SCA

I onsdags kom beskedet som många väntat på i flera år och det var att SCA äntligen ska delas upp i två separata bolag, ett verksamt inom skogsindustri och ett inom hygien.

SCA, eller det rätt trista namnet Svenska Cellulosa AB, började med tillverkning av hygienprodukter redan 1975 efter att Mölnlycke AB förvärvades. Av det bolag Ivar Kreuger bildade 1929 som fokuserade på pappersmassa, papper, sågade trävaror och pellets finns det inte mycket kvar.

Hygienverksamheten stod för 10 år sedan för 50 procent av verksamheten och idag uppgår den till ca 85 procent och trots det så har SCA dragits med en värdering som motsvarar ett skogsbolag. Många har under flera år förespråkat en delning men tidigare ordföranden Sverker Martin-Löf hade motsatt sig detta.

Nu så fick Sverker Martin-Löf under förra året respass från sina uppdrag efter att SVD avslöjat dirrarnas lyxliv där familjerna åker privatjet, åker på svindyra jaktresor och inte nog med det så så anlitade Sverker Martin-Löf sin son som rådgivare i miljardaffärer och fick rätt bra betalt för det.

Med Sverker ur bilden så var det väl bara en tidsfråga innan det skulle fattas beslut om en delning.

Förslaget att dela upp bolaget i två separata bolag, en verksam inom skogsindustri och en inom hygien kommer att presenteras under stämman 2017 och planen väntas kunna genomföras samma år.
Hygienbolaget, som står för omkring 85 procent av omsättningen, delas ut till aktieägarna och noteras på Stockholmsbörsen.

Beslutet var "rätt" välkommet och SCA var som mest upp 11-12 procent under onsdagen.

Men det kvarvarande skogsbolaget då? Trots att det endast utgör 15 procent av omsättningen så är det inget skitbolag som kommer att skvalpa kvar på börsen. SCA är Europas största privata ägare av skogsmark och förvaltar totalt omkring 2,6 miljoner hektar (inräknat impediment), vilket motsvarar drygt halva Nederländernas yta.

Extra spännande är att det spekuleras i en strukturaffär med skogsbolaget Holmen viket Fredrik Lundberg ivrigt förnekar.
Men inte fan skulle han kunna säga annat i nuläget?

Jag ligger kvar och är rätt nöjd över att ha en skvätt SCA i portföljen.

Systembolaget

Jag kan konstatera att ungefär 50 procent av den svenska befolkningen är idioter och har uppenbarligen otur när de tänker. Det är faktiskt så illa att nästan häften av befolkningen tycker att det är bra med systembolagets detaljhandelsmonopol och då är det inte många politiker som bryr sig nämnvärt.

Att vi som EU-land 2016 fortfarande tillåts ha ett monopol som uppenbart innebär en diskriminering enligt EU-rätten övergår mitt förstånd men tydligen har det godkänts av "folkhälsoskäl".

Jag kan då konstatera att vi svenskar, tillsammans med norrmän och finnar, är mer svagbegåvade än våra Europeiska vänner då detaljhandelsmonopolet endast finns i 15 länder enligt World Health Organization och i vårt sällskap har vi länder som Malawi, Mongoliet och Franska Polynesien.

Det främsta argumentet för att idiotförklara den svenska befolkningen är för att minska alkoholskadorna och informera om alkoholens risker - något som vi medborgare, till skillnad mot resten av världen, inte klarar av att hantera själv.

Systembolagsvurma brukar framhäva att tack vare Systembolaget så erbjuds vi en fantastisk kvalité och ett brett utbud - ni är så ohyggligt lurade!

Kvalitet
Systembolaget borgar för en hög kvalitet och man kan minsann lita på att man får det man betalar för! Har du hört det där argumentet förut?

En stor del av Systembolagets viner är designade av systembolaget för svenska lågpriskunder och existerar inte utanför landets gränser. Ett exempel är leverantören Oenoforosgruppen som har marknadsandel på 10 procent av den svenska vinförsäljningen. Oenoforos importerar råvin som sedan blandas och smaksätts och sedan förpackas på bag-in-box eller flaska.

Ett exempel på Oenoforosgruppen "fantastiska" viner är det omåttligt populära Mauro.
En korrekt beskrivning av ursprungsland torde vara "Unilevers gamla fabriksområde i Simrishamn, ungefär mellan återvinningscentralen och bensinmackarna".

På Systembolagets hemsida kan vi läsa följande:

Om man köper ett vin för 69 spänn så får man förvisso skylla sig själv men Systembolagets information ovan är rätt felaktig. Det här vinet har skånska Takis Soldatos själv vevat ihop.

Utbud och tillgänglighet

Ett annat förvirrat argument som systembolasvurmarna brukar köra med är att Systembolaget har ett så fantastiskt utbud!

Jo vars, om man gillar Norrandsguld och Mauro så kanske man inte bryr sig så mycket.

Utbudet på Systembolaget är urkasst. För någon vecka diskuterade jag roséviner med en kollega och jag kom med massor av tips på anständiga roséviner. När vi sedan besökte systembolagets hemsida så kunde vi konstatera att de minsann hade hela fem viner från Bandol i sitt utbud - rätt uselt.

Återkommande läsare vet att vi är rätt frekvent nere i Nice och där dricker jag gärna Château Rasque oavsett kulört. Ett fantastisk vin som jag gärna skulle köpa några kartonger av men det är rätt körigt att få med sig det på flyget då det är vårt primära transportsätt när vi åker till Nice.

Åker vi med bil är det inget problem men om jag från Stockholm vill beställa hem några kartonger så kan jag konstatera att Systembolaget tar rätt bra betalt för sina fantastiska tjänster så det alternativet går fetbort...

De senaste veckorna har jag konstaterat att jag som boende i Stockholm ändå är rätt bortskämd med utbudet om man jämför med övriga landet. Det finns rätt många mat- och vinnördar i bloggkollektivet och det blir rätt mycket tips om matrecept och tillhörande viner. För någon dag sedan så tipsade jag om en fantastisk Gigondas till en av mina bloggvänner som bor ute i landet men när jag loggade in på det lokala Systembolaget så kunde jag konstatera att de hade noll Gigondas i butiken och Systembolaget marknadsför ändå 28 Gigondas.

Likadant var det för något år sedan då vi firade Nyår i Åhus. Jag vill absolut dricka "ludde" vid 12-slaget men naturligtvis så fanns det ingen Louis Roederer och jag argumenterade med Fru Cm om att åka in till Kristianstad. Jag slutade först när hon började blänga på mig och då insåg jag att andra kunder glatt flinade över den där förbannat dryga noll-åttan och jag tystnade rätt snabbt och gick med böjt huvud till kassan med min tilltryckta Pol Roger i näven..

Utbudet är urkasst men ute i landet är det rent horribelt...

Tillgänglighet då?
Vi bor i en förort till Stockholm och vi har rätt många Systembolag i vår närhet. Problemet är att på vardagar så har de öppet när vi är på våra arbeten och vill vi köpa någon form av alkohol så får vi snällt göra det på lördagar mellan 10.00 - 15.00.

Vi har förstört alldeles för många viner som vi lagrat hemmavid och numer så lagrar vi våra viner i en vinkällare inne i stan. Naturligtvis så har vi alltid ett "nödlager" hemma men om jag får för mig att klockan 15.01 en lördagseftermiddag att spontanbjuda mina vänner på en trevlig middag så är jag förpassad till att åka in till Grevgatan - en resa som ToR tar en timme med bil vilket känns rätt trist med tanke på att vi bor 5 minuters promenad från landets näst största Ica-Maxi-butik...

Men allvarligt nu mina vänner - hur är det ens möjligt att detaljhandelsmonopolet har fortsatt stöd bland medborgarna?

Rätt ambivalent

Det har snart gått två år sedan jag skrev mitt första blogginlägg. Innan bloggandet så dokumenterade jag aldrig några transaktioner och jag orkar inte med att privat underhålla några fräsiga Excel-ark och när det var dags för K4 så var det bara att scrolla igenom transaktionsloggarna.

Men bloggandet är inte bara för att dokumentera transaktioner, tankar och idéer utan även för att dokumentera vår resa mot att sluta yrkesarbeta.

Och det är inte en slump att bloggandet startade i augusti för två år sedan. Då som nu var man tillbaka i arbetet och det är något som med åren blivit jobbigare att gå tillbaka till.

Egentligen är vi några riktiga gnällspikar då vi båda har arbeten där vi till stor del kan anpassa våra arbetstider och vi har rätt ok betalt för vad vi gör men trots det så lockar friheten mer.

Vi har som bekant planerat att permanent flytta till Frankrike så snart vi har ekonomi till att göra det. Frankrike är knappast det mest begåvade valet då skatterna är relativt höga och det är ett rätt dyrt land att leva i. Det där med "dyrt" är naturligtvis relativt och förutom att klimatet lockar så kommer det att vara billigare för oss att leva i Frankrike än i Sverige.

Att vi kommer flytta söderut är för oss en självklarhet så snart vi får möjlighet. Vi vill inte leva resten av vårt liv med att hata bort 5 månader om året för att det är kallt, mörkt, regnigt och jävligt i största allmänhet.

Problemet är att det krävs ett rejält kapital för att köpa det boende vi önskar och dessutom ha pengar över till det vardagliga. Vårt hus behöver inte vara speciellt stort men en öppen spis och pool är absolut ett måste nere i södra Europa där somrarna är varma och vintrarna kan vara lite råa. Sedan så vill vi gärna ha en trädgård att sysselsätta oss med och dessutom måste huset vara beläget så att det är gångavstånd till en by med lite restauranger, caféer och affärer.

Typ, ett objekt som alla andra vill ha och då drar priserna iväg rätt rejält...

I Portugal är det betydligt billigare att leva än i Frankrike. Vi har gjort 4-5 rekognoseringsresor till Portugal de senaste åren och betat av hela landet från norr till söder. Vi gillar Portugal - portugiserna är fantastiskt välkomnande och trevliga, det är billigt och inte en käft förutsätter att du pratar portugisiska. Det enda problemet är att vi inte tycker att Portugal har varit speciellt spännande.

Förra söndagen hatades bort på grund av måndagens jobbångest och jag frågade fru Cm om Portugal trots allt inte var ett alternativ - vi skulle säkert kunna kapa ett par år av knegande om vi valde Portugal framför Frankrike. När jag kom hem i måndagskväll så hade naturligtvis fru Cm nappat på mitt yrande och presenterade några alternativa boenden längs Algarvekusten.

Av upphovsrättsskäl klistrar jag inte in några bilder men klicka på den här länken - för €375 000 får man rätt mycket för stålarna.

Nu har vi ingen möjlighet att i närtid åka ned till Algarve men det blir garanterat en ny rekresa till Portugal i vinter.

Ekonomi då?
För tillfället ägnar jag börsen rätt lite tid men jag noterade i alla fall att innehaven:

Ica levererade är bra rapport och vd Per Strömberg skriver i rapporten "I Sverige var tillväxten i vår butiksförsäljning fortsatt bra och vi växte enligt preliminära marknadsdata dubbelt så mycket som marknaden i kvartalet"

Även Wal-Mart levererade en rapport som översteg förväntningarna och höjer prognosen för vinsten per aktie räkenskapsåret 2016/2017 till 4,15-4,35 dollar per aktie.

Utdelningsmässigt är det rätt trista tider för familjen Chansar mests aktieportfölj men Procter & Gambles kvartalsutdelning letade sig in i portföljen och för året har vi nu fått in 290 322 kronor i bruttoutdelningar.

ATH

Som helgrutin så brukar jag ta en ny skärmdump över aktiedepån och lägga upp den under fliken "Aktiedepå" här ovan. Jag har noterat att många bloggares portföljer ligger på ATH och så även vår.

Skärmdumparna jag publicerar visar marknadsvärdet över portföljen men drar jag bort belåningen på ca 228 000 kronor så landar depåvärdet 7 906 621 kronor och det skulle vara rätt kul att få en stängning över åtta miljoner innan det vänder nedåt igen.

Den där gränsen på åtta miljoner har irriterat mig rätt länge och redan i april 2015 var vi nära då det toppade ut runt 7,8 miljoner. Trots att vi tillfört en hel del kapital och återinvesterat alla utdelningar så är det först nu, 15 månader senare, vi är på motsvarande nivåer.

Orsaken till det förklaras med att vi har haft en rätt kass depåutveckling 2015-2016.

En av de främsta orsakerna till den trista utvecklingen är att våra tre största innehav H&M, SHB och Swedbank som tillsammans utgör dryga 35 procent av portföljen, inte haft någon fantastisk utveckling de senaste två åren och då blir det ju så här.

Handelsbanken A

H&M B

Swedbank A

Någon vidare mjukstart efter semestern blev det inte och det är full fart på jobbet vilket innebär att jag knappt hunnit med börsen eller läsa mina bloggkollegors begåvade inlägg. Några inlägg har jag dock hunnit med att läsa.

Bloggen Grazing Lady är en av mina favoritbloggar och jag har följt honom från start och han är nog en av orsakerna till att jag kastade mig in i bloggträsket för snart två år sedan. Förutom att har skriver bra så är det alltid full action och han shoppar vältajmat aktier i mängder.

Häromdagen så postade han inlägget Slutar vid årsskiftet och då avser han inte att sluta blogga utan att sluta med dumsnålandet som härskar lite överallt bland ekonomibloggarna.

Jag hade först tänkt att hälsa honom välkommen till "The Dark Side" men efter att ha läst inlägget så planerar han att efter årsskiftet endast spara 30 000 kronor i månaden och då blev det inte så mycket "Dark Side" över det hela - möjligtvis ljusgrått. Har ni bommat bloggen så ägna någon timme med att läsa igenom alla inlägg - mycket underhållande.

Information overload
Jag lider normalt sett av information overload i min vardag. Under arbetsveckorna sitter jag i princip i möten åtta timmar per dag och utöver det så får jag drygt 100 mail per dag och telefonen ringer rätt frekvent.

Av den orsaken har jag haft en rätt fientlig inställning till Facebook och framförallt Twitter - jag pallar inte med att ta åt mig mer information om dagarna.

Förra helgen bröt jag mitt löfte om att aldrig skaffa mig ett Twitterkonto. Återkommande läsare vet att jag är duktigt engagerad i bloggkollegan Sofokles kamp med att få sin bok Marius publicerad och då Sofokles löpande twittrar ut progressen så kände jag mig tvungen till att skaffa mig ett konto.

Jag har ingen aning om hur det fungerar men på något sätt lyckades jag till och med skriva ett tweet:

"Chansar Mest ‏@Chansarmest1
Och hur funkar det här då?
Vänligen ha överseende, jag är fortfarande böjbarn här på Twitter."

Böjbarn? Jag lyckades inte ens stava rätt i mitt första tweet...
Fru Cm har dock lovat att hjälpa mig att stänga av den där stavningskontrollen i telefonen om jag nu kommer att skriva något framöver.

Risk/Reward

Jag firade svärfars födelsedag häromdagen vilket var riktigt trevligt. Vi firar sällan födelsedagar men fyller man jämt så är det bara att gilla läget även om jag blir gråtfärdig över hur dyrt det är med anständiga hotell i Sverige. Närmare tvåtusen spänn och ett par drinkar på det så är det 2 500 på nolltid.

Mot förmodan så har fru Cm stått ut med mig i snart 25 år så jag känner mina svärföräldrar rätt bra vid det här laget. Det är rätt avslappnade tillställningar och när alla andra gäster åkt hem så kommer den där whiskyflaskan fram och under tidiga morgnar blir det ännu mer alkohol som man definitivt inte behöver just då. Det där med "varannan vatten" är vi rörande överens om att det bara är trams.

Även om vi aldrig pratar pengar i direkta termer så har vi ändå en rätt bra uppfattning om varandras ekonomi. Svärföräldrarna är medvetna om att vi knappast svälter men svärfar var länge orolig över att vi shoppat ett boende i Frankrike - "ojojoj, vad vet ni om den franska bostadsmarknaden?". Av någon anledning så är det inte lika illa med alla sportbilar vi ägt genom åren men och andra sidan brukar han ju låna dem...

Svärföräldrarna är snart båda pensionärer och de kommer att få en fantastisk pension. Båda har varit framstående personer inom sitt yrke och de kommer under de närmaste 10 åren få en pension som motsvarar vad vi tjänar som yrkesarbetande och vi är inte direkt underbetalda enligt mitt tycke.

Tidigt i fredags morse, efter ett betydande intag av alkohol, så gled diskussionen in på aktier och investeringar i allmänhet. Svärfar nämnde att de hade en dryg miljon över på ett räntekonto efter en lägenhetsförsäljning och frågade mig om råd hur han skulle placera pengarna. För 20 år sedan hade jag glatt tipsat om enskilda aktier men med tiden så har jag lärt mig att det är bäst att hålla käften - jag vill inte vara orsaken till taskiga investeringar.

Jag har tidigare varit rätt skeptiskt till min svärfars aktieinvesteringar. Det är definitivt högrisk då han i allmänhet går in i råvaror eller i små förhoppningsbolag. Nu har det i allmänhet gått riktigt bra med hans placeringar men jag skulle aldrig våga göra något liknande.

Det blev en jäkligt lång ingress men det var för att påvisa att vi ur ett investeringsperspektiv skiljer oss rätt rejält. Svärföräldrarna har sitt på det torra med ohyggligt väl tilltagna pensioner och de sitter tryggt med obelånade fastigheter. Att spekulera i råvaror och volatila småbolagsaktier är helt ok för dem - går det åt helvete så är det naturligtvis surt men det påverkar inte deras vardagsekonomi i någon större utsträckning.

För egen del är vi till viss del i samma läge. Om vi skärper till oss en smula så skulle vi ha ett rätt imponerande överskott så länge vi yrkesarbetar men vi prioriterar det "goda livet" framför investeringar bara för att vi kan...

Och det är väl den tryggheten som ligger till grund för vår egen investeringsfilosofi.

En av mina absoluta favoritbloggare Gottodix bemötte för en tid sedan ett läsarinlägg som avsåg risk och pengamaskiner. Rätt många placerare och rådgivare utgår från Benjamin Grahams strategi att ha 50 procent aktiefonder, 30 procent hedgefonder och 20 procent räntefonder. Det är helt säkert en sund strategi för dem som vill förvalta sitt kapital men för oss övriga som vill kunna lämna arbetsmarknaden långt innan pensionsåldern så behöver man nog exponera sig för en större risk om man inte har en fantastisk månadsinkomst från sitt yrkesarbetande.

De där få procenten som en ren aktieportfölj i genomsnitt överavkastar blir rätt viktig över tid. Självklart så är jag medveten om att historisk avkastning inte är någon garanti över hur framtiden kommer att utveckla sig över tid men tittar vi på utvecklingen under de senaste 50 åren så känns det som om historiska rörelser tenderar till att upprepa sig.

Jag är väl medveten om att det kommer att komma börskorrigeringar som på kort tid kommer att kunna halvera vårt portföljvärde. Likväl är jag medveten om att det kommer att korrigeras inom 1-2 år och att tiden för korrigeringarna kortas med tiden. Jag får ibland kommentarer om "hur vi vågar" att alltid ligga fullt exponerad mot aktiemarknaden med tanke på vad som händer i världen. Visst, naturligtvis så finns risken att allt går åt helvete men jag är inte speciellt orolig.

För att minimera risk så investerar vi i allmänhet i stora och trötta bolag, en strategi som inte har varit helt fantastisk de senaste två åren men likväl så har vi fått en positiv avkastning. Nu för tiden så har vi har sällan några börsraketer i portföljen men och andra siden så slipper vi generellt sätt riktiga bojsänken.

En renodlad aktieportfölj kan vara ordentligt defensiv och förhållandevis vara lågrisk. Ska ni vill bygga kapital, och inte bara förvalta kapitalet, så är aktier det enda vettiga alternativet om placeringshorisonten överstiger fem år...

Månadsrapport Juli

Månadsrapport Juli
Depåvärde 7 709 587 kr (3,3 %)
Bruttoutdelning 10 920 kr

Nu under semestern så har jag inte ägnat börsen många minuter och jag kan konstatera att portföljen har rört sig mest sidledes efter uppåtrekylen efter Brexit. Plus 3,3 procent motsvarar nästan 250 000 kronor men det kan som bekant gå lika fort åt andra hållet. Jag är rätt nöjd med att depåvärdet är högre nu än innan Brexit och vi kan äntligen redovisa lite blå siffror - 1,8 procent upp i år vilket är marginellt bättre än SIXRX.

Portföljförändringar
Det har blivit några transaktioner under juli månad men det har bara blivit ett nettoköp och det var i Handelsbanken där vi köpte 1 000 aktier för 91,05 kronor per aktie. Utöver det så realiserade jag en mindre förlust i Yara och passade samtidigt på att "växla ut" 250 H&M från VP-konto till ISK för att kvitta bort lite vinster. Även Yara återköptes i ISK och jag kan konstatera att det handlas högre idag och den där förlusten jag gjorde är korrigerad dubbelt upp - skönt när det går rätt...

Återkommande läsare vet att vi i princip alltid ligger fullinvesterade oavsett börsklimat, och så även nu. Då vi för tillfället är panka så handlar vi helt enkelt på krita. Belåningen uppgår just nu till ca 230 000 kronor och det är därför månadsrapporterna skiljer sig från de dumpar jag publicerar under fliken aktiedepå. I månadsrapporterna så presenterar jag depåvärde efter belåning men skärmdumparna under fliken aktiedepå visar marknadsvärde med belåning.

Utdelningar
Det är ju inte som i april eller maj men ändå trillade det in 10 920 kronor under månaden. Orange delade ut 7 680 kronor och ABB bidrog med 3 240 kronor. Totalt för året så har vi fått 288 644 kronor i bruttoutdelningar.

Sparande
Efter att fru Chansar mest betalt månadens räkningar så kan vi snabbt konstatera att det inte blev något sparande den här månaden - det är dyrt att semestra...

Övrigt
Mest spännande under juli månad var att Sofokles- lämnade den anonyma tillvaron i samband med lanseringen av sitt bokprojekt Marius. Cristofer Andersson som han egentligen heter var innan lanseringen av sitt Kickstarter-projekt lite orolig över att han inte skulle komma upp i de 45 000 kronor han behövde för att publicera boken. Själv var jag övertygad om att det skulle gå helt smärtfritt då vi i den samlade ekonomibloggsfären sannolikt når hundratusentals läsare. Sofokles- kommer sannolikt att nå sitt ursprungsmål men jag är rätt förvånad att endast 72 personer i nuläget har varit villiga att backa upp projektet. 45 000 kronor behövs för att få boken på pränt men insamlingen behöver överstiga det så att boken för en större spridning så att ett förlag nappar och trycker upp en större upplaga.

Själv har jag inte läst en inbunden bok på flera år då jag älskar min läsplatta, men vad gör det - det är Sofokles- livsprojekt och den typen av initiativ är värt att sponsra. För en dryg H&M-aktie så får man boken hemskickad efter tryckning.

Sofokles- publicerade tidigare idag bokens prolog och visst kan man snabbt konstatera att han kan det här... 

McDonald´s

Bojsänket på Dow Jones igår var McDonald´s som presenterade sin rapport för andra kvartalet.

Det var inte någon kanonrapport direkt och omsättningen minskade med 3,5 procent under andra kvartalet vilket motsvarar hiskeliga 54,5 miljarder kronor. Försäljningsökningen för befintliga restauranger ökade med 1,8 procent mot förväntade 3,2 procent.

McDonalds straffades rätt rejält och handlades under gårdagen ned med 4 procent och fallet fortsätter idag och aktien är ned med ytterligare 1,5 procent.

Men jag misströstar faktiskt inte - första kvartalet var fantastiskt och McDonald´s har varit en riktigt bra investering det senaste året. Orsaken till det anses vara CEO Steve Easterbrook som nästan har rockstjärnestatus. I oktober förra året började McDonald´s i USA servera frukost under hela dagen och det blev en dundersuccé - själv provade jag för första gången deras frukost under min sommarsemester och jag kan väl inte säga att jag var direkt imponerad.

Det andra den fantastiska förändringen Easterbrook har gjort är att fasa ur den i USA berömda dollarmenyn och ersätta den med McPick 2 där kunderna får köpa två produkter för två dollar mot tidigare en produkt för en dollar - helt fantastiskt!      

Men jag ska inte gnälla över korkade amerikaner utan är mest nöjd över den utveckling vi haft som aktieägare i McDonald´s.

Är det dags att ta hem vinsten? Nej, inte för vår del i alla fall.

McDonald´s har en rätt trevlig kvartalsutdelning på €0,89 per aktie och proffstyckarna gillar aktien och har en samlad riktkurs på $130,8. Enligt en undersökning som Bloomberg har genomfört så har 42.4% av analytikerna "köp", 51.5% har "behåll" och endast 6.1% har "sälj" på aktien.

I allmänhet så ger jag inte mycket för överbetalda aktieanalytiker men jag uppfattar att amerikanska analytiker i allmänhet är lite mer långsiktiga och det gillar jag...

Under hösten kommer även McDonald´s att öka frukostutbudet och det är något som bekant fungerar i USA. Det får nog bli en Big Mac i veckan...

Skrivkramp

Ibland så får jag en släng av skrivkramp och det är inte så att den uppkommer av att jag inte har något att skriva. Tycker jag inget och inte har några idéer så ger jag helt enkelt fan i att posta något inlägg..

Nä, problemet är snarare att jag gärna bloggar under sena kvällar och då ibland efter ett visst intag av alkohol. Normalt sett så bryr jag mig rätt lite om språkbruk och meningsuppbyggnader men jag inser att jag kanske borde göra det. I bloggsfären har vi ett par författare som sannolikt svär över hur jag misshandlar det svenska språket.

Författaren Lars Wilderäng med sin blogg Cornucopia? läser knappast min blogg men författaren Sofolkes- med bloggen Fermentum Vitae gör det och figurerar rätt ofta i kommentarsfältet.

Och det är faktiskt Sofokles-, eller Cristofer Andersson som han egentligen heter, som det här inlägget kommer att handla om.

Förutom att han har en välskriven och intressant blogg så har jag alltid tyckt att den där Sofokles- är en trevlig, kul och begåvad herre. Det där med begåvad har jag fått revidera den senaste tiden då han har gjort det många av oss drömmer om men som för normalt funtade personer stannar vid en dröm och det är att skriva en bok.

Man kan inte vara vid sina sunda vätskor om man ger sig på ett sådant gigantiskt projekt som det är att skriva en bok och Sofokles- har inte författat någon liten sketen pocketbok utan nu snackar vi om ett fullödigt verk på sisådär en 400 sidor. Efter dialog med Sofokles- så vet jag att han lagt ned 6 år med research och skrivande så man kan lugnt säga att det är hans livsverk som vi snart kommer att få möjlighet att få läsa.

Jag och några till har fått möjlighet att läsa prologen till boken om Gaius Marius, ni vet han som var gift med Caesars faster Julia, och jag måste säga att jag är mycket imponerad - det är som att läsa en bok av Conn Iggulden, en författare Sofokles- för övrigt har haft kontakt med under författandet av boken.

Som ny författare så är det i princip hopplöst att hitta ett förlag som finansierar kostnaderna för att få boken på pränt utan den kostnaden får man snällt själv stå för.

För att lösa finansieringen så har Sofokles- lagt upp ett projekt på crowdfunding-siten Kickstarter där han behöver samla sisådär en 45 000 kronor för att kunna publicera den första upplagan. Efter samtal med Sofokles- så vet jag att det är ett nollsummespel för hans del och han kommer inte tjäna en spänn på det här. De sex åren han investerat för att skriva boken går på blåskontot...

Jag har ingen reklam på bloggen, jag skriver inte några sponsrade inlägg och jag själv kommer inte att tjäna några pengar på det här inlägget - tvärt om så har det kostat mig 500 kronor då jag vill ha ett signerat exemplar av boken. Kom igen nu - det är inte bara en bok för Sofokles- utan hans livs projekt och kanske en början till en ny karriär.

Mer information finner ni på hans hemsida eller på Kickstarter

Rapportskörden

Vi är mitt uppe i rapportsäsongen och på det stora hela så har det varit rätt ok för familjen Chansar mest. Våra tre största innehav Swedbank, H&M och Handelsbanken har alla rapporterat helt ok och bolag som Intrum Justitia rapporterade ett fantastiskt bra resultat. Men sedan så har vi bolag som rapporterar "mindre bra" resultat och ett av dem är SKF...

När jag skriver det här inlägget så känns det nästan som en repris av det inlägg jag skrev efter SKF rapporterat i oktober förra året - då som nu så handlades bolaget ned 6-7 procent efter rapporten.

Det redovisade resultatet före skatt var på 1 656 miljoner kronor för det andra kvartalet och väntat var 1 781 miljoner kronor.

Försäljningen landade på 18 370 miljoner kronor och de välbetalda proffstyckarna hade räknat med en försäljning på 18 591 miljoner kronor.

Sedan så spår SKF att efterfrågan under det tredje kvartalet 2016 kommer att vara lägre för koncernen jämfört med föregående kvartal.

Inte helt uppmuntrande med andra ord...

Den enda trösten är att portföljen är väldiversifierad och totalt för året så ligger vi faktiskt på årshögsta...

Svensk Polis

Nu är det här inlägget kanske inte helt neutralt då jag i praktiken är uppväxt på ett polishus - inte som intagen men med två föräldrar som poliser.

Bloggens primära fokus är ekonomirelaterade ting men ibland flyter jag ut i andra ämnen när jag är irriterad och irriterad är jag då polisens nuvarande omorganisation är ett skämt.

Även om det är massor med år sedan så glömmer jag inte bort det tillfälle när min mor skulle övertyga mig om att söka till polishögskolan. Aldrig i livet tänkte jag och mindes alla de tillfällen där jag som fem till sjuåring påträffat min mor en tidig morgon sovandes på badrumsmattan nära toalettstolen efter ett nattpass. Även om jag var väldigt ung så insåg jag att det där kanske inte alltid var den mest bekväma sovplatsen och när jag frågade henne varför hon sov på badrumsgolvet så fick jag alltid till svar att något "hemskt" hade hänt med ett barn.

När jag kom upp i de äldre tonåren så kunde jag konstatera att sova på badrumsgolvet kanske inte var helt bekvämt men trots det inträffade det rätt frekvent...

På den tiden, för massor av år sedan, var polisyrket ett kall. Du hörde knappt talas om en före detta polis utan det var en livsstil och ett yrke man hade för livet. Trots att de jobbade långa dagar ihop så var det med just poliser man umgicks med på fritiden. Visst, det var jobbiga och kanske inte alltid så vettiga omorganisationer redan då men de var inte helt vansinniga och man accepterade det som en del av tillvaron.

Polisyrket har kanske inte varit det mest välbetalda men historiskt har det ändå varit "rätt ok" då man som polis kunnat inhämta en massa tillägg. Med "rätt ok" menar jag inte bra och jag hade som 30-åring en högre lön i IT-branschen än vad min mor som då var kommissarie och 35 år i yrket. När min mor väl gick i pension med en hel del guld på axlarna så kunde jag konstatera att jag uppnådde hennes slutlön vid 33 års ålder. Och det har inte blivit bättre med tiden - jag kan konstatera att om en polis väljer att sluta och ta anställning på migrationsverket så kan de sannolikt se fram emot en löneökning på minst 5 000 kronor.

Vi har en brist på poliser i Sverige och avhoppen från polisyrket är fler än någonsin tidigare. En orsak till avhoppen kan tillskrivas rikspolischefen Dan Eliasson, en politiskt färgad politiker och jurist som knappt någon i polisorganisationen har något som helst förtroende för. Förutom att försöka centralisera organisationen och slå sönder den framgångsrika närpolisen så tar han som rikspolischef en politisk ställning med sitt utspel att han avgår om Jimmie Åkesson blir statsminister. Att som rikspolischef göra ett sådant uttalande är inget annat än en katastrof då polisen ska vara opolitisk och han borde faktiskt inse det själv och börja packa ihop kontoret.

Med tiden så har jag börjat bli mer irriterad över stigmatiseringen av Sverigedemokraterna som är ett demokratiskt valt riksdagsparti. Att media, och nu även myndighetschefer, konsekvent kallar Sverigedemokraternas företrädare och anhängare för rasister gör mig bara förbannad. Jag har faktiskt tagit mig tid att läsa deras partiprogram och det finns inget rasistiskt i det och nu när nuvarande regering anammat deras flyktingpolitik så blir det rätt svårt att hävda att en önskan om en mer restriktiv invandring är jämställt med rasism.

Själv röstar jag inte på Sverigedemokraterna då de förutom att vara sossarna light även attraherar och engagerar en stor del idioter precis som med Miljöparitet och Vänstern - och dem överväger jag inte heller att rösta på. Men det är en åsikt som jag som anonym bloggare med få besökare kan yttra -knappast du som rikspolischef, Dan Eliasson.

Men tillbaka till polisen - hur ska återväxten säkras nu när så många poliser tröttnat och säger upp sig i protest? Jo, vi sänker helt enkelt kraven för att bli antagen...
Under de senaste åren så har antagningskraven sänkts avseende ålder, fysiska förutsättningar och språk. Men tydligen är inte det tillräckligt utan nu vill man även sänka begåvningskraven för att kunna bli antagen och det hela kommer att sluta med en kader av Kling och Klangpoliser.

När jag mönstrade för värnplikten för eoner av tid sedan så var man tvungen till att genomföra ett intelligenstest och enligt uppgift så fick alla som fick högre än 7 på Stanineskalan göra ett telegrafitest som för min del rätt snabbt gick åt helvete. Jag anser mig vara normalbegåvad men för att bli polis med de nya antagningsreglerna så är det tillräckligt att nå 3 på motsvarande skala.

Jag är ingen Twitterangängare men jag snubblade över den här från Pellepolis:
"Att ha en jurist som rikspolischef är som att ha en överbefälhavare i krig med optimistjollecertifikat. Kul att segla men kommer man fram?"