Frankrike eller Portugal?

I dagarna fick jag höra att ytterligare en bekant är nere i Portugal för att köpa hus och det är en permanentflytt som är på tapeten.

Under de senaste åren har ca 50 000 svenskar årligen valt att flytta utomlands, många för nytt jobb eller studier men den största mängden är pensionärer som vill flytta till värmen och till ett behagligare skattetryck.

Länder som Portugal, Spanien, Frankrike, Italien, Malta och Cypern är populära val även om majoriteten av mina bekanta har valt att emigrera till Portugal.
Att Portugal är ett populärt val är knappast någon nyhet och jag har ibland tvivlat på om vårt val att emigrera till Frankrike så fort vi har möjlighet har varit helt slugt.

Under senaste år så har vi rest rätt intensivt i södra Europa för att underhålla vår rätt nördiga hobby att bocka av UNESCO:s världsarv men även för att skaffa oss en uppfattning vart vi vill flytta när vi slutar yrkesarbeta. Vi har noggrant dammat av samtliga länder i Sydeuropa och så även Portugal, från Faro i syd till småhålor norr om Braga.

Portugal är fantastiskt vackert med trevliga människor och dessutom är det ohyggligt billigt att leva och bo. Även i turistiga områden kring Algarve är det möjligt att köpa ett riktigt bra boende för €150 000-200 000 och lokala hak där man får sig en tapa och gett glas vin för €1 finns det gott om.

Portugal är sjukt billigt, skattemässigt förmånligt men.. fullkomligt aptrist. Visst, till skillnad mot snålbloggarna så anser jag att med lite kapital så kan man göra vardagen betydligt trevligare men det räcker nog inte - en weekendresa då och då till Portugal är fullt tillräckligt.

Men Frankrike då? Återkommande läsare vet att vi redan har ett boende i centrala Nice. Det är en liten lägenhet i det mest exklusiva området och dessutom med en fet uteplats. Det är knappast billigt och kvadratmeterpriserna motsvarar en lägenhet i centrala Stockholm. Nice och Rivieran, i varje fall längs kusten, är allt annat än billigt och summa summarum är det nog motsvarande levnadskostnader som i Sverige.

Att vi valt att bo som vi gör beror på nuvarande levnadssituation - trots att vi bor på fel sida om Stockholm för att komma ut till Arlanda så tar det oftast inte med än 6 timmar att ta oss från dörr till dörr vilket motsvarar tiden för en 08:a att ta sig till landstället på Österlen förutsatt att man inte har en väldigt tung högerfot.

Men det är knappast i Nice vi kommer att bosätta oss permanent när vi väljer att lämna Sverige. Drar man sig någon mil bort från kusten så sjunker priserna markant, både på bostäder och för levnadsomkostnader. Visst, det är inte i närheten som i Portugal men det är betydligt billigare än i Sverige.

Ok då - det ÄR dyrare i Frankrike än i Portugal och har man jobbat upp en fet tjänstepension så är Portugal oslagbart då svenska kapitalinkomster och svenska privata tjänstepensioner är helt skattefria under tio år.

Men för vår del som siktar på att tidigt lämna arbetslivet vilket kommer att resultera i en urkass pension och behöver förlita sig till kapitalinkomster - är då Frankrike ett dåligt val?

Nej, inte speciellt - det är naturligtvis inte i nivå med Portugal men ohyggligt mycket bättre än i Sverige. För att göra en direkt jämförelse mellan skattesystemen så behöver man vara en utbildad skattejurist men i stora drag:

Inkomstskatt

Siffrorna ovan ljuger än smula då det franska skattesystemet tillämpar sambeskattning vilket ofta resulterar i ett väsentligt lägre skatteuttag än ovan.

Reavinstbeskattning
Kupongskatten är 15 procent jämfört med 30 procent i Sverige.

Reavinstskatten på aktier beskattas enligt ovan tabell men med följande skattereduktion - 50 procents reduktion av reavinsten medges på aktier som ägts mellan 2 - 8 år och 65 procent på innehav över 8 år.

Naturligtvis så finns det en mängd andra regler att ta hänsyn till men man kan lätt konstatera att det är betydligt mer förmånligt att leva i Frankrike än i Sverige - speciellt för oss som kommer att få en låg pension då vi planerar att sluta yrkesarbeta långt innan 65 och primärt leva på direktavkastningen.

Visst, det är billigare i Portugal men Frankrike är fan så mycket roligare och dessutom så skulle jag i Portugal se rätt lustig ut i flanellskjorta, keps, ett pétanque-kolt i ena näven och en ricard i den andra..

Dansa med vargar

Turerna kring Swedbank som ledde till att tidigare vd och koncernchef Michael Wolf fick kicken har väl knappast undgått någon.

Vad som är den egentliga orsaken till att han under uppseendeväckande former tvingades lämna sitt arbete den 9 februari i år vet han inte ens själv och ordförande Sundström hänvisar till någon märklig sekretess.

Men nu verkar det vara klart att Michael Wolf ska kallas till polisförhör sedan kammaråklagare Olof Kronlund avslöjat misstankarna mot den tidigare bankchefen.

Enligt de uppgifter som läckt till media så misstänks Michael Wolf för insiderbrott då han under 2013 och 2014 köpt aktier för 300 000 kronor i Oniva Online Group. Oniva hade sina lån i Swedbank vilket resulterade att banken hade insyn i bolagets affärer.

Enligt uppgifter till Dagens Industri så ska Michael Wolf ha ringt till ett flertal anställda på Swedbank som haft tillgång till hemlig information om Oniva och uppgifterna ska ha kommit till ordförande Anders Sundströms kännedom i slutet av januari.

Att sedan innehavet avyttrats med förlust inom ramen för diskretionär förvaltning spelar tydligen ingen roll ur ett juridiskt perspektiv.

Det är främst två saker som gör mig lite konfunderad.

Under 2015 så hade Michael Wolf en fast lön på 13 miljoner kronor och utöver det så hade han pensionsavsättningar på 4,5 miljoner. Om vi bara fokuserar på den fasta lönen så uppgår inköpen till nästan 28 procent av en månadslön - om jag jämför med mig själv som är rätt välbetald så motsvarar det som om att jag hade köpt aktier för 16 600 kronor och det gör jag rätt ofta..

Skulle jag eller Michael Wolf, som är en betydligt mer slipad herre än jag själv, skita ut sig för de beloppen?
- Nej, jag skulle inte tro det.

Den andra uppgiften som stör mig är att Michael Wolfs avskedande är så fruktansvärt oskickligt hanterat styrelseordförande Anders Sundström.

Om nu en "visselblåsare" tipsar om eventuella tveksamheter så gör man rimligtvis en anmälan och om sedan Ekobrottsmyndigheten väljer att väcka åtal så agerar man.
Men icke - Anders Sundström sparkade sin vd utan att informera sin styrelse och till media så hävdar han något halvlamt om att kundnöjdheten är för låg - vad kan gå fel med det?

Något säger mig att det kommer mer i den här affären och förhoppningsvis så får jag tillfälle att skriva ett inlägg om varför Anders Sundström inte fick förnyat förtroende till ordförandeposten..

Guide Michelin

När man surfar runt bland ekonomibloggarna är det rätt sällan man blir speciellt upplyft om man är något av en foodie då fokus ligger ofta på att äta så billigt som möjligt.

Själv så undviker jag lågprisbutikerna Lidl, Netto och Willys då jag anser att både utbud och i vissa fall kvalitén inte uppnår den standard jag önskar. Att sedan många snålbloggare på fullt allvar anser att en matkostnad på 20 kronor per person och dag är rimligt kan ibland göra mig lite förvånad.

Men alla gör vi våra val i livet och jag resonerar lite annorlunda och tycker att det är rätt trevligt att ibland lägga ned lite pengar på att äta och dricka gott. Vad man anser vara prisvärt är som bekant en högst individuell bedömning och själv kan jag tycka att prisläget på de svenska finkrogarna ligger för högt om man kompletterar måltiden med ett vinpaket.

Efter att ha sett Chef's Table på Netflix så blev jag lite sugen på att besöka Magnus Nilssons Fäviken trots att jag är rätt skeptisk till alla former av inälvsmat - förutom foie gras då förstås. Men efter att ha besökt deras hemsida så kan jag snabbt konstatera att det här är inget för oss - 7 900 kronor för mat och vin för två personer och dessutom ytterligare 2 500 kronor för nödvändig övernattning då det ligger i skogen.

Den 24:e februari släpper Guide Michelin 2016 års upplaga av sin guide och enligt det åländska spelbolaget Paf så är det rätt troligt att vi i Sverige får fler stjärnkrogar än någonsin och kanske kan vi få vår första trestjärniga restaurang.

Under årens lopp så har jag tuggat i mig ett 35-tal stjärnor och oftast har det varit en rätt angenäm upplevelse. Tyvärr kan jag konstatera att pris/prestanda kanske inte är helt motiverat i Sverige men och andra sidan så är mitt Michelinkrogsätande ganska begränsat här hemma då jag endast besökt de numera nedlagda Edsbacka krog och Paul & Norbert.

Vad mitt besök på Edsbacka krog kostade har jag inte längre något minne då det var via företaget av men jag kommer ihåg att maten var en upplevelse. Jag betalade inte heller för egna pengar när herr och fru Chansar mest besökte Paul & Norbert men jag kommer väl ihåg prislappen. Jag var vid tillfället konsult åt Ericsson och hade ett riktigt skituppdrag där mina två anställda företrädare var sjukskrivna för utbrändhet och jag insåg att det bara var en tidsfråga för egen del. Uppdraget var riktigt bra betalt (1 400/kr i timmen år 2001) men efter åtta månader så fixade jag fram en lämplig kandidat för anställning och jag kunde göra en snygg sorti.

Min uppdragsgivare blev överlycklig och jag blev beordrad att äta en avsmakningsmeny på Paul & Norbert tillsammans med fru Chansar mest och sedan skriva ett utlägg för våra omkostnader. Maten på Paul & Norbert var fantastisk men vi hickade till när vi fick in vinlistan och bestämde oss raskt för att beställa in det näst billigaste vinet som de rekommenderade för att vi inte ville upplevas som några snåljåpar. Som tillbehör till ostronsoppan så serverades det svart kaviar och man kunde välja mellan rysk och iransk -  jag visste att iransk kaviar var finare så vi körde på det trots att det var 200 kronor dyrare per person. Men kom det in en liten burk med kaviar? - Nej, vi fick en tesked var...

Trots att vi slapp att betala själva så var det med rodnande kinder jag lämnade in min utläggsredovisning till min uppdragsgivare. Hon reagerade inte alls på beloppet men jag kunde konstatera att trots att vi hade haft en riktigt trevlig middag så var det knappast värt de 4 800 kronorna det kostade och det här var för 15 år sedan!

Men sedan dess så har jag besökt mängder av Michelinrestauranger och i många fall kan man komma undan med en relativt låg kostnad så länge man undviker Norden.

Men det är inte någon garanti att man blir nöjd på en Michelinkrog även om man bortser från kostnaderna. Jag tror inte att herr och fru Chansar mest har varit så missnöjda över en måltid som vi var efter ett besök på den tvåstjärniga krogen L'Eau Vive - fullkomligt urkasst trots att det inte var helt billigt.

Favoriterna bland de Michelinkrogarna jag har besökt är Lameloise i Chagny söder om Beaune, en trestjärnig som jag besökt vid två tillfällen och varit toknöjd. På andra plats kommer den enstjärniga Relais Louis XIII i Paris och på tredje plats rankar jag den tvåstjärniga Van Vermeer i Amsterdam.

Det är dyrt men det kan vara värt att unna sig lite treats ibland....  

Utdelningar och prognos

I veckan som gick så trillade kvartalsutdelningen från Proctor & Gamble in på depån.
Även om det är förhållandevis små belopp så är det ändå 100 procent mer än föregående år då NCC var först med sin utdelning under mars månad.

För att inte bli knäpp så brukar jag intala mig själv att depåvärdet består av monopolpengar. En upp- eller nedgång på en procent motsvarar 75 000 kronor så jag försöker inte ens bry mig om att det är riktiga pengar.

Med utdelningarna är det dock annorlunda och jag blir barnsligt förtjust varje gång det trillar in en utdelning. Även om det bara är någon tusenlapp så har jag inte anstängt mig nämnvärt för pengarna. Glädjen är dock kortvarig för när jag återinvesterar utdelningarna så blir de ånyo monopolpengar...

Precis som förra året så gör jag en prognos över årets kommande utdelningar. Det är som sagt bara en prognos och valutafluktuationer kommer naturligtvis att påverka utfallet. När de gäller de amerikanska aristokraterna så ligger jag kvar med föregående års utdelningsnivå även om det är högst troligt att utdelningen kommer att justeras uppåt men det får bli en trevlig överraskning. Svolder rapporterar på hösten och även där har jag tagit upp föregående års utdelningsnivå då jag inte väntar mig någon större justering uppåt efter Svolders försiktiga utdelningspolicy.

Det enda mål vi satt för 2016 är att utdelningarna ska öka med 10 procent. Även om NCC rejält sänkte sin utdelning så trodde jag att vi ändå var hemma då vi under de senaste året köpt aktier för nästan en miljon kronor. Men efter sammanställningen ovan så kan jag konstatera att det kommer att bli tight. Förra året fick vi 278 341 kronor i bruttoutdelning och med 10 procents utdelningsökning så motsvarar det 306 175 kronor.

Rapport Wal-Mart

Om vi bortser från Svolder som rapporterar i november så var Wal-Mart sist ut att rapportera av familjen Chansar mests portföljbolag.

Den gigantiska varuhuskedjan Wal-Mart med 260 miljoner kunder per vecka har haft det tufft de senaste året. Lågpriskedjan har investerat i sin personal och de ökade lönekostnaderna slår rätt ordentligt när man har 2,2 miljoner anställda. Förväntningarna var därför nedskruvade och Wal-Mart redovisade ett resultat om $1,49 per aktie för det fjärde kvartalet mot förväntade $1,46. Intäkterna uppgick till $129,7 miljarder och var intäkter på $130,6 miljarder.

För helåret uppgick resultatet till $4,59 per aktie och omsättningen uppgick till $499,4 miljarder - en ökning med 2,8 procent från föregående år.

Wal-Mart satsar hårt på e-handel och vill på allvar ta upp kampen med Amazon. Det verkar gå rätt bra och under året så har e-handeln ökat med 12 procent och uppgår nu till $13,7 miljarder.

Wal-Mart är en utdelningsaristokrat och höjer utdelningen med 4 cent till $2 per aktie, en höjning med två procent. Det är 43:e året i rad de höjer utdelningen - imponerande!

Som vanligt fördelas utdelningarna kvartalsvis och man inkasserar $0,5 per aktie enligt nedan:

X-dag Utdelningsdag
11 mars 4 april
13 maj 6 juni
12 augusti         6 september
9 december 3 januari, 2017

Orange

Långt innan jag själv började blogga så surfade jag naturligtvis runt bland ekonomibloggarna och tyckte att för några år sedan så var France Telecom ett rätt poppis investeringsalternativ bland oss småsparare. Idag så läser man sällan något om Orange som bolaget heter sedan några år tillbaka.

Det är kanske inte så konstigt då jag på Avanza kan konstatera att antalet ägare av Orange SA uppgår till hela 20 personer och jag antar att det ser liknande ut hos de övriga mäklarna.

Varför småspararkollektivet ratar Orange kanske inte är så konstigt. Från att tidigare varit en riktig högutdelare så beslutade Orange för några år sedan att minska sin höga skuldsättning och då skedde det på bekostnad av sänkta utdelningar. Idag direktavkastar Orange ca 4 procent vilket är lägre än våra inhemska alternativ.

Själv har jag gjort en rätt skaplig resa i Orange och ligger kvar tills vidare även om jag inte ägnar innehavet något större intresse. Men årsboksluten orkar jag i alla fall skumma igenom och idag kom rapporten från Orange.

Orange redovisade ett ebitda-resultat på €3,01 miljarder (2,94) för det fjärde kvartalet 2015. Omsättningen uppgick till €10,4 miljarder euro (10,4). Utdelningen blir som förra året €0,6 per aktie som delas vid två tillfällen, €0,4 i juni och €0,2 i december.

Orange expanderar och går riktigt bra i Afrika och för 2016 spår CEO Stéphane Richard ett högre ebitda räknat på jämförbar basis.

Maffia

Som jag redan nämnt på bloggen så tillbringade familjen Chansar mest julhelgen på Sicilien.

Sicilien var helt fantastiskt trevligt och sicilianarna var varma, vänliga och intresserade vilket vi kanske inte alltid har upplevt under våra otaliga resor till det italienska fastlandet. En annan trevlig aspekt är att det är relativt billigt på Sicilien jämfört med stora delar av Italien.

Det finns dock en sak jag verkligen avskyr med Sicilien, eller rättare sagt med Catania och Palermo, och det är trafiken. Trots att jag är en rutinerad bilförare och kört lite varstans i världen och har inga problem alls att ratta runt i Frankrike så är det en mardröm att köra i Palermo och antalet kamikazepiloter är lika många som i Neapel.

När man kommit fram till sin destination så är det en befrielse att få ställa bilen när man äntligen hittat en parkeringsplats och sedan få fortsätta till fots.
Det där med parkering i de större städerna på Sicilien är en blodtryckshöjande aktivitet och när man väl har hittat den där minimala parkeringsluckan så tar det inte många sekunder innan man blir uppvaktad av en "parkeringsvakt", parcheggio.

Parcheggios är ett jäkla gissel och finns överallt på Sicilien och på det italienska fastlandet. Om man inte betalar en euro eller två så finns det en överhängande risk att din hyrbil av någon outgrundlig anledning tillfogats skador när du kommer tillbaka. Parcheggios tillhör maffian och även om man inte ska uppmuntra den här typen av utpressning så betalar jag och tiger för att slippa jobbiga diskussioner och kostnader när hyrbilen ska återlämnas.

Parcheggios är sannolikt den enda gången man som turist faktiskt kommer i kontakt med maffian men tyvärr är det inte så för näringsidkarna. Bara i Palermo betalar affärs- och hotellägarna årligen €160 miljoner i beskydd, "pizzo", för att deras verksamhet inte ska råka ut för någon olycka som t. ex. en olycklig brand eller liknande. 80 procent av alla affärsägare betalar pizzo och kostnaden per månad varierar ofta mellan €200 för en enklare butik till €2000 för ett större hotell.

Om man som jag avskyr alla former av utpressning så kan man försöka sponsra de tappra butiksägare som vägrar acceptera att betala beskyddarpengar och under de senaste åren har en rörelse växt upp, Addiopizzo (Goodbye Pizzo), och de affärsidkare som står emot maffian kan man hitta på Addiopizzos hemsida. Att stå emot maffian kräver ett enormt civilkurage och många har blivit mördade eller står under ständigt polisbeskydd.

Hur kommer det sig att du ägnar bloggen åt att skriva om den italienska maffian?

- Jo, jag läste Günther Mårders debattartikel i Dagens Industri om fackförbundet Livs metoder och likheten är slående.

För en månad sedan så skrev jag inlägget Pampigt där jag tyckte till om fackförbundet Kommunals utsvävningar och i kommentarsfältet så postade jag även lite referenser till Livsmedelsarbetareförbundets senaste aktiviteter.

Livs som är ett av LO:s fackförbund är lika rumsrena som syndikalisterna och tar till vilka metoder som helst för att tvinga småföretagarna att teckna kollektivavtal med dem. Av alla konflikter Medlingsinstutet fått in 2015 om kollektivavtal så står Livs för nästan 50 procent.

Förra månaden var det Baka Stenungsbageri i Göteborg som drabbades av Livs maffiametoder - att de redan hade ett kollektivavtal med HRF hjälpte föga och tankarna går till konflikten mellan Cosa nostra och Camorra.

För att inte gå i konkurs så tvingades den hårt arbetande småföretagaren teckna ett nytt kollektivavtal med Livs för att häva blockaden.

Och nu är det dags igen..

Den här gången är det lilla familjeägda Paus Bagarstuga i VH söder om Stockholm som Livs vill avtvinga "pizzo".

Sedan den 11 februari så står det blockadvakter utanför Paus Bagarstuga. Förutom att försöka hindra eventuella gäster så delar de ut felaktig information till de förbipasserande och dessutom bjuder de på fika för att avleda eventuella kunder att handla där.

Värnar Livs om den stackars medarbetaren? Nej, de anställda är emot blockaden och har vädjat till fackförbundet att avblåsa strejken men det skiter LO-förbundet Livs i - det finns ju "pizzo" att inhämta.

Men är det inte ädelt att Livs tar strid för de stackars medarbetarna så att de har schyssta villkor? - Nej, inte det heller. Hos Paus Bagarstuga ligger lönerna i nivå med kollektivavtalet och de anställda får även en del av vinsten om det går bra för företaget.

Att den här typen av utpressning, förlåt blockad, är grundlagsskyddad övergår mitt förstånd.

Men jag är inte speciellt ogin av mig och kan tipsa Livs företrädare om en alldeles förträfflig affärsidé.

Utbilda Hells Angels och Bandidos i era metoder. De skulle vara överlyckliga att kunna legalisera stora delar av sin verksamhet!

Deep thoughts

Precis som många andra i bloggkollektivet så har familjen Chansar mest en önskan om att spara ihop tillräckligt med kapital för att kunna lämna arbetslivet lite tidigare än vid traditionell pensionsålder. Högst upp på vår agenda är att ta vårt pick och pack och flytta till varmare breddgrader. Vart vi ska flytta är inte slagit i sten och för tiotalet år sedan så stod Thailand högst upp på listan men under senare år så är det någonstans i södra Europa vi siktar på och då främst Frankrike.

Hur mycket i avkastning man behöver för en dräglig tillvaro varierar naturligtvis mellan länderna då levnadsomkostnaderna skiljer sig markant. I Thailand kostar det i princip ingenting alls för att leva ett ok liv och Portugal och Spanien är billigare än Frankrike. I beräkningen behöver man även ta hänsyn till de olika skattereglerna och de kan som bekant variera över tiden.

När jag började med bloggandet för drygt ett och ett halvt så sedan så var herr och fru Chansar mest rörande överens om att på 25 000 kronor så skulle man nog klara sig oavsett om slutdestinationen var Portugal eller Frankrike. Men under de senaste året så har vi konstaterat att 25 000 kronor är alldeles för lite pengar om man vill ha ett relativt bekymmersfritt liv - visst, man kan överleva på det men vi vill kunna leva...

Vi har alltid resonerat att omkostnaderna är lägre när man lämnat arbetslivet då man slipper en hel del omkostnader som daglig bilkörning, biltullar och sannolikt kommer vi att laga mat hemma i högre utsträckning än vad vi gör idag när vi yrkesarbetar. Men med tiden så har vi insett att det kommer att bli rätt dyrt att inte arbeta då vi måste sysselsätta oss med en massa aktiviteter om dagarna för att inte bli fullblodsalkoholister och golf och resor tenderar att blir rätt kostsamma.

Med andra ord så kommer 25 000 kronor i månaden inte räcka så långt.

I år kommer vi få drygt 300 000 kronor i utdelningar vilket motsvarar netto 18 000 kronor i utdelningar och förhoppningsvis så kan jag under året snygga till den siffran då jag successivt kommer att flytta över delar av innehållet till vår ISK. Men även om vi kan sänka skatten en smula så är vi rätt långt borta för att kunna säga upp oss.

Några hävdar att vi redan är i mål även om vi kanske anser oss behöva 35 000 kronor i månaden för att leva ett ok liv. Orsaken är det som populärt kallas safe withdrawal rate, SWR, vilket innebär att det är ska vara möjligt att årligen avyttra 4 procent av kapitalet och då kommer kapitalet att räcka i 50 år. Sedan kommer vi naturligtvis att få pension även om den kommer att vara rätt blygsam då vi inte kommer att jobba i så många år som prognoserna bygger på och sedan är jag rätt övertygad om att pensionsåldern kommer att höjas ordentligt trots att var sjätte man och var elfte kvinna dör innan 65 års ålder.

Tjänstepensionerna kommer Staten inte kunna tafsa på men risken är rätt stor att man om några år inte får börja plocka ut tjänstepensionen vid 55 års ålder som idag.

Hur jag än räknar så kommer vi sannolikt att behöva knega vidare i ytterligare 5 år för att skrapa ihop det kapital vi anser oss behöva.

Det finns dock en händelse som kan komma att skynda på processen en smula och det är om vi i närtid kan få en ordentlig korrigering nedåt på börsen. Historiskt sett så brukar det komma ett ras på 40-50 procent var sjunde till nionde år och om historien upprepar sig så vore det alldeles förträffligt ur familjen Chansar mests perspektiv. Även om vi kortsiktigt "förlorar" en massa pengar så hoppas vi att det inte bara är ett "hack i kurvan" som under 2011 utan början på en rejäl sättning och vi välkomnar alla dagar när index är ned 3-4 procent!

Boliden och Yara

Snart är det rapportsäsongen över för familjen Chansar mests portföljbolag och det är vi rätt tacksamma över. Det har gått sådär med rapporterna och igår skickades Ica ned i källaren med nästan 14 procent och idag var det Bolidens tur..

Bolidens resultat före skatt landade på 354 miljoner kronor mot förväntade 591 miljoner kronor och periodens försäljning uppgick till 9 699 miljoner kronor mot förväntade 9 158 miljoner kronor.

Vid en första anblick så ser det väl inte så pjåkigt ut men rapporten är inte speciellt kul vid närmare läsning och framtidsutsikterna är inget man direkt hoppar jämfota över. Resultatet för fjärde kvartalet 2014 uppgick till 1 090 miljoner kronor vilket motsvarade ett resultat per aktie till 3,06 kronor och i år landade det på 1,05 kronor per aktie. Under fjärde kvartalet sjönk dessutom metallpriserna kraftigt och koppar och zinkpriser är på 8-årslägsta. Och som grädde på moset så har malmkrossarna i Aitik jävlats i större utsträckning än förutsett.

Trots att Bolidens vd Lennart Evrell tycker att de levererar ett starkt resultat och även nämner att det har varit ett av de bästa prospekteringsåren i historien så skickades aktien direkt ned i källaren och stängde på minus 16 procent.

Att utdelningen höjs med en krona till 3,25 kronor per aktie känns som en rätt klen tröst för tillfället.

Även det norska kemibolaget Yara släppte sin rapport idag.

Resultat före skatt uppgick till 981 miljoner norska kronor mot förväntade 797 miljoner. Omsättningen uppgick till 25 722 miljoner norska kronor, mot väntade 24 785 miljoner.

Nu var rapporten inte någon större överraskning då Yara kom med en vinstvarning för ett par veckor sedan efter att tagit en större nedskrivning och i samband med det uppgav bolaget att rörelseresultatet skulle uppgå till 700 miljoner  norska kronor.

Utdelningen höjdes med 2 norska kronor till 15 norska kronor vilket är skitkul!

Svalt mottagande av Icas rapport

Idag så släppte Ica sin rapport för fjärde kvartalet 2015 och mottagandet var allt annat än positivt.

Resultatet uppgick till 1 474 miljoner mot förväntade 1 556 miljoner och intäkterna uppgick till 26 489 mot förväntade 26 279.

Inte såå illa tyckte en annan men det var jag rätt ensam om - aktien handlades ned med 13,7 procent trots att Ica försökte blidka marknaden och höjde utdelningen med 0,5 kronor till 10 kronor.

"Den marginalpress som sker i slutet av året kan främst hänföras till att vi har en fortsatt hög aktivitetsnivå med många butiks- och apoteksetableringar, IT-investeringar samt, dessvärre, en del störningar i logistikdriften som driver kostnader för ICA Sverige", skriver Per Strömberg.

Att integrationen av Apoteket Hjärtat skulle vara en tung utgiftspost överraskar inte mig då Ica envisas med att köra Oracle och dyrare än så blir det inte.

Men det är Icas förvärv av Apoteket Hjärtat som är orsaken till att jag ligger kvar i aktien. Jag tycker att förvärvet av apotekskedjan är begåvat då de inriktar sig på den lukrativa privatkundssidan där marginalerna är riktigt bra. Och även om en och annan farmaceut blir trött på mig så är den största utmaningen med att driva ett apotek de logistiska utmaningarna och just logistik är något Ica är mästare på.

Det här kommer att bli bra på lite sikt...

Handelsbanken och Swedbank

Sin vana trogen så var det rubriksättning à la Aftonbladet när di.se publicerade Handelsbankens rapport. Nu var rapporten i princip i linje med förväntningarna med ett rörelseresultat på 5 533 mot väntade 5 678 miljoner, en ökning med 1 222 miljoner från föregående år.

Räntenettot uppgick till 6 971 miljoner kronor jämfört med väntade 6 810 miljoner och provisionsnettot blev 2 343 miljoner mot förväntade 2 365 miljoner.

Stabilt med andra ord!

Utdelningen höjs dessutom från 5,83 kronor till 6 kronor, marginellt men ytterst välkommet för familjen Chansar mests sargade börsportfölj.

Trots Handelsbankens rapport så var det Swedbank som stått för rubrikerna idag.

VD Michael Wolf för gå med omedelbar verkan och det var rätt överraskande för Chansar mest och många med mig då det inte gått mer än en vecka sedan Swedbank presenterade sin rapport och då skulle det ha varit mer lämpligt, och snyggt, att meddela Wolfs avgång.

Nej, avskedandet kunde ha hanterats på ett betydligt bättre sätt och under mer ordnade former där det aviseras som en förändring som ska träda i kraft om några månader. Michael Wolf säger själv att han är överraskad och med tanke på avgångsvederlaget så lär det inte ha varit någon frivillig avgång.

Som orsak till avskedandet anges hanteringen av de fastighetsaffärer Magnus Gagner-Geeber och Göran Bronner pysslat med som privat sidouppdrag. Det som gör det extra känsligt är att fastighetsköpen delvis har finansierats av lån men det är oklart om det är Swedbank som har ställt ut lånen. En annan besvärande orsak är att de i vissa fall köpt fastigheter som varit delägda av Swedbanks Robur och mäklats av Swedbank Fastighetsbyrån.

Storföretagschefen Magnus Gagner-Geeber fick foten i slutet av förra året men finanschefen Göran Bronner kan de inte göra sig av med då han anses vara den som i praktiken håller i trådarna. Men de där fastighetsaffärerna borde vid det här laget ha blåst över för Michael Wolf och jag anar en gravad hund, eller rättare sagt - en hel kennel.

Ordförande Anders Sundström är en gammal sossepolitiker och är uppenbarligen skolad som Margot Wallström som snabbt som sjutton hängde ut Kommunals ordförande Annelie Nordström när det började brännas under fötterna och nu skickar ordförande Sundström sin VD till vargarna <pun intended>. Ordförande Sundström flög under radarn i SCA-härvan och lyckades hålla sig kvar vid maktens grytor men det här kommer han knappast att överleva. Om han gör det så lovar jag att köpa en stor post i förhoppningsbolaget Fingerprint...

Marknaden belönade ordförande Sundströms tilltag med att handla ned Swedbank med 5,68 procent vilket innebär att 12 miljarder gick upp i rök - snyggt jobbat!

Chansar mest goes ISK

Sedan investeringssparkonto som sparform för privatpersoner infördes i Sverige den 1 januari 2012 så har en traditionell VP-depå varit en ganska utskälld sparform för oss småsparare. Visst, det går inte att förneka att ett ISK är ett attraktivt alternativ där man slipper deklarera alla affärer och sedan är det rätt trevligt att kapitalvinster och utdelningar är skattefria.

Claes Hemberg som är sparekonom på Avanza har varit de senaste årens Peter Malmqvist som uttalar sig och syns i media i princip varje dag. Claes är en ISK-vurmare av rang och vart och vartannat inlägg på hans förvisso informativa och underhållande blogg handlar om investeringssparkontots förträfflighet.

Enligt Claes så är det ekonomiskt vansinne att ligga kvar i en vanlig aktiedepå och alla som är i sina sunda vätskor borde omedelbart sälja av hela sitt innehav och flytta till en ISK och alla nyinvesteringar som görs ska naturligtvis då vara i ISK:n.

Jag har berört ämnet tidigare på bloggen och även om herr Hemberg är långt mycket mer ekonomiskt bevandrad än vad jag själv är så har jag varit tveksam till det där med att byta depå.

Orsaken är främst att trots det senaste årets börsutveckling så uppgår den orealiserade vinsten till 3,5 miljoner och om jag avyttrade hela depån så skulle det innebära att jag tvingas betala Maggan en dryg miljon i skatt.

Visst, vi betalade under föregående år 85 000 kronor i skatt för våra utdelningar och det skulle jag naturligtvis slippa i en ISK men och andra sidan så skulle den där bortskattade miljonen avkasta en del pengar - det är inte helt enkelt att räkna på.

För att exemplifiera ytterligare - vi har ett innehav i Volvo som uppgår till 1000 aktier. Det är vårt näst minsta innehav och avkastningen sedan inköp är betydligt lägre än snittet i portföljen.

Skulle jag sälja av Volvo idag och återköpa i en ISK så skulle vi behöva betala drygt 8 500 kronor i skatt (vilket motsvarar drygt 100 nya volvoaktier). Volvo delar ut 3 kronor per aktie och jag skulle då i år spara 900 kronor i slopad skatt om vi hade vårt innehav i en ISK. Det känns som en rätt lång placeringshorisont innan vi kan räkna hem en eventuellt flytt och de där 100 aktierna jag kunde ha köpt i stället för skatten kommer även de att avkasta en del.

En annan aspekt är att vi inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att skriva oss utomlands och då kommer naturligtvis förutsättningarna ändras igen när det gäller beskattningen.

De senaste årens nyinvesteringar har jag gjort i min traditionella depå även om det anses vara rätt dumt enligt Hemberg. Sannolikt är det så men det är faktiskt rätt skönt att veta att jag slipper ta 100 procentiga förluster vid dåliga investeringar då jag kan kvitta bort förlusterna mot det redan upparbetade resultatet och nu när det är lite svajigt på börsen så känns det som ett attraktivt alternativ.

Av ovanstående orsaker har jag därför varit rejält passiv med att gå över till ett ISK-konto. Planen har varit att byta först vid en större korrektion på börsen som historiskt brukar inträffa vart 7-9 år med rejäla börsfall till följd och inte den långsamma sotdöd som vi har just nu. Orsaken till resonemanget är att det orealiserade resultatet sannolikt kommer att vara lägre och att nyinvesteringarna sannolikt kommer att ske i en tid där många innehav närmat sig en botten.

Men i och med Fortums katastrofala rapport så öppnade sig en möjlighet att agera redan nu. Fortum har haft en katastrofal utveckling den senaste tiden och bara på rapporten så dök den drygt 13 procent. Fortum har en hög direktavkastning och jag inbillar mig att aktien har närmat sig en botten.

Så i fredags så avyttrade jag hela innehavet i Fortum med drygt 50 000 kronor i förlust och återköpte motsvarande i en ISK. Det är naturligtvis surt att sälja med förlust men och andra sidan så kan jag lindra smärtan med att kvitta bort förlusten genom att avyttra andra innehav.

Chansar mest goes ISK om än i en långsam takt...

Trelleborg

Idag så redovisade vårt portföljbolag Trelleborg ett resultat exklusive engångsposter och Vibracoustic på 705 miljoner för fjärde kvartalet och omsättningen uppgick till 5 927 miljoner kronor.

Förväntat var ett justerat rörelseresultatet på 693 miljoner kronor och en omsättning på 5 825 miljoner kronor.

En helt ok rapport och utdelningen föreslås bli 4,00 kronor per aktie, upp 0,25 kronor från föregående år.

Trelleborgs resultatandel för samriskbolaget Vibracoustic uppgick till 104 miljoner kronor mot förväntade 122 miljoner. Tyvärr så fick vi inte några nyheter om avyttringsprocessen av Vibracoustic förutom att "arbetet med att förbereda Trelleborg Vibracoustic inför en potentiell börsintroduktion fortskrider enligt plan".

Vi fick inte heller några nyheter om tjeckiska CGS, Trelleborgs största förvärv på decennier, förutom att "affären förutsätter godkännande av berörda myndigheter, och vi förväntar oss att den slutförs under det första halvåret 2016" vilket redan har kommunicerats.

Vad gäller Trelleborgs utsikter för efterfrågan det första kvartalet så kommer den att vara "oförändrad eller något svagare än i det fjärde kvartalet".

Marknaden gillade rapporten och Trelleborg stängde upp 3,07 procent.

Ytterligare rapporter

Idag så rapporterade fyra portföljbolag men hav förtröstan - i den här takten så har snart alla av mina bolag lämnat sina helårsrapporter och jag kommer att skriva andra typer av inlägg..

Precis som tidigare så länkar jag till respektive bolags bokslutskommuniké så jag slipper rapa upp en massa siffror.

Först ut var MTG som rapporterade över förväntan. Vinst före skatt uppgick till 498 miljoner kronor för det fjärde kvartalet mot förväntade 459 miljoner kronor.

Omsättningen uppgick till 4 545 miljoner kronor, jämfört med 4 371 miljoner kronor ett år tidigare.

När vi köpte MTG 2009 så var linjär TV standard och nu är det totalt dött och av den orsaken så har MTG som innehav suttit lite löst. Men jag tycker nog att de har gjort ett bra jobb under senaste året och köpt på sig en mängd sändningsrättigheter inom sport och det är bekant något man gärna ser i realtid och antalet abonnenter ökar.

MTG satsar även stort på e-sport och har köpt på sig en massa rättigheter. Nu är jag inte så bevandrad inom området men det är ett snabbt växande område när konsumentbeteendet förändras.

Styrelsen föreslår att utdelningen höjs till 11,50 kronor, en höjning med 0,5 kronor jämfört med föregående år.

Sandviks rapport var som väntat ingen höjdare.
Resultat före skatt blev 266 miljoner kronor i det fjärde kvartalet vilket är betydligt lägre än förväntade 380 miljoner kronor (jämfört med 2 187 miljoner under föregående år).

Orderingången på 19.531 miljoner är 400 miljoner under förväntningarna och även det ner från 20 484 miljoner under samma kvartal föregående år.

Trots det mindre lustiga resultatet så föll Sandvik mindre än index generellt beroende på lågt ställda förväntningar och att aktien är massivt blankad.

Tyvärr så sänktes utdelningen med 1 krona till 2,5 kronor vilket var mer än vad jag hade räknat med, surt...

ABB rapporterade bättre än väntat och rörelseresultatet uppgick till på 1.081 miljoner dollar för det fjärde kvartalet mot förväntade 998 miljoner dollar.

Orderingången landade på 8 262 miljoner dollar jämfört med prognosen på 8 205 miljoner dollar.

Resultatet förklaras framför allt av kostnadsnedskärningar som syftar till att sänka kostnaderna för sålda produkter och under 2015 sänktes kostnaderna med 5 procent.

Vi har ägt ABB sedan 2009 och det är svårt att hitta en aktie som är lika tråkig att äga - det är inte direkt någon Fingerprint man har i portföljen.
ABB står i samma kurs idag som 1998 - 18 år senare..

Utdelningen höjdes i alla fall med 0,02 CHF till 0,74 CHF (jag får lite Citigroup-vibbar av det där..)

Dagens största bojsänke var utan tvekan Fortum som under dagen handlades ned med 13,22 procent!

Trots att utvecklingen i Fortum-aktien har varit helt katastrofal så fanns det tydligen utrymme att sänka den ytterligare.

Resultatet före skatt landade på €20 miljoner för det fjärde kvartalet och förväntningarna var ett resultat före skatt på €89,5 miljoner. Nettoomsättningen uppgick till €964 miljoner mot väntade €1 016 miljoner.

Trots Fortums stora kassa efter försäljningen av det svenska elnätet så sänks utdelningen till €1.10 från föregående års utdelning på €1,30.

Och jag som ökade i Fortum för två veckor sedan... 

Swedbank och SKF

Idag rapporterade två av mina portföljbolag och jag kan konstatera att det krävs inte speciellt mycket för att få trista rubriker i pressen.

Först ut var Swedbank och di.se rapporterade "Swedbanks resultat svagare än väntat" och Svenskan kontrade med "Swedbank lever inte upp till förväntningarna". Nu var det förvisso ett svagare resultat än väntat om än marginellt.

För fjärde kvartalet så blev rörelseresultatet 4 800 miljoner kronor mot förväntade 4 957 miljoner kronor. Räntenettot blev 5 759 miljoner kronor mot förväntade 5 736 miljoner kronor och provisionsnettot blev 2 877 miljoner mot förväntade 2 810 miljoner.

Visst, kreditförlusterna uppgick till 400 miljoner kronor och det var cirka 100 miljoner kronor högre än förväntat men det är väl felräkningspengar i sammanhanget.

Marknaden var mer positivt inställd till resultatet än rubriksättarna och handlade upp aktien med 0,45 procent på en i övrigt svag börs.

För familjen Chansar mest så var beslutet om att sänka utdelningen till 10,70 kronor från föregående års 11,35 kronor rätt ovälkommet. Visst, vi var medvetna om att risken fanns för en utdelningssänkning men 6 procent var mer än vad vi räknat med.

Även SKF redovisade ett resultat under förväntan. Rörelseresultatet uppgick till 1 039 miljoner kronor, inklusive engångsposter på -687 miljoner kronor mot förväntade 1 536 miljoner kronor inklusive engångsposter på -293 miljoner kronor. Orsaken till det kassa resultatet beror på de jämförelsestörande engångsposterna för omstruktureringar, nedskrivningar av IT-utvecklingskostnader och goodwill.

SKF:s försäljning låg på 18 215 miljoner kronor och proffstyckarna hade räknat med en försäljning på 18 180 miljoner kronor.

Med andra ord en rätt medioker rapport men ändå handlades aktien upp med 3,9 procent.

Orsaken är att guidningen var trots allt förhållandevis ljus där SKF spår en ökad efterfrågan på Europamarknaden och sedan så var förväntningarna rätt lågt ställda och som aktieägare i SKF så har det inte varit helkul det senaste året.

En oförändrad utdelning på 5,50 kronor föreslås och det är jag rätt nöjd med i nuvarande börsklimat..