämbördiga, både sett till tillgångar och till inkomster. Men vi har lagt oss på en nivå som innebär att alla baskostnader är tillräckligt inom marginalen för att båda skall kunna bidra med lika mycket här (i absoluta tal räknat).

    Allt utöver detta är extravagans och upp till var och en hur mycket man vill dela med sig av till den andre :-)

    Förstår dock att det kan vara väldigt olika från fall till fall det här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter väldigt praktiskt. Men vad är blandat? Om var och en kan och faktiskt bidrar 50/50 (i absoluta tal) så är ekonomin varken delad eller blandad? Att den "rike" sedan delar med sig om den känner för det är ju inte samma sak som alla pengar in på ett konto o sedan spendera fritt oavsett från vems lön/utdelning pengarna kommer?.

      Radera
  13. Jag ber om ursäkt att jag inte själv har bemött alla trevliga kommentarer men jag har varit på resande fot och kommit hem först idag.

    Otroligt kul och intressant med alla kommentarer och åsikter!

    Precis som när jag skrev inlägget så är jag faktiskt lite förvånad över hur många som faktiskt inte har en gemensam ekonomi oavsett storleken förvärvsinkomst men det speglar faktiskt hur mina nära vänner resonerar.

    Att välja gemensam eller delad ekonomi kunde jag nog ana att det delvis är åldersberoende. Stefan Thelenius är i min ålder, och Gunilla kanske något år mer (f´låt!) resonerar ungefär som jag gör. Nu är det förhoppningsvis mer jämställt än tidigare och den klassiska kvinnofällan suddas successivt ut med tiden. Men jag att "göra karriär" är något som man ofta är två om även om man kanske inte tänker på det i vardagslivet - om ena partnern ger järnet på jobbet så drar sannolikt den andra parten ett större ok med barn, hem etc. och det är ett jobb det med.

    Än en gång - tack för alla intressanta kommentarer! Jag har helt klart fått en förståelse för många väljer att ha en delad ekonomi även om det inte är ett alternativ för egen del.

    Gott Nytt och god fortsättning!

    //Cm

    SvaraRadera
  14. Vi delar helt till 100%. Allt åker in på samma konto. Vi är båda ekonomer, är 45 år och har tre barn och hus. Min man har jobbat mer och gjort en "bättre" karriär än jag och tjänar nu dubbelt så mycket som jag. Jag har också jobbat 100% men tagit mycket större ansvar för allt hemma. Nu har jag börjat satsa på eget företag och driver nu mot att bli ekonomiskt fri. Vi är båda sparsamma och har samma mål. Så ingen av oss upplever delad ekonomi som ett problem. Men jag insåg att när vi blir pensionärer så kan min man kasta limpor till fåglarna i Djursholm, medan jag kastar smulor i en småort, då började jag driva projektet att börja spara och satsa på aktier och fastigheter. Vi har långt kvar, men det är ett spännande projekt. Jag blir otroligt inspirerad av din blogg �� tack för den !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för en trevlig kommentar!

      Och tack för att bekräftar att det ofta krävs två personers heltidsarbete för att en ska göra karriär.

      Mvh//Cm

      Radera
  15. Hej,

    Det är svårt att dra slutsatser, alla har ju olika skäl och bakgrunder. Jag och min fru har delad ekonomi på papperet. I praktiken delar vi på nästan allt som kommer in varje månad, fast sätter åt sidan lite lekpengar för var och en.

    Dock har jag ett arv sedan tidigare och det vill jag skydda. Jag och min fru är bra på att gemensamt tänka worst café, och då känns det naturligt att hon per automatik inte får tillgång till mina tidigare besparingar och arv. Dessutom vet jag att min svärmor kommer se till att inte jag kan ärva något och då känns det ännu mer naturligt.

    Förhoppningsvis lever vi länge tillsammans och under den resan suddas gränserna ut, men nu är ca 30% av mina pengar av gemensam karaktär. Alla våra gemensamma pengar är på gemensamt ägda konton.

    Gillar er blogg!

    (att resonera tillsammansär viktigast för att hitta bra lösningar.)

    SvaraRadera