Idag har finansinspektionen presenterat sitt förslag till nya regler för amortering av bolån.
Även om jag inte direkt kommer att bli påverkad av de nya reglerna så kan jag konstatera att vi bolåntagare har blivit omyndigförklarade och ålagts ett tvångssparande.
Själv har jag två bostadslån, ett är för vår svenska bostad och uppgår till 2 200 000 kronor vilket motsvarar en belåningsgrad på ca 70-75% och ett för vår franska bostad som uppgår till €175 000 vilket motsvarar en belåningsgrad på ca 50%.
Och vi amorterar vare sig ett öre eller en cent.
Vår bolåneränta i Sverige och Frankrike uppgår till drygt 1,8% och när en kass investerare som jag själv utan problem får en direktavkastning på 3,5% - 4,0% så undrar jag hur slugt det är att amortera på ett bolån för tillfället. När bolåneräntan närmar sig vad jag kan förvänta mig i direktavkastning så kommer jag sannolikt välja alternativet att amortera men då är det på mina villkor.
Många i bloggsfären kommer att hävda att det är alldeles för riskfyllt att välja bort amortering men hur riskfyllt är det att investera på börsen då? Om jag nu blir sjuk, arbetslös, börsen rasar och bostadsmarknaden får pyspunka så får jag anpassa mig efter de nya förutsättningarna och sälja våra bostäder och flytta till något mindre och enklare - det är mitt val.
Än mer absurt än att införa ett tvångssparande är att ingen vill ta diskussionen om att slopa ränteavdragen för att kyla av hushållens belåning. Det är fullständig galet att svenska staten subventionerar våra räntekostnader som vi har i Frankrike i en fransk bank.
Det enda sunda skulle vara att successivt trappa ned det subventionerade ränteavdraget, gärna med motsvarande nedtrappning av kapitalbeskattningen så skulle vi även få fart på sparandet.
Seså - kasta över nobelpriset i ekonomi nu!
Hej Chansar mest!
SvaraRaderaKanske inte nobelpriset men jag håller med om att nedtrappning av ränteavdraget vore bättre =) det skulle åtminstone slå jämnare (och effektivare!?) mot hushållens skuldsättning som verkar oroa många.
Hittade precis till din blogg (lägger till den på vår blogglista!), kul att läsa om er historia, portfölj och lyckosamma turer kring finanskraschen - ni har ju kommit en bra bit på vägen (faktiskt väldigt nära vårt egna mål), vad är era mål mer konkret?
Hej vadVivill!
RaderaHaha! Jag blev så irriterad och jag är väl medveten om att mitt resonemang skiljer sig rätt ordentligt mot hur många ekonomibloggare resonerar. Jag hoppas att de få besökare jag har förstår att merparten av mitt raljerande görs med glimten i ögat...
Jag har precis läst igenom er trevliga blogg och kan konstatera att jag gärna skulle byta med dig :-)
Familjen Chansar mest har kommit upp i medelåldern och det är kanske inte så konstigt att vi kommit lite längre i sparandet även om vi har en bit kvar - det är märkligt hur bekväm man bli med åldern...
Vår målsättning är att ha möjlighet att sluta jobba vid 50 om vi skulle önska det. Det krävs både medvind och solen i ryggen för att uppnå det men håppas kan man ju alltid. Ambitionen med bloggandet var just att diskutera vad som egentligen krävs för att lämna arbetslivet men jag har ännu inte mäktat med några begåvade inlägg om det så tillsvidare så postar jag lite förvirrade inlägg.
Tack för länkningen och ha en fortsatt trevlig kväll!
Mvh// Chansar mest
Det som krävs för att lämna arbetslivet är att man lär sig ordet "tillräckligt". Man kan vara miljardär utan att ha lärt sig ordet och man kan som jag, ha mindre än dig men ändå lärt sig ordet.
SvaraRaderaFrån en glad pensionär.
Kalle56
Hej Kalle56!
RaderaTack för en begåvad och tänkvärd kommentar.
Naturligtvis så kommer vi att behöva anpassa oss till en annan levnadssituation den dag vi väljer att lämna arbetslivet. Även om vi lever ett relativt utsvävande liv nu när vi yrkesarbetar så tror jag inte att vi har några skyhöga krav när vi lämnat arbetslivet. Vi vill bo någonstans i södra Europa, kunna äta oss mätta, ha råd med att spela golf (eller någon annan pesnionärsaktivitet) och ha råd att resa till Sverige någon gång per år - det är nog min definition på "tillräckligt".
Även om vårt depåvärde för närvarande är rekordhögt så är det ändå ett riskkapital som kan halveras på nolltid och dessutom är vi två personer som behöver leva på det kapital vi gnetat ihop.
Drömmen är att kunna göra en "Kalle56" när vi fyller 50 och känna en trygghet med att kunna leva på direktavkastningen tillsammans med sparat kapital fram tills dess att pensionerna kickar in.
Syftet med mitt bloggande är inte att redovisa mina taffliga affärer utan att på sikt kunna diskutera vad som egentligen krävs för att våga ta steget att sluta jobba. Jag har ännu inte mäktat med att skriva begåvade inlägg om det men det kommer och jag hoppas att du orkar titta in då och då för att ge oss lite råd längs vägen.
Trevlig helg!
Mvh// Chansar mest
Nja, inte omyndigförklarad men helt klart styrd och det är inte så konstigt iom att det inte är en helt fri marknad. Det inskränker även affärsidén med lån.
SvaraRaderaMan lånar ju inte ut pengar om man samtidigt vill ha dom tillbaka, det är ju räntan man vill ha och så länge panten är okej så ser man ju helst att maximalt belopp är ute och gör räntearbetet, allt annat lika måste man annars försöka skaffa ytterligare kunder att låna ut till.
/John
Tack John för en klok kommentar.
SvaraRadera