Cirkus FI

Jag skrattade rätt gott i veckan när Finansinspektionen tvingades backa om amorteringskravet som skulle träda i kraft den 1 augusti i år.

Kammarrätten i Jönköping meddelade att ”Det är inte möjligt för en myndighet att utvidga sin rätt att meddela föreskrifter på det sättet” vilket är en rätt hård sågning av Finansinspektionen som bommat att säkerställa att kravet är juridiskt lagligt.

Men skrattet fastande snabbt i halsen när jag insåg att dagen innan så hade en kollega köpt ett nytt hus (25% över ”acceptpriset”  - lockpriserna frodas fortfarande) och  fru Chansar mest nämnde att hennes kollega skulle sätta ut sin lägenhet till försäljning dagen efter att beskedet kom från FI.

Vilken prispåverkan amorteringskravet har haft på bostadspriserna vet jag inte men mäklarna hävdar att priserna har ökat med 8% under det senaste kvartalet och om så är fallet så är det rätt illa att en myndighet tramsar runt och påverkar privatpersoners ekonomi i den här utsträckningen.

Jag är själv en motståndare till amorteringskravet så jag anser att det är ett överförmynderi och att staten fullständigt idiotförklarar sina medborgare. Jag anser att omfattningen av amorteringsnivå är en överenskommelse mellan långivare och kredittagare och det utan statens inblandning.

Jag amorterar inte en krona i nuläget då jag anser att det är oekonomiskt och jag utan problem kan få en avkastning av kapital som vida överstiger vad jag för närvarande betalar i bolåneränta. Om det skulle gå fullständigt åt helsike med familjen Chansar mest framöver så är det på grund av vårt ställningstagande och då får vi ta konsekvenserna och sälja av våra tillgångar och flytta till ett enklare boende.

Jag är inte fullständigt naiv och jag inser att det bara är en tidsfråga innan amorteringskraven faktiskt blir en verklighet.

Jaja, nu sitter jag på flyget ner till Nice och vilar en vecka från överförmyndaren Sverige. Och jag kan notera att det är precis som vanligt – Nice har 300 soldagar per år och varje gång vi åker ned så brukar det se ut såhär