After work

After work, den där "svenska" benämningen när man direkt går till krogen för att umgås förekommer som bekant inte i engelskspråkiga länder.. Det är högsäsong för AW:s, precis som i maj och halva juni så är kalendern i november och halva december fullbokad med diverse AW:s och nu i december så tillkommer även alla julbord. Jag inbillar mig att "alla" vill få till en utgång innan ledigheterna drar igång men jag skulle nog själv vilja smeta ut utgångarna över året, eller i alla fall så är jag övertygad om att min lever skulle uppskatta det..

Alla AW:s flyter ihop efter ett tag och jag skrattade högt när jag läste ett inlägg från en av mina favoritbloggare Gottodix och hans inlägg om Bästa aktiestrategin och blev påmind om en ganska intressant AW för en dryg vecka sedan.

Jag var ute med tre av mina gamla vänner, bekanta som jag känt i 25 år, och alla av dem är medelålders och normalt sett mycket sansade barnföräldrar. Problemet med att man känner varandra mycket väl är att diskussionerna kan bli rätt hårda och direkta efter "lite" alkohol, det finns ju inget incitament att vara speciellt försiktig och ödmjuk när man är bland vänner...

Framåt småtimmarna så kom ämnet in på investeringar i allmänhet och aktier i synnerhet. Efter alla år vi umgåtts så blev jag rätt paff över att få veta att två av mina vänner är riktiga hardcore-placerare och den tredje är rätt aktiv han med, i alla fall långt mer seriös än vad jag själv är.

Hardcore-vännerna gjorde själva djuplodande analyser och var båda mycket kunniga inom teknisk analys. När jag flikade in att jag inte har någon strategi överhuvud taget så blev det rätt irriterat och jag styrde lite fint över till annat ämne.

Kvällen avslutades med att vi avhandlade vår vice statsminister, Åsa Romson, och det är ett ämne vi har samsyn kring och vi vinglade alla hem som vänner.

När jag någon dag senare läste Gottodix inlägg så kunde jag till viss del förstå mina vänners reaktion när jag hävdade att jag inte har någon placeringsstrategi - jag har nog det trots allt även om jag inte skulle benämna det som en strategi utan mer som förvirrade förhållningsregler som ändras över tid.

Vad har då familjen Chansar mest för förhållningsregler?

- Rätt svävande men vi gör ett försök.

Portföljens nuvarande sammansättning är till stor det ett arv från 2008 då vi valde att göra ett återinträde på börsen efter att ha legat utanför ett par år och fokuserat på amorteringar. Vi belånade helt enkelt våra tillgångar och la en bombmatta och investerade i stora och stabila bolag som inte skulle gå i konkurs även om det lät så i media - vårt tredje blogginlägg beskriver närmare hur vi då resonerade, Vårt liv som investerare.

Vi har i princip fortsatt på det inslagna spåret och köper nästan endast aktier på Large Cap. Visst, det händer att jag försöker mig på investeringar på småbolagslistorna men det brukar allt som oftast sluta rätt illa för egen del. Med facit för 2015 så kan jag konstatera att mitt förhållningssätt kanske inte har varit helt lyckat då utvecklingen i småbolagen har varit rätt fantastisk och det kan man knappast säga om börsens tungviktare. Men i takt med att portföljvärdet ökar så är jag ändå rätt nöjd över att ligga tungt på Large Cap - jag inbillar mig att de bolagen är något mer stabila när det blir dags för utförsåkning och en stabil utdelningsmaskin, oavsett börsklimat, är det jag strävar efter.

Efter vår bombmatta 2008-2009 som med undantag för Citigroup endast bestod av svenska aktier så har jag under de senaste åren försökt att öka andelen utländska aktier då jag inte vill vara allt för beroende av Sveriges utveckling när vi väl flytt landet. Visst, dollarn är högt värderad men jag tror att den kommer att stå ännu högre om ett par år så jag fortsätter glatt att investera i USA och just nu består portföljen av 75 procent i svenskt aktieinnehav.

Teknisk analys och djupanalyser av enskilda bolag slutade jag av med för 15 år sedan. Jag trodde under senare delen av nittiotalet att jag var en fantastik investerare och la ned ohyggligt mycket tid på att analysera bolag. Med facit i hand var jag inte skickligare än någon annan och nu för tiden så spenderar jag mer tid på att läsa andras analyser än göra någon egen enigt principen att genomsnittet av tio personers analyser är mer rätt än vad jag själv kommer fram till.  

Vi är alltid fullinvesterade enligt Peter Lynch princip "Far more money has been lost by investors preparing for corrections, or trying to anticipate corrections, than has been lost in corrections themselves."

Vi är väl medvetna om börshistorik och börscykler men vi är ändå rätt övertygade om att vara fullinvesterade är mest lönsamt i längden. Om köptillfällen uppstår efter större börskorrigeringar så utnyttjar vi belåning förutsatt att ränteläget inte ser allt för illa ut.

Ovanstående är kanske inte mycket till riktlinjer men det jag vill komma fram till är att man knappast behöver vara något större geni för att få en ok avkastning om man har en lång placeringshorisont. Självklart så finns det placerare som redovisar fantastiska resultat men studerar man dem över tid så ser man i allmänhet att avkastningen minskar i takt med att portföljen ökar i värde.