1 maj 2018

Månadsrapport april

Månadsrapport april
Depåvärde 10 784 067 kr (1,2 % för året)
Bruttoutdelning 191 377 kr (för året)

Årets första månadsrapport sådär några månader för sent..
När det är hektiskt med det privata så är inte bloggandet direkt prioriterat.
Men om energin rinner tillbaka så är det slagläge för många dryga inlägg då årets valrörelse är den smutsigare i mannaminne och det lär ju vara rätt enkelt med billiga och elaka inlägg framöver.


Portföljförändringar
Väldigt sparsamt då jag tror att vi får en korrigering senare i år. Men och andra sidan är jag rätt ambivalent då jag lever efter devisen "far more money has been lost by investors preparing for correction". Under året har 20 Sanofi inhandlats till €70,02 och 500 SHB till 94,38 kr vilket innebär att vi har en rejäl kassa om det blir lite utförsåkning.

Utdelningar
Året har börjat rätt trevligt med dryga 190 tkr i utdelningar. Vad vi fått ackumulerat i utdelningar har jag ingen aning om men det är ett oerhört tramsigt mätetal. Totalt så räknar jag med 360 tkr för året - inget man kan leva på men allt återinvesteras.


Sparande
Skulle egentligen vara noll för året men vi fick 50 tkr över som flyttades över till aktiedepån. Vi får se om pengarna stannar där då vi börjat vår exit från arbetsmarknaden. Fru Cm är först ut och efter en månad som "pensionär" kan jag konstatera att det ser rätt trevligt ut...

25 feb. 2018

Utdelningsprognos

Det har gått några veckor sedan förra blogginlägget och jag har fått en del gliringar på bloggen, twitter, mail och SMS om jag slutat blogga. Så illa är det kanske inte men motivationen har inte infunnit sig.

Redan innan "korrigeringen" på börsen så var jag rätt ointresserad av allt vad börs heter. Även om inkommande rapporter var rätt ok så handlades bolagen direkt ned med 10 procent trots att de låg i linje med förväntningarna. När börsläget är så nervöst som det är nu så är det bara att ge fan i det här och fokusera på att räkna hem utdelningarna. Börsen har sedan "korrigeringen" hämtat sig en del och vi alla har blivit så mycket klokare av "experternas" råd om hur vi ska agera vid en nedgång.

Att di.se tramsar på vid ett par procents nedgång är kanske inte helt oväntat men när kvällsmedia drar igång med sina spartips då ägnar jag mig gärna åt annat.



Men det är kanske inte bara den labila börsen som påverkat ointresset att blogga. Det är fortfarande kallt och mörkt och efter årsskiftet har jag haft en mer sund alkoholkonsumtion vilket kan ha en viss påverkan på inläggsfrekvensen. Men det är valår i år och det kommer sannolikt att finnas en del uppslag till dryga inlägg under året.

Börsen då? Vi har varit helt passiva och inte ens shoppat i "dippen". Vi har inte gjort några nya investeringar sedan i november och jag är rätt övertygad om att vi kommer att ha en volatil börs under 2018 och det kommer säkert att uppkomma attraktiva  köptillfällen.

Som vanligt vid den här tiden i februari så försöker jag knåpa ihop en utdelningsprognos för året. Det är knappast någon exakt vetenskap då många av innehaven är i utländsk valuta som naturligtvis flukturerar en del och sedan så händer det att det blir lite nyinvesteringar.

Efter att ha räknat ihop årets utdelningsprognos är jag rätt nöjd och vi kommer sannolikt att få utdelningar i häradet 350 000 kronor netto - troligen något högre än så då vi som vanligt kommer att återinvestera utdelningarna.


29 000 spänn netto i extrainkomst per månad - jag kan leva med det..

7 jan. 2018

När har man tillräckligt med pengar?

Mängden pengar som krävs för att lämna yrkeslivet är naturligtvis högst individuellt.
Det har blivit rätt poppis med artiklar i kvällstidningarna om alla som ska lämna yrkeslivet i tidig ålder och nu senast Eric och Alexandra som ska gå i pension vid 40.

Jag är ytterst medveten om att majoriteten av oss kommer att bygga upp ett större kapital än nödvändigt innan vi väljer att ta steget att sluta att yrkearbeta.
Men och andra sidan så vill jag inte hamna i en situation då vi tvingas vända på kronorna för att få vardagen att gå ihop och då är den där "friheten" rätt dyrköpt.

Själv vill jag lämna arbetslivet så snart jag har de ekonomiska förutsättningarna men jag inbillar mig att det inte kommer att vara helt billigt att vara frivilligt arbetslös. Jag vill ha möjlighet att resa, aktivera mig med aktiviteter som inte alltid är helt gratis och naturligtvis vill jag kunna äta och dricka gott.

Summa summarum så är det inte helt gratis att lalla runt om dagarna och jag är övertygad om att jag kommer att bränna mer stålar som arbetsbefriad än vad jag gör som yrkesarbetare och tillbringar en tredjedel av min vakna tid på arbetet.



Men tillbaka till Eric och Alexandra som tänker gå i pension innan 40. Ekonomiskt oberoende uppnås vid den svindlande summan av 5,4 miljoner kronor och enligt principen om Safe Withdrawal Rate (rätt uttjatat men vill du veta mer så Googla) innebär det en inflationsskyddat månatligt uttag på 18 000 kronor som de båda ska leva på. Viket fantastiskt liv att se fram emot...
Men jag ska inte raljera mer än vad jag brukar. Paret är vuxna och har gjort sitt eget val och har en önskan att leva på 9 000 kronor p.p. - värre är det med snålaktivisterna som tvingar sina barn att flytta ut i skogen och leva på bark endast för att de själva är arbetsskygga.

Även om Eric och Alexandra inte är där ännu så har vi ett flertal personer i bloggsfären som faktiskt gått, eller snart, går i s.k. pension. "Så kallad" pension då merparten verkar vara villiga att arbeta vidare i egen regi precis som övriga 400 000 egenföretagare i Sverige - men det ger ett ganska bra uppslag till blogginlägg...

Önskan att bli "fri" och eventuellt arbeta i egen regi är rätt utbrett och ändå tycker kvällspressen att det här är något fantastiskt unikt trots att 10 procent av den arbetsföra befolkningen är sin egen arbetsgivare.
Men det är ett utbrett fenomen och det tar inte många minuter att gå igenom bloggar och twitterinlägg där många snart anser sig uppnå den där friheten med kalkyler på en 10-procentig inflationsskyddad avkastning från börsen - själv blir jag mörkrädd.

Min egen definition på att vara "fri" och "pensionär" är att inte behöva arbeta alls.
Både jag och fru Cm är generellt sätt lite äldre än den genomsnittliga bloggande investerar/spar-pensionären och har bara några år tills vi passerar 50 så är det ingen självklarhet att vi ger fan i att yrkesarbeta. Vi har varit rätt välbetalda i många år och varit s.k. "tiotaggare" de 20 senaste åren vilket resulterat i en väl tilltagen tjänstepension.

Vi äger idag dubbla bostäder och kan konstatera att om vi nöjer oss med ett boende så skulle vi vara skuldfria med en aktieportfölj på 10 miljoner. Är inte det tillräckligt?

Kanske

Fru Cm har, efter idogt tjatande från min sida, sagt upp sig från sin arbetsgivare efter ett drygt kvartssekels knegande. Fru Cm är duktigt välbetald och inkomstbortfallet kommer att vara märkbart men vi tror att det kommer att vara hanterbart.
Huruvida Fru Cm drar ned till Frankrike och bygger oss ett hus eller konsultar vidare (pensionär enligt vissa bloggare) i egen låda får tiden utvisa.

Trots 3-4 gånger så stort kapital som Eric och Alexandra siktar på så kan jag konstatera att det inte är en självklarhet att ha råd att sluta yrkesarbeta.