The bottom is nådd

Att botten är nådd tror i alla fall det internationella energirådet IEA som höjer sin prognos för den globala oljeefterfrågan till 95,8 miljoner fat per dag jämfört med prognosen på 95,6 miljoner fat per dag under föregående månad.

I sin månadsprognos uppger IEA att det finns tecken på att priserna har bottnat ut och det var något som jänkarna uppskattade och handlade upp S&P 500 med 1,7 procent vilket är årshögsta.

Även på hemmaplan knarkade det på rätt bra efter att Super Mario meddelade att ECB avser att öka stimulanserna men att räntan sannolikt nått botten. Swedbank handlades upp 4,36 procent och Handelsbanken med 3,35 procent men av portföljaktierna var det Boliden som var värst  upp 6,29 procent. Om jag inte hade varit en apkass trader så skulle jag börja daytrada i Boliden som för närvarande är sjukt volatil.

På tal om banker så har jag i veckan roat mig med nationalsporten och prutat på mitt bolån. Jag hade väl inga större förhoppningar då jag är en rätt usel bankkund och tycker att Amex Platinum är bättre en Handelsbankens dito och aktiedepån ligger som bekant hos Avanza för tillfället. Men jag fick i alla fall ned bolåneräntan från 1,46 procent till 1,29 procent - inte helt fantastiskt då min kollega fick 1,15 procent hos trötta Nordea men jag är rätt nöjd ändå..

En utdelning har trillat in i veckan - Johnson & Johnson betalade ut sin kvartalsutdelning och ytterligare 950 kronor adderades till utdelningskontot.

Det tar sig sa mordbrännaren..

Sålt Citigroup

Det är ytterst sällan jag avyttrar några aktier som tillhör vårt "kärninnehav".
Sedan 2008 när vi åter började investera på börsen så har det faktiskt bara hänt vid tre tillfällen.

Någon gång 2013 sålde vi vårt innehav i SSAB och CDON som knoppats av från MTG och nu så fick alltså Citigroup styka på foten.

När jag köpte Citigroup 2009 så hade jag en förhoppning att banken snabbt skulle repa sig som våra svenska banker gjorde. Att jag bara fick 1 cent per aktie i utdelning gjorde inte så mycket då jag var övertygad om att vi inom några år skulle få se utdelningar i storlek som innan finanskrisen.

Så sent som i juni 2014 så fördubblade jag innehavet i Citigroup och minsann - utdelningen höjdes med flera hundra procent till.... 5 cent!

Trots att banken mår bättre än på snart ett decennium och gjorde sitt bästa kvartalsresultat sedan 2006 så är Citigroup en hopplöst trist aktie och har i år handlats ned med ca 20 procent.

Nu när jag ligger belånad så är det inte längre motiverat att ha drygt 200 000 kronor bundna i ett innehav som avkastar ca 1000 kronor per år och innehavet får stryka på foten.

Trots att utvecklingen har varit kass så gör jag ändå 50 000 kronor i vinst men det beror i princip endast på dollarns förstärkning gentemot svenska kronan.

Naturligtvis så är det här en köpsignal av rang och jag skulle inte bli förvånad om aktien står i $60 innan sommaren - så är det alltid när jag säljer.

Sannolikheten för USA-recession är 100 procent

Den senaste veckan har jag semestrat och inte ägnat börsen eller ekonominyheterna något större intresse. Nu när jag är hemma igen så har jag ägnat dagen med att läsa i kapp alla begåvade inlägg på de bloggar jag följer och jag har även skummat igenom nyhetsflödet jag missat i veckan.

Förutom den extremt intressanta nyhetsrapporteringen om primärvalet i USA, Vickans barn och Nancy Reagans frånfälle så har jag hunnit med att läsa igenom ekonominyheterna och fastnade för en artikel på di.se. Jim Rogers, ekonomen som tidvis kamperat ihop med George Soros, hävdar med 100 procent sannolikhet att amerikanska ekonomin går in i en recession inom tolv månader enligt en intervju med Bloomberg TV.

Om man faktiskt tittar på intervjun så erkänner Rogers att han är en "usel trader" och oftast inte tajmar marknaden speciellt bra. Och man bör vara medveten om att Rogers har varit en björnkramare sedan 2009 och då vet vi alla hur framgångsrik han varit de senaste åren...

Rätt relevant tycker än annan och konstaterar att Dagens Industri än en gång är lika trovärdiga som kvällstidningsblaskorna..

Men nu är det inte bara en och en annan avdankad miljardär som med säkerhet anser sig kunna spå in i framtiden utan även storbanken HSBC hävdar att "Cash is king i en värld med skuldöverhäng".

Då jag själv inte sitter med en spåkula och med säkerhet vet hur framtiden kommer att utveckla sig så känns det lite ambivalent.

Vi har dysterkvistarna i ena ringhörnan med Rogers och HSBC som backas upp med oron kring Brexit, rådande oljepris, en okontrollerad flyktingström och sedan Grekland förstås som inte under några förutsättningar kommer att införa avtalade restriktioner med nuvarande regering.

I andra ringhörnan har vi rävarna Lundberg som storshoppar i SHB och Bennet som shoppar loss i tokblankade Sandvik. Och på tal om Sandvik - det gick inte mer än två veckor från att Goldman Sachs var positiv till aktien höjde riktkursen till att idag sänka den till sälj - det känns seriöst..

Hur ska en annan småsparare resonera med sina surt förvärvade småslantar? Till skillnad från Rogers så har jag inte en jäkla aning. Jag ligger kvar fullinvesterad tillsvidare, för närvarande med 105 procent, men är i fortsatt avvaktande till nyinvesteringar trots att jag för några månader sedan köpt till betydligt högre kurser.

Min egen tro är att det kan bli lite utförsåkning efter utdelningsfesten i april-maj och att det kan öppna upp för lite köplägen under tidig höst och fram tills dess så minskar jag på vår belåning.

Och andra sidan så har jag ett tålamod motsvarande en fyraåring så vi vår väl se hur det går med nyinvesteringarna framöver..

SAS

Familjen Chansar mest brukar vara rätt tjuriga när vi ska ut och resa.

Vi reser rätt frekvent och är det något vi försöker undvika i möjligaste mån så är det mellanlandningar och kreativa slutdestinationer. Vi vill komma fram till vårt resmål så billigt och snabbt som möjligt och vi bryr oss i allmänhet inte om åldern på flygbolagens aktuella flygplansflotta eller de anställdas anställningsförhållanden på respektive flygbolag.

Att vi ratar Ryan Air beror inte på att de har en galning till CEO och att de anställda har kassa anställningsvillkor utan att Ryan Air inte flyger på de destinationer som vi ska till. Ska vi till Paris så vill jag landa i Paris och inte i Beauvais, Ska jag till Cypern så vill jag till Larnaca och inte Paphos etc..

Gamla hederliga SAS då?
Skandinaviens stolthet suger tyvärr rätt hårt och vi undviker om möjligt att resa med SAS även om det i många fall är det billigare alternativet. Att flyga ut från Stockholm innebär allt som oftast att vi måste mellanlanda i Köpenhamn där SAS förlagt sin berömda hub. Att det saknas kundunderlag att från Stockholm direkt kunna flyga till sin slutdestination övergår mitt förstånd då upptagningsområdet kring Stockholm omfattar fler personer än vad det bor i Danmark - men det är väl bara till att gratulera danska politiker och svag SAS-ledning.

En annan sak som stör mig något oerhört med SAS är att det är fullkomligt vidrigt att flyga ut från Arlanda. Så länge man undviker SAS och Star Alliance så är incheckningen en fröjd. Du anländer kort innan avgång, checkar in via terminal och skriver ut din bagage-tag. När det väl är gjort du knallar du bort till luggage drop och scannar själv in ditt bagage och hela processen tar max 10 minuter.

Med SAS incheckning är det alltid annorlunda - trots att du checkat in via self-service terminalerna så åker du allt som oftast på att ställa dig i den där gigantiska kön för att lämna ditt incheckade bagage. Förfarandet är så otroligt ineffektivt att vi vid ett flertal tillfällen insett att vi skulle bomma vårt flyg och gjort oss av med delar av vårt bagage för att kunna hinna med vårt bokade flyg.

Vi skyr SAS som pesten men tyvärr så har vi inte alla gånger koll på vilka bolag som ingår i Star Alliance och är förpassade till samma incheckning som SAS.

Förra lördagen så flög vi till Cypern för att få lite värme och dagsljus.
Nu var kanske inte utresan helt optimal då det är sportlov i Stockholm och att Cypern inte är något större resmål under vinterhalvåret. Att få till något direktflyg var stört omöjligt och det var mellanlandning som gällde - ok fine, via Riga med Air Baltic var det två timmars väntetid och det var det minst dåliga alternativet vi kunde hitta.

Väl på Arlanda, klockan 07.00 på morgonen så insåg vi att Air Baltic ingår i Star Alliance och vi var förpassade till SAS incheckning. Och mycket riktigt - efter incheckning via self-service-terminalen så fick vi i vanlig ordning inte ut några bagagetaggar och blev tillsammans med vårt resesällskap (som bokat sina biljetter via ett annat förfarande) hänvisade till Star Alliance Luggage Drop.

Kön var gigantisk och det tog säkert en och en halv timme innan vi kunde lämna vårt bagage. Att vi alla i den redan gigantiska kön sedan tidigare var incheckade hjälpte föga och att Herr och Fru Chansar mest med resesällskap hann med planet beror på att det var fullt spjäll i säkerhetskontrollen och alla linor var öppna.

Tyvärr är börjar vi bli rätt vana vid det här och de två senaste (sista ?) gångerna vi flugit med SAS så har vi tvingats slita ut diverse packning och sedan ta vårt bagage som handbagage för att hinna med vårt flyg.

SAS har haft en helt ok utveckling i år men det måste vara fler än vi som ratar bolaget då det knappast är speciellt kundvänligt för oss som inte flyger ut via Kastrup och det låga oljepriset lär inte bestå i all evighet.

Månadsrapport februari

Månadsrapport februari
Depåvärde 7 184 668 kr (-1,6 %)
Bruttoutdelning 2 527 kr

Kräftgången för familjen Chansar mests aktieportfölj fortsätter rätt betänkligt.
Vi stänger februari med minus 1,6 procent och som mest har portföljen varit ned dryga 10 procent i mitten av februari. Som jag redan nämnt på bloggen så välkomnar jag ett riktigt nedställ på börsen och tycker duttandet med någon procent upp ena dagen och lika mycket ned dagen efter är rätt tröttsamt..

Även om jag knappast kommer att minnas innehållet i den här månadsrapporten speciellt länge så kommer jag nog att minnas när jag skrev den. Här i Paralimni, Cypern, är det just nu 24 grader och den lokala ölen KEO smakar rätt ok. Och utsikten kan jag inte heller klaga på så livet känns rätt ok trots att depåvärdet minskat med ca 140 000 kronor under den gångna månaden.

Portföljförändringar
Under månaden så har jag startat en ISK och ambitionen är att successivt flytta över innehavet till den. För att undvika skatt i möjligaste mån så kommer jag inte rakt av sälja av innehavet i min traditionella depå men ibland så åker en enskild aktie på en rejäl snyting och då passar jag på. Fortum såldes och återköptes i ISK och jag är väl medveten om skattereglerna för utländska innehav i ISK men vi har ett rejält kapitalöverskott så det är rätt sannolikt att jag får tillbaka skatten via deklarationen förutsatt att jag fortsätter att bygga upp ett skatteunderlag i ISK.

För att "jobba upp" ytterligare förluster så har jag sålt och återköpt Wal-Mart och tillsammans med Fortum har jag nu realiserat nästan 70 000 kronor som jag kommer att utnyttja under året. Det enda nettoköpet som gjorts under februari är 200 Swedbank till ISK för 161 kronor per aktie.

Utdelningar
Vi har under februari månad erhållit 2 527 kronor i utdelningar från Proctor & Gamble och Citigroup - kanske inte så imponerande men ändå 100 procent bättre än föregående år då den första utdelningen trillade in först i mars.

Sparande
Under månaden mäktade vi med att flytta över 20 000 kronor till aktiedepån. Kanske inte helt imponerande men och andra sidan så kostar det på att semestra och just nu känns det rätt trevligt...

Frankrike eller Portugal?

I dagarna fick jag höra att ytterligare en bekant är nere i Portugal för att köpa hus och det är en permanentflytt som är på tapeten.

Under de senaste åren har ca 50 000 svenskar årligen valt att flytta utomlands, många för nytt jobb eller studier men den största mängden är pensionärer som vill flytta till värmen och till ett behagligare skattetryck.

Länder som Portugal, Spanien, Frankrike, Italien, Malta och Cypern är populära val även om majoriteten av mina bekanta har valt att emigrera till Portugal.
Att Portugal är ett populärt val är knappast någon nyhet och jag har ibland tvivlat på om vårt val att emigrera till Frankrike så fort vi har möjlighet har varit helt slugt.

Under senaste år så har vi rest rätt intensivt i södra Europa för att underhålla vår rätt nördiga hobby att bocka av UNESCO:s världsarv men även för att skaffa oss en uppfattning vart vi vill flytta när vi slutar yrkesarbeta. Vi har noggrant dammat av samtliga länder i Sydeuropa och så även Portugal, från Faro i syd till småhålor norr om Braga.

Portugal är fantastiskt vackert med trevliga människor och dessutom är det ohyggligt billigt att leva och bo. Även i turistiga områden kring Algarve är det möjligt att köpa ett riktigt bra boende för €150 000-200 000 och lokala hak där man får sig en tapa och gett glas vin för €1 finns det gott om.

Portugal är sjukt billigt, skattemässigt förmånligt men.. fullkomligt aptrist. Visst, till skillnad mot snålbloggarna så anser jag att med lite kapital så kan man göra vardagen betydligt trevligare men det räcker nog inte - en weekendresa då och då till Portugal är fullt tillräckligt.

Men Frankrike då? Återkommande läsare vet att vi redan har ett boende i centrala Nice. Det är en liten lägenhet i det mest exklusiva området och dessutom med en fet uteplats. Det är knappast billigt och kvadratmeterpriserna motsvarar en lägenhet i centrala Stockholm. Nice och Rivieran, i varje fall längs kusten, är allt annat än billigt och summa summarum är det nog motsvarande levnadskostnader som i Sverige.

Att vi valt att bo som vi gör beror på nuvarande levnadssituation - trots att vi bor på fel sida om Stockholm för att komma ut till Arlanda så tar det oftast inte med än 6 timmar att ta oss från dörr till dörr vilket motsvarar tiden för en 08:a att ta sig till landstället på Österlen förutsatt att man inte har en väldigt tung högerfot.

Men det är knappast i Nice vi kommer att bosätta oss permanent när vi väljer att lämna Sverige. Drar man sig någon mil bort från kusten så sjunker priserna markant, både på bostäder och för levnadsomkostnader. Visst, det är inte i närheten som i Portugal men det är betydligt billigare än i Sverige.

Ok då - det ÄR dyrare i Frankrike än i Portugal och har man jobbat upp en fet tjänstepension så är Portugal oslagbart då svenska kapitalinkomster och svenska privata tjänstepensioner är helt skattefria under tio år.

Men för vår del som siktar på att tidigt lämna arbetslivet vilket kommer att resultera i en urkass pension och behöver förlita sig till kapitalinkomster - är då Frankrike ett dåligt val?

Nej, inte speciellt - det är naturligtvis inte i nivå med Portugal men ohyggligt mycket bättre än i Sverige. För att göra en direkt jämförelse mellan skattesystemen så behöver man vara en utbildad skattejurist men i stora drag:

Inkomstskatt

Siffrorna ovan ljuger än smula då det franska skattesystemet tillämpar sambeskattning vilket ofta resulterar i ett väsentligt lägre skatteuttag än ovan.

Reavinstbeskattning
Kupongskatten är 15 procent jämfört med 30 procent i Sverige.

Reavinstskatten på aktier beskattas enligt ovan tabell men med följande skattereduktion - 50 procents reduktion av reavinsten medges på aktier som ägts mellan 2 - 8 år och 65 procent på innehav över 8 år.

Naturligtvis så finns det en mängd andra regler att ta hänsyn till men man kan lätt konstatera att det är betydligt mer förmånligt att leva i Frankrike än i Sverige - speciellt för oss som kommer att få en låg pension då vi planerar att sluta yrkesarbeta långt innan 65 och primärt leva på direktavkastningen.

Visst, det är billigare i Portugal men Frankrike är fan så mycket roligare och dessutom så skulle jag i Portugal se rätt lustig ut i flanellskjorta, keps, ett pétanque-kolt i ena näven och en ricard i den andra..

Dansa med vargar

Turerna kring Swedbank som ledde till att tidigare vd och koncernchef Michael Wolf fick kicken har väl knappast undgått någon.

Vad som är den egentliga orsaken till att han under uppseendeväckande former tvingades lämna sitt arbete den 9 februari i år vet han inte ens själv och ordförande Sundström hänvisar till någon märklig sekretess.

Men nu verkar det vara klart att Michael Wolf ska kallas till polisförhör sedan kammaråklagare Olof Kronlund avslöjat misstankarna mot den tidigare bankchefen.

Enligt de uppgifter som läckt till media så misstänks Michael Wolf för insiderbrott då han under 2013 och 2014 köpt aktier för 300 000 kronor i Oniva Online Group. Oniva hade sina lån i Swedbank vilket resulterade att banken hade insyn i bolagets affärer.

Enligt uppgifter till Dagens Industri så ska Michael Wolf ha ringt till ett flertal anställda på Swedbank som haft tillgång till hemlig information om Oniva och uppgifterna ska ha kommit till ordförande Anders Sundströms kännedom i slutet av januari.

Att sedan innehavet avyttrats med förlust inom ramen för diskretionär förvaltning spelar tydligen ingen roll ur ett juridiskt perspektiv.

Det är främst två saker som gör mig lite konfunderad.

Under 2015 så hade Michael Wolf en fast lön på 13 miljoner kronor och utöver det så hade han pensionsavsättningar på 4,5 miljoner. Om vi bara fokuserar på den fasta lönen så uppgår inköpen till nästan 28 procent av en månadslön - om jag jämför med mig själv som är rätt välbetald så motsvarar det som om att jag hade köpt aktier för 16 600 kronor och det gör jag rätt ofta..

Skulle jag eller Michael Wolf, som är en betydligt mer slipad herre än jag själv, skita ut sig för de beloppen?
- Nej, jag skulle inte tro det.

Den andra uppgiften som stör mig är att Michael Wolfs avskedande är så fruktansvärt oskickligt hanterat styrelseordförande Anders Sundström.

Om nu en "visselblåsare" tipsar om eventuella tveksamheter så gör man rimligtvis en anmälan och om sedan Ekobrottsmyndigheten väljer att väcka åtal så agerar man.
Men icke - Anders Sundström sparkade sin vd utan att informera sin styrelse och till media så hävdar han något halvlamt om att kundnöjdheten är för låg - vad kan gå fel med det?

Något säger mig att det kommer mer i den här affären och förhoppningsvis så får jag tillfälle att skriva ett inlägg om varför Anders Sundström inte fick förnyat förtroende till ordförandeposten..

Guide Michelin

När man surfar runt bland ekonomibloggarna är det rätt sällan man blir speciellt upplyft om man är något av en foodie då fokus ligger ofta på att äta så billigt som möjligt.

Själv så undviker jag lågprisbutikerna Lidl, Netto och Willys då jag anser att både utbud och i vissa fall kvalitén inte uppnår den standard jag önskar. Att sedan många snålbloggare på fullt allvar anser att en matkostnad på 20 kronor per person och dag är rimligt kan ibland göra mig lite förvånad.

Men alla gör vi våra val i livet och jag resonerar lite annorlunda och tycker att det är rätt trevligt att ibland lägga ned lite pengar på att äta och dricka gott. Vad man anser vara prisvärt är som bekant en högst individuell bedömning och själv kan jag tycka att prisläget på de svenska finkrogarna ligger för högt om man kompletterar måltiden med ett vinpaket.

Efter att ha sett Chef's Table på Netflix så blev jag lite sugen på att besöka Magnus Nilssons Fäviken trots att jag är rätt skeptisk till alla former av inälvsmat - förutom foie gras då förstås. Men efter att ha besökt deras hemsida så kan jag snabbt konstatera att det här är inget för oss - 7 900 kronor för mat och vin för två personer och dessutom ytterligare 2 500 kronor för nödvändig övernattning då det ligger i skogen.

Den 24:e februari släpper Guide Michelin 2016 års upplaga av sin guide och enligt det åländska spelbolaget Paf så är det rätt troligt att vi i Sverige får fler stjärnkrogar än någonsin och kanske kan vi få vår första trestjärniga restaurang.

Under årens lopp så har jag tuggat i mig ett 35-tal stjärnor och oftast har det varit en rätt angenäm upplevelse. Tyvärr kan jag konstatera att pris/prestanda kanske inte är helt motiverat i Sverige men och andra sidan så är mitt Michelinkrogsätande ganska begränsat här hemma då jag endast besökt de numera nedlagda Edsbacka krog och Paul & Norbert.

Vad mitt besök på Edsbacka krog kostade har jag inte längre något minne då det var via företaget av men jag kommer ihåg att maten var en upplevelse. Jag betalade inte heller för egna pengar när herr och fru Chansar mest besökte Paul & Norbert men jag kommer väl ihåg prislappen. Jag var vid tillfället konsult åt Ericsson och hade ett riktigt skituppdrag där mina två anställda företrädare var sjukskrivna för utbrändhet och jag insåg att det bara var en tidsfråga för egen del. Uppdraget var riktigt bra betalt (1 400/kr i timmen år 2001) men efter åtta månader så fixade jag fram en lämplig kandidat för anställning och jag kunde göra en snygg sorti.

Min uppdragsgivare blev överlycklig och jag blev beordrad att äta en avsmakningsmeny på Paul & Norbert tillsammans med fru Chansar mest och sedan skriva ett utlägg för våra omkostnader. Maten på Paul & Norbert var fantastisk men vi hickade till när vi fick in vinlistan och bestämde oss raskt för att beställa in det näst billigaste vinet som de rekommenderade för att vi inte ville upplevas som några snåljåpar. Som tillbehör till ostronsoppan så serverades det svart kaviar och man kunde välja mellan rysk och iransk -  jag visste att iransk kaviar var finare så vi körde på det trots att det var 200 kronor dyrare per person. Men kom det in en liten burk med kaviar? - Nej, vi fick en tesked var...

Trots att vi slapp att betala själva så var det med rodnande kinder jag lämnade in min utläggsredovisning till min uppdragsgivare. Hon reagerade inte alls på beloppet men jag kunde konstatera att trots att vi hade haft en riktigt trevlig middag så var det knappast värt de 4 800 kronorna det kostade och det här var för 15 år sedan!

Men sedan dess så har jag besökt mängder av Michelinrestauranger och i många fall kan man komma undan med en relativt låg kostnad så länge man undviker Norden.

Men det är inte någon garanti att man blir nöjd på en Michelinkrog även om man bortser från kostnaderna. Jag tror inte att herr och fru Chansar mest har varit så missnöjda över en måltid som vi var efter ett besök på den tvåstjärniga krogen L'Eau Vive - fullkomligt urkasst trots att det inte var helt billigt.

Favoriterna bland de Michelinkrogarna jag har besökt är Lameloise i Chagny söder om Beaune, en trestjärnig som jag besökt vid två tillfällen och varit toknöjd. På andra plats kommer den enstjärniga Relais Louis XIII i Paris och på tredje plats rankar jag den tvåstjärniga Van Vermeer i Amsterdam.

Det är dyrt men det kan vara värt att unna sig lite treats ibland....  

Utdelningar och prognos

I veckan som gick så trillade kvartalsutdelningen från Proctor & Gamble in på depån.
Även om det är förhållandevis små belopp så är det ändå 100 procent mer än föregående år då NCC var först med sin utdelning under mars månad.

För att inte bli knäpp så brukar jag intala mig själv att depåvärdet består av monopolpengar. En upp- eller nedgång på en procent motsvarar 75 000 kronor så jag försöker inte ens bry mig om att det är riktiga pengar.

Med utdelningarna är det dock annorlunda och jag blir barnsligt förtjust varje gång det trillar in en utdelning. Även om det bara är någon tusenlapp så har jag inte anstängt mig nämnvärt för pengarna. Glädjen är dock kortvarig för när jag återinvesterar utdelningarna så blir de ånyo monopolpengar...

Precis som förra året så gör jag en prognos över årets kommande utdelningar. Det är som sagt bara en prognos och valutafluktuationer kommer naturligtvis att påverka utfallet. När de gäller de amerikanska aristokraterna så ligger jag kvar med föregående års utdelningsnivå även om det är högst troligt att utdelningen kommer att justeras uppåt men det får bli en trevlig överraskning. Svolder rapporterar på hösten och även där har jag tagit upp föregående års utdelningsnivå då jag inte väntar mig någon större justering uppåt efter Svolders försiktiga utdelningspolicy.

Det enda mål vi satt för 2016 är att utdelningarna ska öka med 10 procent. Även om NCC rejält sänkte sin utdelning så trodde jag att vi ändå var hemma då vi under de senaste året köpt aktier för nästan en miljon kronor. Men efter sammanställningen ovan så kan jag konstatera att det kommer att bli tight. Förra året fick vi 278 341 kronor i bruttoutdelning och med 10 procents utdelningsökning så motsvarar det 306 175 kronor.

Rapport Wal-Mart

Om vi bortser från Svolder som rapporterar i november så var Wal-Mart sist ut att rapportera av familjen Chansar mests portföljbolag.

Den gigantiska varuhuskedjan Wal-Mart med 260 miljoner kunder per vecka har haft det tufft de senaste året. Lågpriskedjan har investerat i sin personal och de ökade lönekostnaderna slår rätt ordentligt när man har 2,2 miljoner anställda. Förväntningarna var därför nedskruvade och Wal-Mart redovisade ett resultat om $1,49 per aktie för det fjärde kvartalet mot förväntade $1,46. Intäkterna uppgick till $129,7 miljarder och var intäkter på $130,6 miljarder.

För helåret uppgick resultatet till $4,59 per aktie och omsättningen uppgick till $499,4 miljarder - en ökning med 2,8 procent från föregående år.

Wal-Mart satsar hårt på e-handel och vill på allvar ta upp kampen med Amazon. Det verkar gå rätt bra och under året så har e-handeln ökat med 12 procent och uppgår nu till $13,7 miljarder.

Wal-Mart är en utdelningsaristokrat och höjer utdelningen med 4 cent till $2 per aktie, en höjning med två procent. Det är 43:e året i rad de höjer utdelningen - imponerande!

Som vanligt fördelas utdelningarna kvartalsvis och man inkasserar $0,5 per aktie enligt nedan:

X-dag Utdelningsdag
11 mars 4 april
13 maj 6 juni
12 augusti         6 september
9 december 3 januari, 2017