4 juni 2016

Lån och amorteringar

I onsdags så trädde amorteringskravet i kraft och återkommande läsare av bloggen vet att jag är rätt kritisk till Finansinspektionens överförmynderi.

Att Staten ska reglera hur ett avtal regleras mellan långivarna och kredittagarna är inget annat än Stasi-fasoner.

Nu blir jag själv inte direkt påverkad av den lagstadgade tvångsamorteringen och även jag förundras över vissa individers konsumtionsbeteende och hur de är villiga att skuldsätta sig upp över öronen. Men oavsett det så är det helt vansinnigt att lagstadga om hur hur ett låneavtal mellan privata aktörer ska regleras utan hänsyn till den individuella individens betalningsförmåga.


Jag är förbannad trots att jag personligen kommer att ekonomiskt gynnas av det här överförmynderiet.

Vi bor i ett bostadsrättsgetto i en Stockholmsförort som är byggd i slutet av 80-talet och på den tiden var räntorna ordentligt höga vilket resulterat i höga månadsavgifter vilket håller ned bostadspriserna. Nu när det blir svårare att låna så kommer priserna på våra bostäder att öka i pris - tack Bolund.

Jag kan förvisso hålla med amorteringskravsvurmarna att vi generellt sätt har en osund lånekultur i Sverige men i övriga Europa så fungerar det av någon anledning utan statens klåfingrighet. I Frankrike där vi har lån så amorterar vi på våra bolån då bankerna generellt sett har betydligt striktare regler för bolån avseende belåningsgrad, löptider och amorteringskrav. Är det självreglerande i Frankrike så borde det även fungera i Sverige utan statlig inblandning - vi kan ju börja med att montera ned ränteavdraget...

Men nu var det inte tvångsamorteringskravet jag tänkte skriva om då det är rätt uttjatat på bloggen utan svenskarnas generella inställning till lån.

När jag surfar runt och läser bland ekonomibloggarna så är ett genomgående mantra att bli skuldfri och en stor del av skribenterna amorterar seriösa summor på sina redan försiktiga bolån.

Att landet till stor del består av ekonomiska idioter tror jag få kommer att argumentera emot och för dem är det säkert en slug strategi att sträva efter skuldfrihet så snart som möjligt. Men varför resonerar hela ekonomibloggskollektivet på samma sätt när merparten är ekonomiskt ansvarsfulla, kunniga och intresserade?

Är Ernst Wigforss "den som är satt i skuld är icke fri" så djupt rotat i den svenska folksjälen att det är "fult" att vara belånad?


Jag får väl erkänna att vi själva har haft en strävan efter att bli helt skuldfria och år 2006 så lyckades vi faktiskt med det. Efter flera år av kraftiga extraamorteringar så avyttrade vi hela vårt aktiekapital och löste det sista på CSN och bolånet. Så been there, done that, got the T-shirt..

Men det måste väl ha varit en enormt skön känsla att vara helt skuldfri?

Ja, och den känslan höll väl i sig i en vecka. Var det ekonomiskt begåvat?
- Nej.

Gottodix, mannen som kan förklara svårbegriplig makroekonomi så att till och med jag förstår, är en av mina favoritbloggare. För några dagar sedan så postade han det läsvärda inlägget "På begäran: Recept på din egen indexfond" som avhandlar sparande till låg risk. I inlägget framgår det bland annat:

"Det går även att förklara ekvationen med Warren Buffets affärsidé. Han har alltid siktat på säkra kassaflöden. Genom att det är så säkra kan han finansiera dem med höga lån. Den lilla avkastningen växer då till en stor."

Och

"Faktum är att strategin högt belånade tillgångar som investeras till låg risk tillhör en av få som hittills hållit för tidens test."

Man får inte glömma bort att vi lever i ett land där staten subventionerar våra lån. Upp till 100 000 kronor får du göra avdrag för 30 procent av räntan och utöver det så får du göra avdrag på 21 procent.

Rätt fantastiskt och för att komma upp till 100 000 kronor i årliga räntekostnader så kan man låna på rätt rejält i rådande ränteläge.

Jag ligger i princip alltid med belåning på vår depå. Just nu utgör den endast 0,4 procent av portföljvärdet vilket jag egentligen tycker är alldeles för lågt men jag hoppas på att börsen kommer att handlas ned över sommaren i och med oron kring Brexit, FED och Trump.

Men även om vi inte får någon korrigering nedåt på börsen så kommer jag att utöka belåningen i höst av den enkla anledningen att det är helt enkelt för oekonomiskt att inte göra det.

För att exemplifiera:
För närvarande betalar jag som Private Banking-kund 1,70 procent i utlåningsränta hos Avanza och lånar jag 100 000 kronor så kostar det mig 1 200 kronor om året i räntekostnader efter ränteavdrag.

Om jag nu köper 400 aktier i HM för beloppet så kan jag förvänta mig en avkastning på runt 4 000 kronor om året.

En rätt hyfsad vinst tycker en annan och risken jag tar är naturligtvis att HM kurs sjunker men det är ju en risk vi investerare alltid tar.

Nu har jag som PB-kund rätt förmånlig ränta och jag inser att ränteläget generellt är högre men och andra sidan så har vi alla lägre räntor på våra bolån och det kan kanske vara idé att dra ned på amorteringarna framöver?

Räntan då? Kommer inte den att stiga framöver?

Det finns ett enkelt svar på det - Ja, från de här nivåerna så kommer vi att få högre räntor.

Men kanske inte i den takt som chefsekonomen Tor Borg på SBAB jämt gapar om för att vi ska binda våra räntor. Vi kommer att ha relativt låga räntor under många år framöver och under den tiden så är det bara till att hämta in den marginal du får från stabila utdelningsbolag.

25 kommentarer:

  1. Lysande inlägg, som vanligt!

    Allt gott!
    /DanielWikstrom

    SvaraRadera
  2. Kan bara hålla med, även om jag är på tjafs humör.

    Det blir aldrig bra när politiker är och petar i sånt de inte förstår sig på. (= nästan allt)
    Fattigbonddräng har inte amorterat själv på många år nu, bostaden är belånad till max 50%.
    Om dina HM aktier i exemplet sjunker i värde är väl inget problem om de inte sjunker så lågt att de tvångsförsäljs. Det viktiga är väl att utdelningen inte sänks, eller tänker jag fel nu igen??

    Nu ska jag öva posenten räkning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antag att utdelningen sjunker eller räntan ökar så att räntan är högre än utdelningen. Då kanske man inte tycker det är en så bra affär längre, och vill man då sälja (istället för att blöda pengar) så kan priset vara så lågt att man inte kan täcka lånet ens med de pengar man tjänat hittills. *Det* är risken.

      Om man kan anta att utdelningarna täcker räntan och man tänker ha aktierna för evigt så är det ingen fara. Om man kan anta...

      Radera
    2. Hej Fattigbonddräng!

      Risken med belåningen har Daniel redan besvarat och precis som med allt så brukar det gå bra om man gör det med måtta.

      Själv så har jag satt en gräns på 1 miljon i belåning av aktiedepån och då tål jag ett ordentligt börsras utan att bli överbelånad. Om jag inte sparar en krona så kommer belåningen att vara självamorterande på 4-5 år och har jag otur och räntorna stiger markant så tar det ytterligare ett år innan lånet är amorterat.

      Mvh//Cm

      Radera
  3. Spot on igen!

    Och det är just därför amorteringar här väldigt låg prio för oss.

    Mvh Avfart Frihet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Avfart Frihet!

      Trevlig helg!
      //Cm

      Radera
  4. Jag är också irriterad över att staten skall lägga sig i vad jag och banken kommer överens om. Sen har jag förvisso förståelse för att staten måste vara "god man" åt ekonomiska idioter som lånar som vettvillingar i detta klimat. Men att omyndig förklara alla är som sagt irriterande.
    Bara för det så skall jag teckna lite Academedia bara för att jävlas lite med Löfven. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Gnetaren!

      Precis - Idioter finns det alltid men det jag hetsar upp mig över är att man lagstadgar om regler utan hänsyn till individens betalningsförmåga.

      Haha, helt rätt att teckna Academedia! Löfven kölhalas rätt rejält i media efter grodan i partiledardebatten...

      Ha en grymt bra helg!
      //Cm

      Radera
  5. Favoritbloggen gör en aldrig besviken! Du skriver på ett sätt så att vi vanliga dödliga kan förstå=)

    Funderar starkt nu på att belåna portföljen efter läst ditt inlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för trevlig kommentar!

      Belånar du med måtta så är risken rätt låg i rådande ränteläge...

      Mvh//Cm

      Radera
  6. Tack för bra sammanfattning. Är helt med. I ena änden ger man räntebidrag, så det ska bli billigare att låna och så att bankerna kan få låna ut mer. I andra ändan lagstadgar man om amortering, för att skydda samma banker från kreditförluster. Bara i Sverige... I Frankrike hade bönderna gjort traktoruppror för länge sen. Vi har ett på många sätt fantastiskt land, men just sånt här är förödande för ett fritt folk, att staten ska in och pilledutta i precis allt. Håll sig till skola, sjukvård, polis och militär och låt folket sköta resten själva. Nu blev det politiskt, men även jag kan ju jämföra med annat land där jag bor delvis, och kan konstatera att det funkar alldeles utmärkt ändå utan inblandning i allt. För egen del vill jag inte belåna aktier eftersom jag dels inte är säker på att lyckas så bra med mina investeringar, dels inte behöver. Tack åter för bästa bloggen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för trevlig kommentar!

      Belånar du med måtta så är risken rätt låg i rådande ränteläge...

      Mvh//Cm

      Radera
  7. Jag har inte gjort någon hemlighet av att jag vill långsamt skruva ner på ränteavdraget, men så länge det inte händer (politiskt självmord tydligen och inte politiker tänker offra sin karriär för det) så vet jag inte hur man ska göra.

    Staten sätter räntorna (indirekt, ja) och de har just nu bestämt att räntorna ska vara riktigt låga för att uppmuntra företagsinvesteringar och för att hålla nere värdet på kronan. De vill inte att de låga räntorna ska användas för att skapa en obalanserad bostadsmarknad och det vill inte jag heller.

    Det finns många sätt att förhindra en trasig bostadsmarknad men att låta "marknaden" sköta det fungerar inte så bra. Inte i en värld där banker och bankpersonal uppmuntras att ta risker. Jag skulle gärna höra alternativ (bortsett från ränteavdragsavtrappning vilket inte kommer hända).

    Nu gäller amorteringskravet bara bolån så alla andra lån är ok att göra hur man vill med både för banker och privatpersoner.

    Bespottningen av staten är rätt orättvis eftersom det är de som i slutändan lånar ut pengar gratis. Inte otänkbart att de då kan ställa de krav de känner för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att successivt montera ned ränteavdraget är den enda sunda och rättvisa åtgärden.
      Med dagens låga räntor borde det inte heller vara ett politiskt självmord - visst, det kommer naturligtvis bli en debatt att samtidigt sänka vår höga kapitalbeskattning och det är väl en rätt ovälkommen diskussion om man är politiker.

      Övriga länder lyckas uppenbarligen med det - http://www.altinget.se/misc/altingetDokR%C3%A4nteavdrag.pdf

      När det gäller amorteringskravet så lånar jag mina pengar hos banken och inte hos staten. Om jag kommer på obestånd så är det till min bank jag kommer att ha en skuld.

      Mvh//Cm

      Radera
  8. Intressant. Tack för ett riktigt bra inlägg. Jag har tidigare funderat lite kring belåning av portföljen men utan att egentligen komma fram till något beslut för hur jag ska göra. I och med att jag har stora likvider liggande så är det inte riktigt aktuellt för mig med belåning av portföljen i dagsläget.

    Jag visste faktiskt inte att man kan göra ränteavdrag även för denna typ av lån, känns ju lite pinsamt nu när jag läser om det, men det ändrar ju helt klart förutsättningarna och är ju ytterligare ett argument för att belåna portföljen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentar investerardagbok!

      Om förutsättningarna ändras och du är fullinvesterad så räkna på vad en måttlig belåning skulle göra för depåutvecklingen. Som med allting annat så är det inte så farligt om man gör det med måtta.

      Även om ränteavdraget är vansinnigt så finns det ju och då ska man utnyttja det. Du får göra ränteavdrag för i princip alla räntekostnader förutom CSN-lånet.

      Mvh//Cm

      Radera
  9. Brukar hålla med dig men tycker att du är ganska snett ute i första halvan av ditt inlägg, jag tycker också att folk/företag ska få göra hur de vill men nu är det så att om det går åt helvete är det inte (enbart) de som gjort misstagen som kommer drabbas utan staten (vi alla) som kommer få betala kalaset med skuldsaneringar och diverse annat som kommer kosta multum.
    Därför är det helt rimligt att ställa lite krav.

    Vill också veta hur du tänker när du tror att priserna kommer öka när det blir svårare att låna pengar? Min tanke är det motsatta, hade det inte varit så lätt att låna pengar hade priserna varit betydligt lägre än de är idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej K och tack för kommentar!

      Det skulle vara rätt trist om vi alltid var överens :-)

      Att det finns gott om ekonomiska idioter i det här landet är vi i alla fall överens om.
      Men vi lånar ju inte pengar av staten utan från kreditinstitut. Om jag kommer på obestånd så är det banken som kommer att jaga mig och inte staten.

      Visst kommer en liten del aldrig komma till rätta med sina skulder och kommer då att ligga oss skattebetalare till last men det är sannolikt en väldigt liten del. Majoriteten kommer att återbetala sina skulder till kreditgivaren.

      När det gäller vår bostad så har vi en hög bostadsrättsavgift vilket resulterar i att själva bostäderna är förhållandevis billiga att förvärva. När det blir svårare att låna pengar så kommer den typen av bostäder att öka i värde.

      Mvh//Cm

      Radera
  10. På samma sätt som man aktiesparar för en bra pension bör man amortera i tid inför pensionen. Det är dock bra att inte amortera till noll eftersom man som pensionär inte får lån i bank lika lätt. Har man då en mindre lånesumma kvar i banken är det - har jag sett bevis på - lättare att utöka det lånet man har på huset eller bostadsrätten. Man har sas redan visat sin goda vilja för banken.
    Sedan tycker jag att det hade varit hundra gånger bättre att successivt börja fasa ut avdragsrätten för räntor nu när räntan har varit så pass låg så pass länge! Nu har ju snart tåget gått och politikerna står kvar på perrongen - som vanligt! Det är väldigt få som förstår dessa enkla sammanhang i väljarkåren och 'reformen' kan kosta en valförlust! /Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Gunilla,

      Precis som med allt så ska det göras med måtta.
      Jag har själv insett att som pensionär kommer det bli riktigt tufft att få några förmånliga bolån i Frankrike så det gäller att fixa med det innan man slutar yrkesarbeta.

      Naturligtvis så ska man amortera "lagom" men jag har heller inget intresse att vara skuldfri när jag dör - speciellt inte då vi inte har några barn som kan få glädje av pengarna.

      Yes - instämmer med dig att det enda sunda skulle vara att successivt montera ned ränteavdraget och jag anser att det är tjänstefel att politikerna inte agerar nu när räntorna är så låga. Förmodligen är de rädda för att diskussionen om kapitalbeskattningen ska blossa upp men uppdenbarligen så fungerar det i Danmark och i Nederländerna.

      Mvh//Cm

      Radera
  11. Klockrent inlägg! Mycket har redan sagts av ovanstående men ville ändå göra min röst hörd ;)

    /Sofokles

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sofokles!
      Ha en fortsatt trevlig helg!
      //Cm

      Radera
  12. Väldigt intressant inlägg och det känns verkligen som att du har haft mig(kanske?) i tankarna vad vet jag ;)
    Om vi har lärt oss något av lyxfällan så är det att människor är riktigt dumma, staten vet det här och jag tror att dom måste gå in som storebrorsa och reda upp saker och ting ibland för att många korkade inte förstår bättre.

    Hur resonerar jag angående min egen försiktiga belåning samt ganska högt amorterande.
    Likt börsen vet ingen hur räntebanan kommer se ut framöver, kanske den stiger utav bara sjutton eller så kanske den kommer ligga runt 1-3% i flera år till jag har faktiskt ingen aning.

    Men med tanke på mitt höga kassaflöde så passar jag på att amortera bra och investerar mycket på börsen, alltid bra att sprida sina risker.

    Mvh FAM

    SvaraRadera