Anka

För ungefär ett halvår sedan så skrev jag inlägget Matlåda i veckan? där jag flippade på det italienska köket och postade mina egna recept på italienska maträtter. Jag hade väntat mig att få en hel del spö i kommentarsfältet över att jag postade recept på en ekonomiskt relaterad blogg men alla kommentarer var oväntat snälla..

Så det blir ett inlägg om matlagning igen och kom igen nu - det har faktiskt gått sex månader sedan förra gången...

I slutet av nittiotalet, för snart 20 år sedan, så tillbringade jag i arbetet en hel del tid i England. Jag var stationerad i London men även i hålor som Camberley och Farnborough som båda är belägna 5 mil utan för London. Med tiden så kom jag att avsky England - det var dyrt, alldeles för mycket människor, de kör på fel sida om vägen och dessutom var maten katastrofal. Det enda positiva med det där landet var att de hade en rätt trevlig pubkultur.

När det gäller så maten intogs luncherna i personalmatsalar och jag får mardrömmar än idag över de där sönderkokta grönsakerna de alltid slevade upp på tallriken. Middagarna var rätt ok så länge man undvek det brittiska köket - höll man sig till italienska, indiska och det kinesiska köket så käkade man riktigt bra och det finns väl en orsak att chicken tikka masala anses vara Englands nationalrätt...

En kväll gjorde en brittisk-kinesisk kollega oss sällskap och vi styrde direkt mot en lokala kinarestaurangen för middag. Som kines så fick han naturligtvis fria händer att beställa vad vi skulle äta. Det började bra men sen så skulle han tvunget ha anka till förrätt och just anka tycker jag är ett fullkomligt vidrigt kött då det är vansinnigt fett. När måltiden var över kunde jag konstatera att den där ankan jag precis käkat var förmodligen bland det bästa jag ätit men sen tänkte jag inte mer på det.

Något år senare så hade fru Cm ett längre gig i London och någon kväll gjorde en kollega från Hongkong henne sällskap och naturligtvis så blev det anka till förrätt - något hon normalt sett undviker. När hon sedermera kom hem och vi pratade om hur förfärligt England är så kom just den där ankrätten upp på tal - den var ju fantastisk!

Efter lite research så kunde vi konstatera att den underbara maträtt vi ätit var en "aromatic crispy duck with pancakes" som serveras som förrätt på kinesiska restauranger i London. Maträtten är en variant på Pekinganka och Schezuananka och uppfanns just i London och är mäkta populär i London.

Trots att jag hade en "crave" efter min krispiga anka så vägrade jag i drygt ett decennium att återvända till det avskydda England. Visst, det blev en avstickare till Skottland och Edinburgh men där smakade ankan inget vidare. Fru Cm däremot hade klippkort på flyget till London och slafsade i sig mängder med anka under flera år. Varje ny kollega som var med i hennes resesällskap blev alla omvända och insåg att den där vidrigt feta ankan faktiskt kunde vara underbart god.

Det tog faktiskt ända till 2013 innan jag återvände till London, detta trots att vi har ett stort antal vänner som bor i London som vi alltid tvingat till Sverige om de vill umgås. Orsaken var att jag efter ett halvårs letande äntligen hittat min klocka i en butik i London. Klockorna herr och fru Cm bär är lite speciella och även om du är villig att betala så är väntetiderna enorma och vem fan vill vänta i flera år när man väl bestämt sig? Det första vi gjorde efter incheckning på hotellet var att styra mot Fru Cm:s favoritrestaurang i China Town och vår dubbla portion av aromatic crispy duck with pancakes var fantastisk och jag tror att vi fick alla turister i restaurangen att beställa in vår maträtt.

Det blir rätt dyrt att bränna till London för att stilla sina matbegär men tyvärr så misslyckas restaurangerna i Stockholm rätt kapitalt. Vi har testat tre restauranger som har rätten på menyn men tyvärr så har ankan på samtliga ställen varit sönderfriterad och inte "crispy". Den enda lösningen för att stilla begäret är att testa att laga det själv och det är precis vad vi gjort ikväll - i praktiken är det en hårt stekt pekinganka så avancerat var det faktiskt inte.

Ingredienser för två personer:
2 små eller ett stort anklår.
2 teskedar salt (saltmängden ska vara en tredjedel och två tredjedelar five spices)
1 påse Five Spice (den kinesiska varianten)
Hoi Sin-sås
10  kinesiska små pannkakor
1 gurka
1 knippe salladslök

Tillagning
1. Ställ ugnen på 170 grader
2. Torka av anklåren och "scorea" skinnsidan - ni vet, gör ett sånt där rutmönster i skinnet.
3. Gnugga in blandningen av salt och five spice på både kött- och skinnsidan.
4. Lägg anklåren i en långpanna och in i ugnen i två timmar.
5. Vänd anklåren varje halvtimme och avlägsna fettet (viktigt - annars blir den inte knaprig).
6. När det ser klart ut så höj ugnstemperaturen till 225 och kör vidare i 15 minuter för att få ankan så krispig som möjligt.
7. Ta ut ankan och låt den svalna ett par minuter. Massakrera sedan köttet med två gafflar à la pullad gris.
8. Värm pannkakorna
9. Servera med skalad och urkärnad gurka som är skuren i tunna och långa stavar och vårlöken som även den är skuren i tunna långa stavar.
10. Ta en pannkaka, lägg på lite kött, på med lite Hoi Sin-sås och lägg på ett par stavar gurka och salladslök. Rulla sedan ihop och ät!

voilà 

Fantastiskt enkelt och gott!