Då kom den där dagen till slut..

Trots att vi under ett par års tid ställt in oss på en permanent flytt från Sverige så känns det rätt surrealistiskt när det faktiskt blivit verklighet.

I förra veckan sålde vi och skrev på slutkontraktet för vår svenska bostad och veckan innan dess så sålde vi bilen.

Under ett par månader har vi avvecklat ett boende och jag kunde inte drömma om att det skulle vara så mycket mer jobb än med en "vanlig" flytt där lastbilen kommer och hämtar bohaget när det väl är dags. Trots ett ganska avancerat schema så har allting klaffat och alla våra möbler och övriga pinaler finns nu hos vänner och bekanta.

Även om det har varit lite omtumlande så är det egentligen inte någon större förändring med att flytta till Nice.

Vi har ägt vår franska bostad i snart tio år och även om vår primära bostadsadress har varit Stockholm så är vi rätt hemtama här nere och vet precis vad vi kommer att reta oss på framöver som permanentboende.

Den stora och omtumlande livsförändringen gjorde vi för sex månader sedan då vi valde att lämna våra uppdrag och inte bli för giriga och köra på "i ett år till". Visst, ekonomiskt vansinnigt men och andra sidan så blir vi inte yngre och den där 50-årsdagen närmar sig oroväckande snabbt.

Jag har på Twitter varit rätt kritisk till samhällsutvecklingen i Sverige de senaste åren men det är inte därför vi lämnar landet. Vi är bara så vansinnigt trötta på klimatet och mörkret.

De närmaste veckorna kommer vi ägna till att fixa till bostaden för ett permanentboende då den tidigare varit riggad för uthyrning. Kanske inte något jättejobb för en händig person men för oss är det garanterat ett heltidsjobb och det gäller att inte bli allt för osams.

När väl bostaden är fixad så blir det till att hårdplugga franska även om man kommer rätt långt med skolfranskan i Nice. Framåt våren kommer vi att fokusera på att hitta vårt nya hus och det kommer att bli otaliga resor till Portugal och runt omkring i Frankrike. Vi har letat efter vårt perfekta boende i 7-8 år men under våra semestrar - nu kommer det att bli vårt jobb så nu jäklar ska vi hitta det vi vill ha.

Trots att vi inte arbetar längre så undrar jag hur tiden ska räcka till när man adderar lite exotiska resor och annat kul.

Ekonomi
Jo, vi har slutat jobba och njuter mest av tillvaron. De senaste åren har vi arbetat i egen regi och det fiffiga med det är att vi själv sätter våra löner och förmåner. Som vi planerar just nu så kommer vi att lyfta lön ett par år till utan att behöva nalla på övrigt sparkapital (primärt vinst från bostadsförsäljning) eller från vår privat utskattade aktiedepå. Visst - vi kommer inte att ta ut löner som tidigare men vi tar det vi behöver och det tidigare överskottet gick ändå bara till sparande.

Aktiedepån
Som jag tidigare publicerat så ligger depåvärdet ungefär på 13 miljoner just nu. Men som bekant så går det fort i hockey och dagligen varierar värdet med 100 000 kronor eller mer.

Aktiedepån är norra Europas tråkigaste men inriktningen är primärt att bevara värdet än att plocka in nästa 100-procentare. Vi straffas vanligtvis i uppgång men står emot bättre när börsen surar - precis som vi vill ha det...

Tidigare har jag varit rätt negativt inställd till utdelningsoptimering av aktiedepån men har på senare tid omvärderat det på grund av rådande levnadssituation. På finanstwitter flödar inläggen om alla små aktieutdelningar och även om det är trevligt med "gratis" pengar så är det en strategi som på sikt är rätt olönsam om man har en längre sparhorisont. För vår del så kommer vi behöva höja våra utdelningar om 4-5 år och därför viktar om en smula i portföljen.

Jag ger inte några större courtageintäkter till Avanza men under de senaste månaderna så har jag gjort följande transaktioner:

- Köpt Vinci SA 100@99.74€
- Köpt Siemens 100@105,62€
- Sålt SHB 2500@98,88SEK
- Köpt Sampo 250@36,39€